I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

6

Tiden går snabbt när man har roligt. Det är redan söndag eftermiddag och jag, Frida och Sandra sitter och väntar på att vår buss tillbaka till Linköping ska komma.

"Jag vill inte åka härifrån", säger Frida.
"Inte jag heller. Jag vill verkligen flytta hit med er! Tänk vad kul vi kunde haft tillsammans i en egen lägenhet här uppe!" säger jag drömmande.
"Åhh, ja!"

Bussen rullar fram och mot vår vilja visar vi biljetterna och går på. Den här gången har vi platser vid sådana fyra-säten så att vi sitter tillsammans och det kommer ingen och sätter sig på det fjärde sätet eftersom det inte riktigt är fullt på bussen.

~

När vi äntligen är framme i Linköping hämtar vi ut våra väskor och går åt det hållet vi alla tre bor.

Jag ska svänga först så jag ger dem varsin bamsekram och tackar tusen gånger för världens mysigaste resa. Sedan fortsätter jag hemåt.

Jag ser pappa stå ute och grilla på framsidan när jag börjar närma mig huset. Jag ökar stegen lite och vinkar glatt när han tittar åt mitt håll.

"Hej gumman!" säger han och ger mig en kram.
"Hej!"
"Hur har ni haft det?"
"Jättebra verkligen! Det var underbart kul och mysigt..." säger jag.
"Vad bra! Hoppas du är hungrig?"

Jag tittar ner på allt kött som ligger på grillen.

"Utsvulten!" skrattar jag.

Mamma kommer ut och ger mig en kram hon med.

Jag går upp på mitt rum och lämnar mina väskor och går sedan in till Liam som sitter på sin säng och spelar något tv-spel.

"Hej!" säger jag.
"Tja..." svarar han frånvarande.

Jag sätter mig bredvid och väntar tills han har spelat färdigt.

"Jaha, hur vad konserten? Blev det nåt ligg med kanadensaren efteråt eller?"
"Ursäkta?" frågar jag chockat.
"Jag vet ju att du vill det..." flinar han.
"Omen..."

Han vet inte vad som faktiskt hände men jag tror att han bara skulle skratta om jag berättade. Han skulle aldrig tro på det!

"Det är mat!" ropar mamma från nedervåningen.

Vi går ner tillsammans och sätter oss vid bordet. Jag får berätta lite mer detaljerat om resan och konserten. Självklart lämnar jag ute vissa detaljer.

Efter maten går jag upp till mitt rum för att göra några uppgifter som jag missade i skolan förra veckan. Egentligen skulle jag tagit med mig dem till Stockholm men vem pluggar ens när man är ledig?

~

Nästa dag i skolan är jag så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Jag går natur, andra året på gymnasiet och det finns inget jag ångrar mer än att jag valde det. Jag är så skoltrött!

Mellan första och andra lektionen svarar jag på ett sms från Shawn. Han gav mig sitt nummer så vi har börjat skriva på vanligt meddelande istället. Jag är glad att han verkligen litar på mig, gjorde han inte det så skulle han aldrig gett ut sitt nummer.

Frida och Sandra som inte går i samma klass som mig kommer gåendes i korridoren, hälsar och sätter sig på bänken bredvid mig.

"Hej", säger jag. "Är ni också trötta idag?"
"Ja!"

De börjar prata om konserten igen och en stund senare kommer en tjej som går i trean fram till oss. Gabriella heter hon.

"Hej", säger hon och ler lite fejkat.
"Hej", svarar vi och utbyter några blickar med varandra.
"Ni var på Shawns konsert va?"
"Ja!" säger Frida.
"Jag med! Der var så mysigt! Han och jag hade ögonkontakt flera gånger, jag stod längst fram."

Vi blir tysta och jag ser ur ögonvrån hur Frida och Sandra kollar på mig. Jag kan inte hjälpa att ett smått flin sprider sig på mina läppar.

"Just det, Norah! Jag såg den där videon på dig och Shawn", säger hon och börjar skratta.
"Öh, jaha?" säger jag lite frågandes eftersom jag undrar om det var allt eller om hon tänker fortsätta.
"Ja, alltså det var ju så pinsamt för honom. Att han trodde att du var någon annan!"

Hon brister ut i ett skratt.

"Det vet väl inte du om han trodde att hon var någon annan!" säger Sandra fort för att försvara mig.
"Jo, så var det nog", säger jag istället och skrattar lite smått.

Gabriella går iväg och tjejerna tittar på mig.

"Hon är bara avundsjuk..." säger Frida.
"Ja precis. Jag tror att Shawn faktiskt kände igen dig. Du blev väl inte ledsen av det hon sa?" fyller Sandra i.
"Nejdå! Men hon har nog rätt menar jag bara."
"Det vet du inte."

Nej för jag vet att hon har fel, tänker jag.

Jag blir glad när jag tänker på Shawn fast ändå blir jag ledsen. Han skriver varje dag att han saknar mig men jag vet ju att vi aldrig kommer träffas igen så egentligen borde jag sluta skriva med honom för annars kommer jag kanske få höga förhoppningar som aldrig blir av. Dessutom har han nog massor av tjejer som han är intresserad av. Han har ju en del att välja på om man säger så..

___________________

Kapitel 6 hörni! Snälla, gilla och kommentera. Sprid gärna vidare den här till era vänner också så är ni bäst!! <3