I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

8

Det är söndag eftermiddag och jag sitter på ett café med Frida och Sandra. Min mage är som en klump av nervositet eftersom jag vet att just nu sitter Shawn på ett flyg, påväg till Sverige. Till mig...

"Vad är det med dig idag Norah? Du har knappt rört din mat", påpekar Sandra.
"Jag är inte hungrig..." svarar jag.
"Vill du inte ha mer?" frågar Frida och tittar storögt på min sallad.

Jag skrattar lite och ger tallriken till henne.

Det är jättevarmt ute idag så det är fullt på alla uteserveringar i hela Linköping.

"Förstår ni att vi börjar sista året efter sommarlovet?" frågar Sandra.
"Nej... Känns som vi fortfarande går i sjuan  typ fast egentligen tar vi studenten om ett år!"

Studenten är något jag har längtat efter så länge jag kan minnas. Att bara kunna åka ut och resa i världen efteråt och leva livet med sina kompisar. Sedan lär jag behöva gå på högskolan också men jag är så skoltrött just nu så det kan jag inte ens tänka på!

Vi går därifrån och promenerar inne i stan ett bra tag innan det börjar bli mörkt och vi går hem, var och en till sig.

Det är tyst när jag kommer in i huset. Är ingen hemma? Klockan är bara halv elva och ingen brukar sova vid den här tiden.

Jag går in till köket för att hämta ett glas med vatten och en bulle men hejdar mig när jag ser att det ligger krossat porslin över hela golvet.

När jag ska gå upp för trappan hör jag en snarkning från tv-rummet och kikar in för att se pappa ligga på soffan och sova.

Det gör lite ont i hjärtat när jag börjar förstå varför han ligger där och det kan även vara anledningen till porslinet i köket...

Jag smyger upp och knackar försiktigt på Liams dörr.

"Hej", säger han när jag öppnat dörren.
"Hej..."
"Undrar du varför pappa sover i soffan?"
"Mm..."
"Jag vet inte vad som hände men mamma blev arg och slängde nån tallrik i golvet och sedan gick hon upp och la sig."

Jag känner hur mina ögon vattnas lite.

"Varför händer detta? De kommer väl sluta?"
"Jag vet faktiskt inte men jag hoppas det..." säger han och reser sig upp för att krama mig. "I vilket fall som helst så finns jag alltid här för dig."
"Och jag för dig", svarar jag och känner mig på lite bättre humör.

Jag hoppas verkligen att det bara är något tillfälligt som händer med mamma och pappa...

Jag går in på mitt rum och lägger mig i sängen medveten om att jag inte kommer kunna sova någonting. Därför tittar jag på serier flera timmar.

~

"Norah?" vaknar jag av min mammas röst. "Du börjar väl skolan om tjugo minuter?"
"Va?" frågar jag frånvarande.

Sedan tänker jag efter lite. Just det!! Det är ju måndag idag... Och Shawn kommer!!!

Jag flyger upp ur sängen, drar på mig en klänning eftersom det ser varmt ut ute. Sedan sätter jag upp håret i en bulle, går ner till köket och äter en macka.

"Ta det lugnt, du hinner", säger mamma som också kommit ner till köket.

Jag undviker att prata så mycket eftersom jag inte orkar prata om vad som hände igår mellan henne och pappa. Det får bli en annan gång.

Jag springer upp igen och borstar tänderna. Sedan tar jag med mig mina solbrillor, mobilen och hörlurarna och går mot skolan.

Påväg dit läser jag Shawns meddelande som han skickade för en timma sedan.

I have two hours left before I'm in Stockholm. See you soon! <3

Åh, han skrev hjärta...

Jag kommer fram till att han borde vara i Stockholm cirka halv nio och sedan tar det väl typ två och en halv timme hit så runt 11 borde han vara här. Min mage pirrar till och jag ökar tempot lite.

Jag har planerat att skolka sista lektionerna för att gå och träffa Shawn. Vi måste vara sjukt diskreta också, han kan absolut inte visa sig utomhus här. Ingen ska egentligen ens veta att han är i Sverige men man kan aldrig veta vart det finns paparazzis eller fans som ser honom.

Något som oroar mig lite är vart han ska sova. Hos mig tänkte jag ju och antagligen tänker han också det. Problemet är att mina föräldrar absolut inte får se honom då.

Hela dagen är jag helt skakis och kan inte fokusera överhuvudtaget. Lyckligtvis träffar jag inte på Sandra eller Frida i korridoren.

Klockan kvart i 11 har jag lunch så jag äter jättesnabbt och sedan går jag från skolan mot stan. Jag stannar på en tom parkeringsplats för att smsa Shawn. Jag har ingen aning om vart han kommer någonstans men jag behöver inte fundera länge förrän min mobil börjar ringa.

"Hi", svarar jag glatt till Shawn.
"Hello. You look absolutely beautiful today", säger han.
"How do you know that?" frågar jag.
"Turn around!"

Jag vänder mig om och ser honom en bit bort. Han har solglasögon på sig och i handen håller han en blombukett.

Jag tar ner mobilen från örat och lägger på. Sedan går jag med snabba steg mot honom och han gör samma sak så vi möts på vägen.

Innan han hinner säga någonting kastar jag mig praktiskt taget i hans armar.

Fy satan vad jag har saknat den människan!

_________________

God dag! Förlåt att ni fick vänta så länge på detta kapitlet... hoppas ni tyckte om det? Glöm inte rösta och kommentera för fler kapitel!