Utmanad

- 5

OLIVER

Jag hann få tag i hennes handled precis innan hon skulle ha fallit mot sin möjliga död. Hon mötte min blick med uppspärrade ögon just som en hög smäll likt glas mot sten ljöd genom trapphuset.

Den mörkhåriga tjejen hade återfått balansen och stod på stadiga fötter på trappsteget under mig. Skräcken lös i hennes ansikte, men inte på grund av att hon nästan hade en nära-döden-upplevelse, utan för att en mobil, som till nittionio procent tillhörde henne, låg i trappan bredvid, en våning ner. Shit.

Hon ryckte sin arm ut mitt grepp och sprang snabbt nerför trapporna till sin telefon. Jag följde efter på avstånd för att försäkra mig om att det inte var så illa som det verkade. Skärmen låg mot stengolvet och hindrade oss båda från att se de möjliga skadorna. Sakta böjde sig tjejen ner och lyfte upp mobilen.

Det var inte så illa som det först verkar. Det var värre.

Skärmen var nästan helt vit av sprickorna som löpte kors och tvärs över den. En stor bit av glaset låg även kvar på stenen och visade ett stort hål rakt in i maskineriet av telefonen. För övrigt såg det inte så illa ut... Typ.

"Nej, nej, nej..." mumlade tjejen framför mig.

"Du..." började jag och sträckte mig mot hennes axel för att be om förlåtelse.

Hon vände sig tvärt om. Ilskan brann om henne. "Du!" sa hon och petade sitt pekfinger hårt i bröstet på mig. "Ser du vad du har gjort?!" Hon höll upp den förstörda mobilen framför mitt ansikte och jag nickade skamset.

"Ja, förlåt, verkligen", svarade jag och kliade mig lätt i nacken.

"Varför fan var du tvungen att springa rakt in i mig?"

"Förlåt... Jag bara..." Jag såg upp mot platsen där jag krockat in i henne för att se efter om Markus var kvar, men han hade försvunnit. "Jag och min kompis ... hade bråttom till en lektion." Det var delvis lögn. Visst, vi var försenade, men det var inte den största anledningen. Markus jagade mig för att han hävdade att det var mitt fel att han inte fått något ligg i lördags, eftersom att jag tagit hem honom, och då hade jag sagt att han kunde ha stoppat upp en spritflaska i röven om han nu hade varit så kåt...

"Är du dum i huvudet, eller?!" Tjejen verkade inte ha lyssnat på min ursäkt, eller så brydde hon sig inte. "Då får du ju se dig för!"

"Förlåt", började jag igen, "men jag tycker att du överreagerat lite. Det var en olyckshändelse." Jag höjde händerna lätt framför mig i någon slags beskyddande gest.

"Det spelar väl ingen roll?! Du har förstört min mobil!"

Tankarna om helgens händelser fanns fortfarande kvar i mitt huvud. Jag rynkade på ögonbrynen och studerade den mörkhåriga tjejen framför mig. Se på fan, det var ju samma tjej som jag sett på bussen den kvällen. Jag undrade hur jag inte känt igen henne tidigare, kanske var det på grund av att hennes ögon varit rödgråtna och det mörka håret i princip täckt hela hennes ansikte.

Dock kände jag inte längre någon medkänsla för henne. Hade hon sånt här dåligt temperament var det inte konstigt att hon grät på bussen.

Det var däremot sexigt. Högt temperament, alltså. När jag tänkte efter var hon rätt sexig, åtminstone när hon var arg.

"Vad flinar du åt?!" utbrast hon och slog hårt till mig i bröstet. "Du har just förstört min mobil!"

Jag rensade snabbt bort flinet som utan förvarning spritt sig i mitt ansikte. "Jag tänkte på annat, förlåt", sa jag och försökte att hålla mig lugn. Varför skulle hon hålla på att slå mig? Och varför kunde jag inte sluta säga "förlåt" någon gång? Allt var ju ändå inte mitt fel helt och hållet.

"Ursäkta? Men vad händer här?"

En lärare stod bredvid oss med ett bekymrat uttryck i ansiktet. Nu gällde det att inte göra någon stor grej av det här.

"Det hände bara en olycka. Inga problem, vi klarar oss", sa jag och log snabbt mot läraren.

"Inga problem?" Tjejen framför mig verkade tydligen inte ha något problem med att dra in lärare i detta. "Han förstörde min telefon!" Hon höll upp mobilen framför lärarens ansikte, precis som hon nyss gjort på mig. Jag kunde inte låta bli att känna ilskan bubbla inom mig. Kunde hon inte sluta skylla allt på mig hela tiden? Det var ju en olycka!

Läraren vände sig mot mig med en rynka i pannan. "Är det sant som hon säger?" undrade hon.

"Det var en olycka!" försvarade jag mig och slog ut med händerna. "Jag råkade krocka in i henne när jag skulle till min lektion, hon tappade mobilen och den gick sönder!"

"Du kunde ju ha sett dig för!" utbrast tjejen ilsket och jag började ändra mig angående det där om sexigt med dåligt temperament.

"Du kunde ha låtit bli att stå mitt i trappan med blicken i mobilen och lurar i öronen!"

Läraren såg mellan oss båda. "Jag tror att vi får ta ett litet samtal om det här. Kom med", sa hon och tog oss båda i varsin överarm.

"Nej! Jag har lektion!" sa tjejen argt och stretade emot.

Läraren suckade. "Det kommer bara ta några minuter. Kom nu." Hon började dra med oss mot ett klassrum ovanför trappan.

Jag himlade med ögonen när hon sa åt oss att sätta oss bredvid varandra på två av stolarna i klassrummet.

"Så, hur ska vi nu reda ut detta?" frågade läraren bestämt.

"Han måste betala för en ny mobil till mig", sa tjejen och jag blängde på henne. Vad fan?

"Jag tänker inte betala för detta", svarade jag och skakade på huvudet. "Aldrig i livet."

"Okej, okej", sa läraren och försökte lugna ner oss. "Vi börjar med era namn."

"Oliver", mumlade jag och sneglade på tjejen.

"Sam", sa hon och blängde på läraren. "Men jag måste gå nu. Det här suger och jag har lektion." Sedan reste hon sig från stolen och gick nonchalant mot dörren.

Fy fan för henne. Fy fan för Sam.

___

Tack supermycket för 1 k reads på denna boken redan! Ni är bäst <333

//kemiinmyheart.

xoxo