65

1.4K 43 6
                                    

"Det var..." börjar jag och växlar blicken mellan Hampus läppar och ögon men kommer inte på rätt ord.
"Oväntat", fyller han i.
"Ja, förlåt jag-"
"På ett bra sätt", säger han och ler.

Jag ler tillbaka lite blygt. Stämningen mellan oss blir aningen stel och jag vet inte riktigt vad jag ska säga

"Men jag förstår om det inte betydde något för dig. Jag tycker om dig jättemycket och vill inget annat än att du ska vara lycklig. Det är helt okej om du inte har kommit över Shawn eller om du inte känner samma sak för mig. Vi kan fortsätta vara vänner och glömma att det hände."
"Det kändes faktiskt bra", erkänner jag för honom. "Men jag tror att jag vill ta det lite lugnt ett tag. Jag vill inte förstöra vår vänskap genom att vi kastar oss in i något. Shawn är nog inget problem för jag tror aldrig att vi kommer kunna vara tillsammans igen."
"Det är helt okej. Vi ser vad som händer framåt och tar det långsamt."
"Ja, tack för att du förstår. Jag måste nog gå och träffa Frida nu."
"Självklart. Tack för hjälpen idag. Vi ses!"
"Det gör vi", svarar jag och ger honom en kram innan jag går.

Hemma hos Frida är det tomt på infarten men jag ser henne genom sitt fönster så jag antar att hon är ensam hemma. Jag plingar på och hör hennes steg i trappan genom dörren. Hon ler stort när hon ser mig och ger mig en kram som jag besvarar under tystnad.

"Kom in", säger hon och öppnar dörren helt.

Jag tar av mig mina skor och följer med henne upp till sitt rum. Vi sätter oss ner på sängen och börjar prata ut om allting som vi inte pratat om på grund av att jag varit sur. Hon berättar om hur hennes och Liams känslor växte fram och jag berättar om allt som hände när jag var i London med Shawn.

"Men fy vad hemskt! Vem gör något sådant?"
"Jag vet inte, antagligen något avundsjukt fan som är psykopat eller något."
"Ja, usch vad jobbigt. Du måste sakna honom så mycket..."
"Ja det gör jag men jag tror att mitt hjärta har lyssnat på hjärnan som säger att jag ska komma över honom."
"Jaså?"
"För jag kysste Hampus idag."
"Va?"
"Ja..."

Jag förklarar vad som hände och hur det kändes och hon säger att hon supportar mig oavsett om jag vill vänta på Shawn eller gå vidare med Hampus.

"Ska vi ringa Sandra och fråga om hon vill komma hit? Jag måste säga förlåt till henne också", säger jag.
"Absolut, jag ringer!"

Sandra kommer bara några minuter senare och kramar mig länge.

"Jag har saknat dig och oss tre tillsammans så mycket!"
"Jag har saknat er med!" säger jag och får berätta allt igen som jag nyss berättade för Frida.

Shawn's perspektiv:

I just got off the stage in Auckland. It's less than a month left of my Illuminate tour and I'm going to miss it so much. Today is November 25th and it ends on December 18th. Singing in front of so many fans tonight took my mind off Norah for a while but as soon as it reached the end I saw a girl that looked a bit like her and all I wanted to do was to run off the stage to see if she responded to my text yet. I sent her a video of me singing my new song Youth before I got on stage.

A sadness spreads in my body when I realize she hasn't responded and she probably won't either. She has most likely begun to get over me and I don't want to stop her from being happy so I decide to never text her again even though it hurts so much thinking that I'll never have her in my arms anymore. Even worse is to think that she will find someone else that makes her happy and who she gets to spend time with everyday unlike how it would have been if she was with me. I need to face the truth: I am not good for her.

My current opening act Julia Michaels greets me with a smile when I arrive backstage by our lodges.

"You were fantastic as always!" she says and gives me a hug.
"You too Julia."
"But what is bothering you?"
"I am just having trouble with my girlfriend..."
"Oh no, that sucks..."
"Yeah. Or I don't even know if she is my girlfriend anymore."
"It may seem hard right now but you will find someone else. You're Shawn Mendes for God's sake!"

I find myself laughing for a few seconds before Andrew shows up and tells us we have to leave. Julia gets in her car while me and Andrew wait for our. As we begin to drive, Andrew looks at me seriously.

"We have done everything to track down this person but we still have nothing. Unfortunately I don't think we will ever find him or her so I'm afraid we have to give up..."
"I understand, it's time for me to get over her."
"I am so sorry Shawn."
"Me too, it's not your fault."

When we arrive at the hotel, I try to sleep but I can't. I lie awake and can't seem to get her off my mind. At 3am, I grab my phone from the table next to the bed and dial Norah's phone number. I just need to do this before I can move on.

Norah's perspektiv:

Jag, Sandra och Frida har varit och handlat taco-ingredienser som vi ska börja laga när min mobil ringer. Den ligger på bordet där Sandra sitter och skär gurka. Hon tittar ner på min skärm och ger mig ett oroligt leende.

"Vem är det?" frågar jag och ser på när hon lyfter upp mobilen och visar Shawns namn för mig.

Jag borde inte svara men jag antar att jag måste för att få ett slut på det hela. Efter en djup suck går jag iväg från Fridas kök och swipear för att svara.

"Hey", säger jag.
"Hi Norah, I ehh, I'm sorry for calling you I just-"
"Are you okay?" frågar jag oroligt.
"Not really but I want to be, that's why I'm calling."
"What do you mean?"
"Andrew couldn't find anything so he must give up. I need to take back what I promised and realize that we won't be together again."
"I figured this was coming..." svarar jag nedstämt.
"Yeah me too and I just can't keep my hopes up for us because it affects my mood and my fans are already noticing something's not right. I just needed to call you in order to-" han tar en paus. "move on..." avslutar han.
"I understand. Thank you for calling me and for the time we had together."
"Thank you Norah. I had a great time and you deserve to be happy, don't forget that."
"I won't. Please don't forget me."
"How could I ever forget you?"

Jag tycker mig höra på hans röst att han gråter och inser först då att jag också gör det. Han gav mig de bästa sex månaderna jag någonsin haft, trots allt dåligt som hände samtidigt.

"Good bye Shawn", säger jag och inser att jag sagt den repliken alldeles för många gånger under den här tiden men det här var den sista.
"Good bye Norah", viskar han.

I flera sekunder står jag tyst och lyssnar på hans små snyftningar eftersom ingen av oss lägger på. En del av mig vill aldrig lägga på utan bara höra hans andning i min öra för resten av livet men jag förstår att det inte går så jag tar ett djupt andetag och biter mig hårt i läppen innan jag trycker på den röda knappen.

Jag går tillbaka till tjejerna och torkar bort mina tårar. De förstår vad som hänt genom att bara se mig och kommer fram för att kramas.

"Är du okej?" frågar Frida.
"Ja, jag mår bra. Vi sa vad som behövdes och nu kan jag gå vidare helt."

De tittar medlidande på mig för de verkar inte tro att jag mår bra men det gör jag faktiskt. Jag var med om en kärlekssaga som flera miljoner tjejer skulle dödat för. Innan jag träffade honom för första gången brukade jag drömma om honom och blev alltid lika besviken när jag vaknade men nu har det faktiskt hänt på riktigt och jag kan inte vara annat än tacksam för att jag fick förverkliga min dröm. Alla drömmar har ett slut och den här drömmen slutade nu.

"Nu lagar vi den godaste tacosen vi någonsin har lagat!" säger jag för att lätta upp stämningen.

I Don't Even Know Your Name | Shawn MendesDär berättelser lever. Upptäck nu