thirty-four。℘

754 59 30
                                    


Seungcheol can’t help but feel pissed. Woozi’s been on his phone since a while ago, ni hindi man lang siya nito pinapansin. He’s busy, he says.

Busy his ass, sino ba ‘yang ka-chat niya’t grabe siya kung ngumiti?!

Okay, for the record, Seungcheol’s not jealous or anything. Naiinis lang siya kasi—kasi siya ‘yung nandito pero bakit hindi siya ang balingan ng pansin kung nababagot na ito?

Hindi niya lang tanggap.

“Ji, let’s go out.” Tawag niya dito habang sinusundot ang pisngi nito. “I’m bored.”

Woozi just hummed, “Later.” at nagsimula na ulit itong ngumisi’t magtype sa phone niya. Medyo nagsisisi tuloy si Seungcheol na binigyan niya ito ng phone.

Like, come on, Seungcheol’s beside him. Bakit sa iba pa siya naghahanap ng kausap? Isn’t Seungcheol enough?

Hindi mapigilan ni Seungcheol ang ngumuso at isiksik ang sarili sa leeg ni Woozi, pilit na sinisilip kung anong pinagkakaabalahan nito sa screen. Woozi just snorted before turning his screen away from Seungcheol’s prying eyes.

Paulit ulit lang silang ganun. Sisiksik lalo si Seungcheol para sumilip at ilalayo naman ni Woozi ang phone. Woozi giggled when Seungcheol resorts to kissing his neck, where he’s the most sensitive, at nabitawan niya ang phone niya.

Damn.

“Let’s go out.” said Seungcheol.

Woozi wheezes, “Cheol naman,” he gasps, “M–mamaya na . . . tayo . . . l–lumabas—YAH! YOU . . . S–STOP TICKLING ME!” hinihingal na sabi nito bago humagalpak ng tawa habang pinapalo sa braso ni Seungcheol na nakapulupot sa bewang niya.

“Ngayon na.” pagsimangot nito habang muling isinisiksik ang mukha sa pagitan ng leeg ni Woozi, “Wala ka namang ginagawa, eh. Nakikipag-chat ka lang sa kung sinong pontio pilato ‘yan.”

“What?”

“What.”

“Wait,” Woozi said, laughing a bit, “Are you, perhaps, jealous? Is that jealousy I hear?”

Seungcheol remained silent but Woozi can feel Seungcheol’s skin heating up against his. Muli ay napatawa siya.

“Alright,” he said, patting Seungcheol’s head gently as he would to a baby, “Let’s go out.”

Woozi never knew his master was the jealous type. Pinaiwan kasi nito sa kanya lahat ng gadgets na pwede nilang madala bago sila umalis. He said it’s their “alone” time, so no one should be able to intervene.

Made him wear baggy clothes, not baggy enough to be able to peak on his chest when he bend but just enough not to be called tight fitting. And no showing of skin! So, he had to wear pants and sweaters even though it’s warm today.

Freakin’ conservative.

But it’s not like he wants to wear shorts and shirts, either. So it’s fine, I guess.

“Gusto mo?” Alok ni Seungcheol habang tininatapat kay Woozi ang hawak nitong tinidor na may lamang strawberry short cake. Woozi nodded and opened his mouth with an “Aaaaah.” sound.

Napatitig na lang si Seungcheol at nilululon ang tiling pilit kumakawala sa labi niya. Why is Woozi so freakin’ cute? Why?!

They’re currently on a café, sipping on hot coffee (iced for Woozi) and eating cakes. To each their own. Actually, kanina pa sila nakatambay at tahimik na kumakain. No one’s talking and Woozi’s getting bored.

Master ϟ jicheolWhere stories live. Discover now