I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

32

Frida's perspektiv:

Jag och Sandra står som förstelnade och tittar på vår bästa vän när hon blir kysst av vår största idol. Det känns så konstigt men ändå känns det så normalt. De passar verkligen tillsammans!

Vi ler mot varandra och sedan vänder sig Norah om och vinkar lite åt oss att komma.

"Shawn, this is Frida and Sandra, my best friends."

Han ser lite chockad ut först men ler sedan mot oss.

"Hi! Nice to meet you."

Jag blir förvånad när han kramar oss. Norah måste ha berättat att vi är fans, precis som hon.

"You too. You did a great show!" säger Sandra och jag nickar.

Norah ler mot oss.

"Thanks! Did you come all the way here from Sweden?" frågar Shawn.
"Yes. We were actually in Stockholm looking for Norah but then we saw all the Twitter drama and some pictures of your mysterious girlfriend and we knew it was her so we took a flight."

Han och Norah skrattar när jag gör citattecken med fingrarna åt mysterious girlfriend.

"I will take a shower, see you girls later", säger Shawn och ler innan han går iväg.

När han inte syns längre vänder vi oss båda mot Norah.

"Alltså Norah! Han är jättesnäll!" säger jag.
"Jag vet, han är världens gulligaste. Tack för att ni var så normala."
"Det var lättare än jag trodde faktiskt. Ni är så fina ihop!" säger Sandra.
"Åh... Tycker du?"
"Ja det är ni!" instämmer jag. "Han är väldigt lycklig som har dig."

Hon ler generat och tar sedan med oss till hans loge där vi sätter oss i en soffa och pratar.

Norah's perspektiv:

När Shawn har duschat färdigt frågar han om vi kan prata lite ensamma en stund. Sandra och Frida nickar åt mig så jag följer med honom utanför rummet.

Vi går under tystnad tills vi kommer upp till läktaren. Det är så lugnande att sitta här när arenan är tom. Nu är hela scenen redan nerplockad så det är extremt tyst här inne. Han tar min hand och tittar på mig.

"What will happen now?" frågar han och jag förstår att han syftar på att tjejerna har kommit hit.
"I don't really know but I do know that I don't want to go home yet. I was thinking that maybe they can join us for a little while and then we'll see what happens?"
"Yea that's a good idea. You know I want you here all the time but I understand that Sweden is your home and you will have to go back there soon. Your mum must miss you like crazy."
"Yea she is. Apparently the whole country is looking for me..."
"Oh my God, your such a bad girl." flinar han.

Jag är glad att han kan ta det på ett oseriöst sätt och att han inte skickar hem mig direkt.

"You girls should probably stay in my hotel room tonight. I'll sleep on the bus. I have a show in Saint Paul tomorrow so I'll fix you a car and I'll meet you there."
"Are you sure? I can sleep with you if you want?"
"No, I'm sure you have a lot to talk about. I've had you by myself for like a month now so it's just fair that you stay with them tonight."
"Okay then... Has it already been a month?" frågar jag chockat.
"Yea, you came when I was in Portland, right?"
"Yes."
"That was the sixth of July. Today is the fifth of August."
"So tomorrow is kind of our one month anniversary?" frågar jag och ler fånigt.
"Exactly!"

Han kysser mig mjukt och sedan går vi tillbaka.

Frida och Sandra sitter i soffan och pratar. Jag och Shawn sätter oss i den andra.

"Varför var ni i Stockholm och letade?" frågar jag tjejerna.
"Polisen fick reda på att du hade lämnat in din bil i Södertälje och så kom vi ihåg killen du hade träffat i Stockholm och tänkte att du var hos honom. Inte trodde vi att det var han", skrattar Frida och nickar mot Shawn.
"Polisen? Det här verkar ganska seriöst."
"Ja, det är väldigt seriöst. Du borde höra av dig till din mamma."
"Ja... Jag gör det imorgon."
"Bra!"

Shawn fnissar lite och tar min hand.

"What?" frågar jag.
"I don't understand a single thing", skrattar han.
"Good, because we were talking so much shit about you", säger jag ironiskt och alla skrattar.
"We should speak English instead." säger Sandra och Shawn nickar tacksamt.

Det känns jättebra och lättsamt att umgås med Shawn tillsammans med mina kompisar. Alla pratar på och ingenting är stelt. Efter att ha pratat i några minuter måste Shawn åka.

"Vi får sova i hans hotellrum. Han åker turnébussen till Saint Paul", förklarar jag för dem.

Shawn reser sig upp och vi gör detsamma och går tillsammans mot bakdörren där vi möter Andrew.

"Shawn, you go first to the bus so the fans can leave before the girls go", beordrar han.
"Alright. See you tomorrow", säger han och kramar tjejerna först för att sedan kyssa mig snabbt.
"Bye!" säger jag och ler mot honom innan dörren öppnas och våra öron möts av skrikande ljud.

Efter några minuter skickar Andrew ut oss till bilen som ska ta oss till hotellet.

När vi är framme en stund senare så hjälper chauffören oss att få rummet och sedan går vi upp.

"Det här är inget hotellrum, det är en svit!" ropar Frida när hon öppnat dörren.
"Oh my God!" ropar Sandra och springer fram till den stora dubbelsängen.

Det här är det finaste rummet Shawn har haft sedan jag kom hit. Synd att han inte får använda det.

"Vi får plats alla tre", säger jag glatt och lägger mig emellan dem.
"Är det såhär du har levt i en månads tid?" frågar Sandra.
"Japp!"
"Lyckost!"
"Imorgon har han varit min i en månad..." säger jag. "Förstår ni hur overkligt det känns?"

De fnissar och jag tar av mig skorna.

Vi ligger och pratar om allt möjligt in på småtimmarna. Jag berättar om den lilla Ellie-incidenten och att jag har blivit ganska bra vän med Charlie. Det känns lite ovant att prata svenska efter att inte ha sagt ett enda svenskt ord på en månad. Dock är det jätteskönt att ha tjejerna här för jag har verkligen saknat att prata med dem.