I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

7

Det har gått tre veckor sedan konserten nu och jag och Shawn skriver fortfarande med varandra. Jag kan inte sluta skriva med honom... Mina känslor som tidigare var fangirl-känslor har nu börjat gå över mer och mer till sådana känslor som jag skulle kunna känna för vilken kille som helst. Han känns mer "vanlig" nu när jag har börjat lära känna honom på ett annat sätt.

Jag har aldrig varit kär i någon förut men jag tror det är det jag håller på att bli. Kär i någon som bor på andra sidan jorden...

Jag har precis slutat skolan och ser Sandra och Frida vid sina skåp.

"Hej!" säger jag glatt.
"Hej!"

De ger mig varsin kram.

"Vad ska ni göra nu? Vill ni hitta på någonting?" frågar jag.
"Vi ska gå och träffa Erik och Sebastian. Vill du följa med?" frågar Frida.

Sebastian är Fridas kille och äntligen har Sandra och Erik gått ut som ett par. De fyra har hängt jättemycket tillsammans nu dessa veckor och det får mig att känna mig lite utanför även om de oftast frågar ifall jag vill hänga med. Det känns nästan värre att sitta där och vara femte hjulet än att inte vara med alls...

"Nej, det är lugnt..." svarar jag.
"Imorgon kan vi väl göra något bara vi tre?" frågar Sandra.
"Visst!"

Jag går hemåt istället och steker några pannkakor till mig själv som jag tar med mig ut på baksidan och äter i solen.

Klockan halv fem hör jag hur Liam och pappa kommer hem från sina jobb. Strax därefter kommer mamma med bussen.

Jag tar min tallrik och går in i huset. Innan jag är framme vid köket hör jag låga röster som pratar.

"Men bara berätta då, det är väl inte så jävla svårt!"

Det är mamma som nästan viskar med upprörd röst.

Jag kliver runt hörnet och de rycker upp sig och ler mot mig.

"Hej älskling. Har du haft en bra dag?" frågar mamma.
"Ja", svarar jag och går sedan upp på mitt rum.

Jag hör från nedervåningen att mamma fortfarande är upprörd och hon höjer sin röst några gånger. Jag går in till Liams rum och sätter mig i hans fåtölj.

"Vad är det med mamma och pappa?" frågar jag.
"Jag vet inte", svarar han.
"Varför bråkar de?"
"Ingen aning. Men det är ingen fara ska du se!" säger han och ger mig ett litet leende.

Jag älskar Liam. Han får mig alltid på bra humör, hur jag än mår. Han är 20 nu och har eget jobb så det är bara en tidsfråga innan han flyttar ut. Den dagen längtar jag inte till för jag kommer sakna att ha honom här hemma...

Jag går in på mitt rum och pluggar lite inför mitt sista prov innan sommarlovet vilket är ett muntligt i Biologi. Det skulle inte bli jättesvårt enligt min lärare och jag känner mig ganska säker redan så det är lugnt!

Efter en stund när jag läst igenom några stenciler jag fått så vibrerar min mobil. Jag blir reagerar när det fortsätter vibrera och det är ett inkommande samtal från Shawn.

Jag blir jätteglad men samtidigt nervös. Självklart vill jag prata med honom men vad ska jag säga?

"Hello!" svarar jag.
"Hi Norah! It's Shawn."
"Yeah, I can hear that", fnissar jag.
"What are you up to?" frågar han.
"Not very much, just studying."
"Oh, do I disturb?"
"No, not at all! What are you doing yourself?"
"I'm in an airplane on my way home to Canada. I don't have any concerts for a month now!"
"Oh, that must be nice!"
"Yes... So now I'm going home to visit my family for a week before I'm flying to London for some interviews and recording in the studio."
"Great..." säger jag i brist på annat och skäms lite över mig själv.
"I was just thinking about something. I'm flying from Canada on Sunday morning but I don't have anything scheduled in London until Tuesday afternoon. If you are home, maybe I can come to see you on Monday and leave on Tuesday again?"

Vad sa han nu? Vill han komma hem till mig? Utan att tänka mig för svarar jag:

"Are you kidding? I would love that!"
"Are you sure?"
"Yes!" svarar jag och biter mig i läppen.
"Oh my God, how lovely isn't that? I truly miss you.."

Han gör mig galen!

"I miss you too..."
"It's a bit awkward but I'm thinking about you all the time", säger han.

Jag känner hur mina kinder hettas.

"Aww..."

Vi fortsätter prata en stund och när vi lagt på sitter jag bara på min säng och stirrar ut genom fönstret med världens töntigaste leende på läpparna.

_________________

Ganska händelselöst kapitel.. Men snart händer det nog roligare saker :)