I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

17

Idag är ännu en slappardag för mig. Jag har bara legat inne och tittat på tv precis som jag gjort de senaste två veckorna eftersom Frida och Sandra tydligen är inne i en sån period där de bara träffar sina pojkvänner hela tiden och jag blir lämnad ensam. Jag har i alla fall hunnit se på två säsonger av Friends.

"Norah!" hör jag mamma ropa nerifrån och jag pausar tv:n för att gå ner.
"Ja?"
"Kan du åka till affären och köpa några saker? Du har ju bara legat på ditt rum i flera dagar nu..."
"Okej, vad ska jag köpa?"
"Jag skickar ett sms och swishar pengar!"
"Bra!"

Jag sätter mig i bilen och kör mot Hemköp. Parkeringen är full av bilar som vanligt men inne i affären är det inte så farligt många personer.

Jag läser igenom sms:et från mamma med det jag ska köpa och går först mot brödet och plockar några frallor. Sedan går jag vidare mot kylvarorna. Jag ska ha en gräddfil men de står på översta hyllan och ganska långt in så jag når inte riktigt.

"Behöver du hjälp?" hör jag en bekant röst fråga och jag vänder mig hastigt om.
"Marcus, hej! Eh, ja tack..."

Han tar ner en gräddfil och ger den till mig.

"Tack!"
"Fick du mitt sms som jag skickade?" frågar han.
"Just det, ja... Jag har visst inte svarat på det."
"Nej..."
"Jag är ledsen men det jag sa stämde, det var bara ett misstag. Förlåt..."
"Är du säker? Du verkade ganska... sugen." Han flinar.
"Du fick nog lite fel intryck. Det var inte meningen."
"Jag tror nog inte det. Du blev bara rädd för att du är oskuld, ellerhur?"
"Det angår inte dig!"
"Det kan göra det", säger han och flyttar sig obekvämt nära mig. "Jag tar gärna din oskuld."

Jag blir jätteäcklad och bilden av Marcus som den charmiga och snälla killen ersätts av en mycket värre.

"Fuck off", säger jag och börjar gå iväg men han tar tag i min arm.
"Din lilla bitch", säger han och klämmer åt om min handled så jag känner hur blodet pulserar.

Jag ger honom en ond blick och drar mig undan för att sedan gå fort därifrån.

Resten av dagen känner jag mig äcklad. Han verkade ändå vara en snäll kille men nej, tydligen inte...

"Maten är klar!" ropar mamma och jag går ner för trappan och sätter mig vid bordet.

Pappa jobbar över idag, som vanligt så jag, mamma och Liam får äta middag ensamma.

"Har ni några planer för sommaren?" frågar mamma.
"Nej, jag ska bara jobba och chilla", svarar Liam.
"Jag får väl fortsätta leta efter ett jobb men annars gör det inte så mycket. Jag ska jobba några helger i trean så att jag tjänar in det sista till balen och studenten. Det är inte så mycket kvar eftersom jag har jobbat ihjäl mig varenda helg och lov i två år nu."
"Ja, du har varit så duktig. Du förtjänar att vara lite ledig i sommar!"

Jag ler mot mamma och lägger på lite mer pasta på min tallrik. En nyckel hörs i dörren och pappa kommer in.

"Hej!" säger han. "Det luktar gott!"
"Kom och smaka så får du se", svarar mamma.

Han ger henne en puss och sätter sig bredvid henne. Jag är glad att allt är som vanligt mellan dem igen.

Efter maten går jag upp på mitt rum och städar lite eftersom det ser ut som ett bombnedslag där inne. Liam knackar på dörren och sätter sig på min säng.

"Om du bara ska sitta där så kan du lika väl hjälpa till?" flinar jag.
"You wish!" skrattar han. "Men jag skulle bara fråga om du har lust att hänga med på bio. Jag och en kompis skulle gå för vi fick biobiljetter och bokade men nu kunde han visst inte."
"Jaha, nu?"
"Ja den börjar åtta."
"Visst! Jag ska bara byta om."

Jag tar på mig ett par blåa jeans och en vit Calvin Klein t-shirt och sedan går vi ner.

"Kan jag köra?" frågar jag.
"Det kan du säkert!"

Vi åker till bion och det är nästan tomt där. Vi köper varsin dricka och en mellan popcorn som vi ska dela. Det var längesen vi hittade på något bara han och jag, särskilt bio.

~

Jag svänger in till vår gata och skrattar åt Liam när han försöker ta en hög ton till musiken på radion.

"Vadå? Var det inte vackert?" frågar han ironiskt.
"Inte jätte..."

Jag ser vårt hus och märker hur dörren flyger upp. Där står mamma och ser väldigt upprörd ut.

"Vad händer?" frågar Liam och jag vevar ner rutan.
"Försvinn härifrån!" skriker mamma till någon och pekar ut genom dörren.

Hon har inte sett oss än. Jag tittar undrande på Liam.

"Jag sa försvinn! Bara åk härifrån, jag vill aldrig mer se dig!" skriker mamma och jag hör att trots att hon är arg har hon gråten i halsen.

Ut genom dörren kommer pappa och det hugger till i min mage när han går ner för stentrappan och sätter sig i bilen. Han startar den och backar ut från uppfarten. Både jag och Liam sitter som förstelnade och tittar när vår pappa kör iväg. En tår rullar ner för min kind när jag ser mamma sjunka ihop på golvet innanför dörren.

Jag parkerar bilen och vi går under tystnad upp till mamma.

"Mamma?" säger Liam och hon tittar upp från marken och börjar snyfta när hon ser oss.

Jag sätter min ner på huk och kramar henne men frågar ingenting eftersom hon behöver lugna ner sig först.

"Kom så sätter vi oss i soffan istället", säger Liam och hjälper mamma upp på fötter igen.

I säkert en timme sitter hon bara där och gråter och vi frågar flera gången om hon behöver någonting men hon skakar bara på huvudet.

När hon äntligen har slutat gråta stirrar hon ut över rummet med tom blick.

"Kan du kanske försöka berätta vad som hände?" frågar jag med min vänligaste röst och klappar henne försiktigt på axeln.

Först tror jag att hon bara tänker ignorera mig men sedan tar hon upp sin mobil, låser upp den och sträcker den till mig. Jag läser.

Från: okänd
Hej Linda. Jag heter Laila Ljung och hör av mig angående din man, Peter. Under en period på några månader så har han och jag haft en relation till varandra som skulle beskrivas som mer än vänskaplig. Jag hade ingen aning om att han hade en familj förrän förra veckan. När jag fick reda på det så bröt jag kontakten direkt med honom och fick så dåligt samvete. Jag har gått och grubblat över vad som är bäst att göra och kommit fram till att du förtjänar att veta trots att det måste göra jätteont... Jag är hemskt ledsen att detta skedde och ville bara att du skulle veta att jag aldrig hade påbörjat något om jag visste att han hade dig. Förlåt.

Jag var så inne i texten att jag inte märkte hur mycket tårarna rann. Mammas mobilskärm är blöt och jag är i chock. Hur kunde han göra så mot mamma? Min pappa som jag känt hela mitt liv. Aldrig hade jag kunnat tänka något sådant om honom.

______________

Aj aj aj, that sucks.. Glöm inte gilla och kommentera för fler kapitel! <3