I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

13

När jag kommer till skolan är det första jag gör att gå in på toaletten och tvätta bort mascaran som runnit ner och kletat ut sig på hela kinderna. Sedan samlar jag mig lite innan jag klarar av att gå till lektionen. 

Jag har bara missat matten och fysiken så det är inte så farligt. Jag kommer precis när läraren öppnar dörren till kemisalen. 

Inte ett ord av de som sägs under kemin fastnar i mitt huvud. Jag tänker bara på Shawn. Gjorde jag ett misstag? Nej... Det skulle bli för jobbigt. 

Efter kemin har jag bara spanska kvar. Tillsammans med Frida och Sandra... De sitter utanför klassrummet när jag kommer dit.

"Hej", säger jag och sätter mig bredvid Sandra.
"Norah, jag trodde inte du var i skolan idag", säger Frida.
"Jo..."

De blir tysta och jag märker att något inte är som det brukar vara men kommer inte på något bra sätt att fråga.

Vår idiotiska lärare kommer och ler stort så vi ger henne våra bästa fejk-leenden tillbaka innan vi går in efter henne tillsammans med resten av klassen.

"Okej, idag börjar vi med glosförhöret och går sedan vidare till presentationerna", säger hon.

Helvette, glosorna... Aja, det är bara titta ner i bänken så väljer hon inte mig. 

"Frida, vad är spegelbild?" frågar hon.
"Espejo", svarar Frida direkt.
"Bra! Kan någon säga vad hudvård heter? Norah?"

Fuck...

"Eh... Nej jag vet inte."
"Varför inte? Har du inte pluggat?"

Hon ser förvånad ut eftersom jag alltid brukar kunna alla glosor. 

"Nej, jag glömde bort..."
"Det är inte bra!" 
"Jag vet..."

Hon går vidare och frågar några andra istället.

Efter lektioner tänker jag skynda iväg mot mitt skåp men hör hur Sandra ropar efter mig. Jag vänder mig om och väntar in henne och Frida.

"Alltså Norah, vad håller du på med?"
"Vadå?"
"Vi vet att det är något du inte berättar för oss."
"Jag vet inte vad ni-"
"Sluta! Vi vet att inte Liam åt med dig igår för han var hemma hos mig hela dagen", säger Frida

Jag tar ett djupt andetag och funderar ut något bra att säga.

"Okej, det var inte Liam."
"Nej det vet vi ju. Så vem var det?" frågar Sandra.
"Okej, så ni vet i Stockholm när jag inte mådde bra och åkte tillbaka till lägenheten..?" börjar jag och de nickar. "Jag träffade en kille när jag hade lämnat er. Han var jättetrevlig och vi pratade en stund, vi klickade direkt. Det var han som var här."
"Men va? Varför sa du inget?"
"Jag trodde inte att jag skulle träffa honom någon mer gång men sedan började vi skriva till varandra och han ville komma och hälsa på. Jag skulle berätta för er men visste inte hur och när ni kom till mig hade han redan gömt sig för jag trodde att det var mina föräldrar så det kändes lite konstigt att bara öppna garderoben och presentera honom..."

De står tysta en stund och jag kan inte läsa av ifall de vill att jag ska säga något mer eller om de bara inte kommer på något att svara.

"Så, när får vi träffa honom då?" frågar sedan Frida.
"Eh, han åkte hem igår och jag skulle gissa på att ni aldrig kommer träffa honom. Detsamma gäller mig."
"Va? Varför då? Gick det inte bra?"
"Nej, jag kände att det inte riktigt skulle funka eftersom han inte bor här. Jag vill ha en pojkvän som jag kan träffa när som helst, som kan komma hit när jag mår dåligt och bara mysa", förklarar jag och båda två nickar.

Jag har ju faktiskt inte ljugit om någonting nu. Jag utelämnade bara den viktiga detaljen att killen jag träffade är deras största idol...

"Vad bra att vi redde ut det här!" säger Sandra och kramar mig. "Jag trodde att detta var början till att du skulle dissa oss totalt eller något."
"Nej, det skulle jag aldrig göra", ler jag och känner hur min mobil vibrerar till.

Från: Mamma
Kan du komma hem direkt efter skolan idag? 

"Mamma bad mig komma hem direkt efter skolan så jag borde gå", säger jag.
"Okej, ses imorgon!"

Jag går hemåt i ganska rask takt och när jag kommer in sitter mamma och pappa mitt emot varandra vid köksbordet. Jag inser att de vill prata om något eftersom de båda tittar allvarligt på mig.

"Vill du sätta dig ner?" frågar mamma och drar ut en stol åt mig som jag långsamt sjunker ner på.

"Jag fick ett samtal idag från din lärare, Börje Jansson", börjar pappa och jag förstår vad det här kommer handla om.

De båda tittar på mig som om de förväntar sig att jag ska säga något men det gör jag inte.

"Varför har du inte varit i skolan idag eller igår?" frågar mamma.
"Jag har det", svarar jag och det är ju sant.
"Jaså? Inte enligt Börje."

Börje är min mattelärare, den äldsta och suraste gubben i skolan.

"Jag var i skolan men jag skolkade från matten igår och från den och fysiken idag."

Mamma suckar.

"Varför då?" frågar hon.
"För att det suger..." svarar jag.
"Men Norah! Du måste gå på dina lektioner! Det har du ju alltid gjort så varför skulle du skolka nu?"
"Exakt, det har jag alltid gjort. Då gör det väl inget att jag missade typ tre lektioner?"
"Jo! Vad var anledningen till att du skolkade?" frågar pappa.
"Jag-"

Jag stannar upp för att komma på en bra ursäkt men vet att i alla fall mamma kommer fatta att jag ljuger vad jag än kommer på så jag måste se trovärdig ut.

"Vad gjorde du?"
"Jag gick till stan med några kompisar."
"Vilka kompisar?" frågar mamma.
"Bara några nya kompisar från skolan."
"Du får sluta vara kompis med dem om de har så dåligt inflytande på dig!" säger mamma strängt.

Jag förstår inte varför de gör det till en så stor grej, de brukar alltid vara så lugna när jag eller Liam gör något "dumt".

"Förlåt då, jag ska inte skolka igen", säger jag och reser mig upp.

_____________

Tjena! Slänger ut ett kapitel idag igen eftersom ni är så fina. Dessutom vill jag fira att jag nu har 1000 läsningar på den här!! ♥ Tack! Fortsätt rösta och kommentera så kommer det fler kapitel.