I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

51

Norah's perspektiv:

"Det är någon som vill träffa dig", säger Frida och jag ger henne en frågande min.
"Mig?"
"Ja."
"Vem är det?"
"Gå ut och titta."

Jag går ut från hennes rum och funderar på vem det kan vara tills jag svänger runt väggen och ser honom. Shawn. Vad gör han här?

Jag står som förstelnad när jag ser honom. Han är ännu snyggare än jag kommer ihåg och i handen håller han en liten egenplockad blombukett. Han tittar på mig och biter sig i läppen.

"Hey..." säger han sedan.
"Hi", svarar jag chockat och tar några steg mot honom.

Jag känner direkt hur våra kroppar är som magneter som dras till varandra men jag motstår viljan att krama honom.

"How- What..." börjar jag men kan inte säga något mer.
"I needed to see you. I got you some flowers", säger han och sträcker minibuketten till mig.
"Thanks", säger jag osäkert och tar emot dem.
"Can we talk?" frågar han.
"If you are here to tell me some dumb excuse, I don't think I want to listen."
"I'm not", säger han och ser djupt in i mina ögon.

Jag tar på mig mina skor och går ut före honom utan att säga något. Vi går till Fridas baksida och sätter oss på en bänk längs med väggen.

"What are you here to tell me?" frågar jag drygt.
"The truth", svarar han.
"Okay, I'm listening."
"About my party, I know that you heard me and my friend on the toilet but it's not like you think. Not at all!"

Jag himlar bara med ögonen och väntar på fortsättningen.

"You know that I don't drink very often or very much but I did that night and I felt really drunk so I went to the bathroom and she came after me to see how I felt. I puked on her shoes and I was so ashamed of myself. I was also scared that someone would find out about it and it would be all over the internet. She promised me that it would stay between us and that's simply it."

När han är klar vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag skäms otroligt mycket för att jag direkt förutsatte att han hade varit otrogen utan att ens fråga honom om det. Om jag inte hade varit så dum i huvudet så hade jag sluppit flera sömnlösa veckor fyllda med tårar men nu sitter jag här och känner mig som världens dummaste människa.

"These past few months have been the worst in my entire life... I have missed the way I feel when I'm around you. You made me happier than anyone has ever done before." lägger han till.
"Shawn I'm sorry..." säger jag. "I really thought-"
"I know", avbryter han mig.
"I should have talked to you about it instead of just leaving like I did."
"Yea but you didn't and you can't change that now."
"I know and I am so so sorry... I feel like a total fool."
"You're not a fool. Okay a little but I love you anyways!"

När han säger de orden går det ett lyckorus genom hela min kropp och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Genom att döma hans ansiktsuttryck ser jag att det inte var så han tänkte säga det. Han ler smått och tittar generat ner i marken.

"Shawn... I love you too. More than I've ever loved anyone and I'm so happy when I'm with you but I don't think I can be together with you..."

När jag sagt det så ser jag hur ledsen han blir. Hans ögon vattnas lite och han kollar ner i marken.

"Why?" frågar han utan att titta upp.
"I can't handle all the rude comments and being away from you all the time. I am sorry..."

Han säger inget utan reser sig bara upp och börjar gå iväg. Jag känner hur jag ångrar mina ord direkt och ställer mig fort upp.

"Shawn, wait!" ropar jag och han vänder sig om.

Jag skyndar mig fram till honom och ser några tårar på hans kind.

"It's worth it", säger jag.
"What?"
"The comments. I don't give a fuck about what people say as long as I'm yours. And every single minute I have to travel to see you will be worth it because I don't want to live without you!"

Han torkar snabbt bort sina tårar och ler lite.

"Are you sure?"
"Yes, I'm all yours if you still want me."
"I've wanted you for years. I will never hurt you or let anyone else hurt you and I will come to see you every month I promise!"

Jag kan inte vänta en sekund till så jag attackerar hans läppar hårt men passionerat. Han besvarar snabbt min kyss och lägger sina händer på min svank vilket gör att min kropp automatisk trycks mot honom. Äntligen känner jag mig hel igen. Jag vet vad jag har gett mig in på men precis som jag sa så är alla negativa konsekvenser inte värda någonting så länge jag är med killen som gör mig lyckligast. Jag vet inte hur länge vi står där ute och bara kysser varandra men det börjar skymma och jag har gåshud över hela kroppen eftersom jag inte har någon jacka på mig.

"Oh God, you're freezing. Let's go inside", säger han mellan våra läppar.
"Yea, just one more", säger jag och kysser honom snabbt innan vi skyndar oss in.

Vi tar av oss skorna och går in till vardagsrummet där det hörs ljud från tv:n. Tjejerna vänder sina huvuden mot oss när vi kommer in och växlar förväntansfullt blickarna mellan oss. Efter några sekunder tar jag Shawns hand och de praktiskt taget flyger upp ur soffan och kramar oss.

Jag skrattar och får ögonkontakt med honom när han och Sandra kramas. Han ler och blinkar med ögat till mig och hela min mage fylls med samma gamla fjärilar som alltid.

____________________

Förlåt för att ni fick vänta så länge efter min cliffhanger i förra kapitlet. Älskar att läsa alla era kommentarer och TUSEN TACK för 30K läsningar!!<3