I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

2

"Oh my God!" halvt skriker vi alla tre när vi står utanför Globen några timmar senare och nästan är framme vid ingången.

"Tänk att vi fick biljetter för över 200 dagar sedan och nu är dagen här! Snart kommer det vara över..." säger Sandra.
"Sluta nu, tänk på hur underbart kul det kommer vara istället för att det snart kommer vara över!" svarar Frida.

Vi går igenom sådana detektorer som finns på flygplatserna och sedan är vi inne på riktigt.

Vi springer in och letar efter våra platser. Som vi trott så är det långt bak men det verkar vara en liten scen i mitten som han förhoppningsvis spelar på en stund och våra stolar är precis vid den så några minuter kanske vi kommer nära i alla fall.

Globen fylls mer och mer och när klockan är halv åtta släcks det ner och ut på scenen kommer James TW som är förband.

Han sjunger sjukt fint! Dock är den enda låten vi kan When You Love Someone.

James spelar ungefär en halvtimme. Sedan väntar vi lite till innan det släcks ner återigen och stämningen som sprids i arenan går inte att beskriva.

Intro-videon startar och alla börjar redan skrika. Jag möter Fridas blick och vi ger varandra varsitt ivrigt leende.

När Shawns huvud dyker upp blir alla helt hysteriska. Han åker upp på scenen och There's Nothing Holdin' Me Back börjar spelas. Alla skriker och jag känner mig lyckligare än någonsin.

Efter att han spelat Ruin så släcks scenen ner och Shawn försvinner. Flera personer som sitter nere på golvet reser sig och kommer bakåt mot den lilla scenen så vi förstår att han kanske kommer dit nu.

Vi reser oss upp och går fram till staketet som skiljer av den lilla, runda scenen från publiken.

"Oh my God, han kommer!" skriker Sandra som står i mitten av oss.

Jag vänder mig bakåt och ser honom komma gåendes med några vakter runt omkring sig. Han skuttar upp på scenen och sätter sig vid pianot och åter igen blir alla helt galna. Han börjar spela Ed Sheerans Castle On The Hill och sedan går han över till sin egna Life Of The Party.

På Three Empty Words ställer han sig upp och spelar gitarr så vi ser honom från profil. Jag känner att jag får en liten tår i ögat av lycka.

Han ställer ner gitarren och presenterar nästa låt vilket är en av mina favoriter, Roses. Sedan tar han ut micken ur stativet och börjar sjunga.

Han går runt lite medan han sjunger och när han kommer till våran sida sträcker vi fram våra armar så långt vi kan och min mage fylls av fjärilar när jag ser att han är böjer sig framåt för att nudda våra händer.

Men innan han är framme stannar han upp. Jag släpper blicken från hans hand och tittar upp för att se att han kollar rakt ner på mig.

Han glömmer texten och ser nästan lite chockad ut.

"I'm sorry", säger han i mikrofonen och skrattar till lite åt att han kommit av sig i texten medan musiken fortsätter spelas.

Han sjunger vidare och går runt lite på scenen.

"Vad fan hände precis?" skriker Frida rakt i mitt öra.

Jag är i chocktillstånd själv och vet inte vad jag ska säga.

"Jag vet väl inte?"
"Han verkade ju känna igen dig! Oh my God! Tänk så har han sett din Twitter eller något!" skriker Sandra.

Jag säger inget mer utan funderar lite själv. Jag har ju aldrig träffat honom så han har ingen anledning att känna igen mig...

Han kommer tillbaka till vår sida i slutet av låten och när han sjungit klart och alla skriker sträcker han fram sin hand och nuddar först Sandras och Fridas. Sedan tar han tag i min och sänker ner micken från munnen.

"Oh Lord, it's really you..." säger han chockat och ganska högt samtidigt som han tittar in i mina ögon.

Jag uppfattar inte vad jag själv gör och hinner inte ens reagera förrän han har släppt min hand och blivit ivägledd av en vakt.

"Norah, what the fuck? Hallå, vad händer?" frågar Sandra när vi gått tillbaka till våra stolar.

Jag ser mig omkring och märker att några tjejer som sitter framför har vänt sig om och stirrar aningen surt på mig.

Sandra och Frida fortsätter att fråga massor av saker men jag är som i en slags dvala så jag kan inte höra vad de säger. Jag är så förvirrad men ändå glad...

De sista låtarna går jättefort. Jag försöker att bara njuta men min hjärna tänker bara på vad det betydde som han sa. It's really you. Vadå jag?

___________________

Tjooo! Vad tycker ni om den än så länge? Lovar att den blir bättre! Vad tror ni hände där på scenen? Dela gärna med er av den här berättelsen till era vänner osv så blir jag jätteglad :)