I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

49

Sandra's perspektiv:

Det är lördag kväll och jag sitter ensam i min säng och tittar på film eftersom min pojkvän Eric jobbar och mina föräldrar sover. Klockan är halv tolv och jag känner hur min mage börjar kurra eftersom jag knappt åt någon kvällsmat.

Jag smyger ner till köket och hämtar en tallrik yoghurt med flingor och går sedan tillbaka upp till mitt rum.

Jag stänger ner Netflix och loggar in på Twitter för att se vad som händer i världen. Det första som dyker upp i mitt flöde är en tweet från något fankonton till Shawn. Det är en bild på två personer och jag ser direkt att den ena är Norah. Den andra är en kille som man bara ser ryggen av för att de kramar varandra. Han har ljusbrunt hår men det är definitivt inte Shawn. Över texten står det: "No wonder Shawn is sad since Norah found someone else..."

Det är faktiskt synd om Norah eftersom alla vet om vem hon är nu.

Jag studerar bilden noggrannare och inser att bilden är tagen i lekparken som ligger ungefär vid Norahs hus. Vem är den där killen? Jag känner verkligen inte igen honom. Om Shawn ser det här kommer han att må ännu sämre eftersom han faktiskt inte sårat Norah egentligen.

Jag ringer Frida och hör signal efter signal. Jag ska precis ge upp och lägga på när hon svarar.

"Hej" säger hon och låter glad.
"Hej! Vad gör du?"

Hon fnissar till lite och jag rynkar på pannan.

"Ingenting, du då?"
"Inget men har du kollat Twitter?" frågar jag.
"Nej, vadå?"
"Det finns en bild på Norah när hon kramar någon kille."
"Vänta", säger hon och jag hör hur hon börjar skriva något på sin dator. "Vem är det?" halvt skriker hon sedan och jag förstår att hon sett bilden.
"Jag vet inte men det är ju Norah i alla fall."
"Ja och bilden är tagen i lekplatsen vid henne väl?"
"Ja."
"Men hallå hon snapade mig innan och jag tror att hon hade samma kläder så den borde vara tagen idag."
"Vad ska vi göra?" undrar jag.
"Jag vet inte... Shawn borde typ komma hit så fort han kan innan det blir försent."
"Ja fast ska vi verkligen göra det mot Norah? Hon håller kanske verkligen på att komma över honom. Ifall han kommer hit så kommer alla minnen tillbaka och hon lär inte förlåta honom. Då kommer hon bli arg på oss."
"Ja det är sant men du vet också hur lycklig hon var med honom och egentligen har hon inget att förlåta eftersom han inte har gjort något."
"Mm... Vi måste få henne att lyssna på honom. Snabbt!" säger jag.
"Ska jag ringa honom?"
"Ja om du vill?"
"Ja! Jag fixar det."
"Bra, puss!"
"Puss!"

Vi lägger på och jag går för att borsta tänderna. Sedan somnar jag ganska fort.

Norah's perspektiv:

Nästa morgon vaknar jag klockan tio och för första gången sedan jag kom hem till Sverige så har jag sovit hela natten utan att vakna av någon mardröm eller liknande. Vi hade jättekul igår jag och Hampus. Det var skönt att prata med någon som inte vet alla detaljer men som ändå lyssnar och förstår det mesta. Jag tänkte knappt på Shawn på hela kvällen förutom när jag berättade om honom.

"Är du ledig idag?" frågar jag mamma när jag kommer ner till köket.
"Ja, jag jobbade bara lördagen den här helgen."
"Skönt!"

Hon har precis börjat äta så jag brer en smörgås och gör henne sällskap.

"Vad trevligt det var igår!" säger hon.
"Ja!"
"Vad kul att du och Hampus pratade så mycket."
"Ja men shit vad han har förändrats!"
"Ja! Han är ju riktigt snygg!"
"Men mamma..."
"Men han är ju det. Det håller du väl med om?"
"Han ser bra ut, ja."
"Har du hört något från Shawn?" frågar hon sedan försiktigt.
"Han har skrivit att han vill förklara sig men jag orkar inte med bortförklaringar. Även om jag hade förlåtit honom så skulle det vara för jobbigt att aldrig kunna träffas..."
"Okej."

Hon ler mot mig och så fortsätter vi äta under tystnad.

~

Nästa dag i skolan går tiden långsammare än någonsin. Under lunchen ringer Hampus och frågar om jag vill följa med honom till stan när jag har slutat för att han ska köpa något till Katja som snart fyller år. Jag svarar ja och fortsätter äta av den äckliga maten medan mina klasskompisar skrattar åt något "roligt" nördskämt.

När jag har slutat och är påväg till mitt skåp hör jag Sandra ropa mitt namn. Jag vänder mig om med ett leende och ser henne och Frida.

"Hello girls!" säger jag och ger dem varsin kram.
"Hej. Vem är killen som du kramade?" frågar Frida.
"Va?" frågar jag förvirrat.
"Har du inte varit inne på Twitter?" undrar hon.
"Nej, vadå?"

Jag känner att jag blir lite orolig när jag tar upp min mobil och går in på Twitter som jag tagit bort notiser från. Den enda killen jag har kramat är Hampus men- eller jo. Jag tänkte att ingen hade sett oss då men tydligen hade någon det och till och med tagit en bild. Vem är så dum att den tar en bild på mig när jag kramar en kompis för att sprida ett falskt rykte om att det är därför Shawn är ledsen? Nu framstår det som att jag är den som svikit honom i vårat förhållande när det egentligen är tvärt om.

"Det är Hampus", svarar jag på deras fråga.
"Hampus vem?"
"Ni vet Hampus som bodde här när vi var små. Min mamma och hans mamma var klasskompisar förr."

När jag säger det ser jag hur ett ljus går upp för dem båda två samtidigt.

"Jaha, Hampus! Den där lillkillen som såg lite töntig ut", skrattar Sandra. "Vad gjorde du med honom?"
"De har flyttat tillbaka hit så de bjöd oss på middag och sedan gick jag och Hampus en runda. Anledningen till att vi kramades var för att jag hade berättat om pappa och Shawn och då började jag gråta."
"Okej..." säger de samtidigt.
"Och juste han ser verkligen inte ut som en tönt längre. Han är typ snygg."

Ingen av dem säger någonting utan kollar bara på varandra och sedan på mig.

"Vad är det?" frågar jag.
"Nej, inget speciellt." svarar Frida.
"Vill du hitta på något nu? Eller har du slutat?" frågar Sandra.
"Jag ska faktiskt träffa Hampus på stan..." säger jag och ser hur deras miner blir lite ledsna. "Men vi kan ses efter det. Han behövde bara hjälp att köpa present åt sin mamma."
"Okej, ring när du är klar då", säger Frida.
"Jajemen, ses sen!"

_______________

Snart 30 000 läsningar, helt sinnes!! Ni är BÄST! Glöm inte rösta och kommentera<3