Unforgettable love

Kapitel 6

Två veckor senare

"Men hjärtat." sa Mormor medlidande när hon kom in i mitt sovrum. Hon putade med läpparna och kom fram till sängen där jag låg helt förstörd. Det var snytpapper över hela sängen. Tallrikar med köpmat lite här och där. Kläder överallt och värst var nog jag som låg i sängen. Min mascara var helt utsmetad och mitt hår kunde inte bli flottigare, men jag kunde inte bry mig. 

Jag har legat i den här sängen i två veckor. I två veckor har jag gråtit mig till sömns och känt en smärta som jag aldrig trodde jag skulle behöva uppleva igen. Samma smärta fick jag när mina föräldrar gick bort. Leo var den enda jag kunde vända mig till. Den som jag stod närmast, den människan som tröstade mig när jag mådde dåligt. Och nu är allt borta. 

Mormor har varit här varje dag och även Kate. Jag har för det mesta velat vara själv.

Nu låg jag bara och kollade upp i taket. Jag grät inte, jag kände ingenting. Helt ärligt känns det som att jag är död.

"Gumman, jag tror du skulle behöva en dusch." sa hon när hon kom fram till sängen. Hon drog bort täcket från mig och viftade lite med handen framför sin näsa.

"Definitivt en dusch." hon tog tag i mina handleder och drog mig upp i sittande position. Hon kollade på mig.

"Jag vet inte vilken smärta just du känner. Men jag vet vilka smärta jag har haft. Det var fruktansvärt. Den dagen din morfar gick bort var den värsta dagen i mitt liv. Du har den värsta smärtan men att se dig såhär gör mig illa med. Så från och med nu ska du och jag klara av det här tillsammans." En tår rann ner från min kind. Tillsammans. 

"Okej, då gör vi såhär. Du går och tar en dusch så städar jag lite här." jag nickade och lämnade sovrummet. 

Efter mig långa dusch kom jag in i sovrummet som nu var betydligt mer städat än tidigare. Inte ett enda snyt papper syntes till och alla tallrikar var borta. Jag satte på mig nya mjukiskläder och kammade igenom mitt hår. Jag gick vidare in i köket där mormor stod och plockade in all disk i diskmaskinen. Jag lutade mig mot dörrkarmen och iakttog henne. Hon kollade upp mot mig och log.

"Du är klar." sa hon och stängde diskmaskinen. 

Det vände sig i magen. Jag satte handen för munnen och sprang till badrummet. Sekunden efter att jag öppnade toalocket spydde jag. Men varför? Hade jag ätit något? Mormor kom in och höll undan mitt hår. När allt hade kommit ut torkade jag munnen spolade och gick mot handfatet. Jag sköljde munnen och tvättade händerna.

"Är du okej?" Jag mötte hennes blick i spegeln och nickade långsamt. Sedan vände jag blicken i spegel tillbaka till mig.

"Ska vi sätta på en film?" föreslog hon.

"Mm, jag är ganska hungrig." Svarade jag lågt.

"Okej, du väljer en film så åker jag och beställer en pizza."

Jag nickade och gick mot vardagsrummet för att välja en film. 

***

"Jag måste bara gå och kissa." sa jag när vi var halvvägs genom filmen. Hon nickade och pausade filmen. Efter mitt toabesök fortsatte vi filmen men bara efter tio minuter blev jag illamående igen. Jag sprang till toa och spydde precis som innan. Mormor stannade vid dörröppningen. Hon stannade kvar vid dörrkarmen och kollade på mig konstigt. Jag tvättade händer och lutade mig sedan mot handfatet.

"Vad är det som händer med mig?" Frågade jag tyst och försökte låta bli att gråta. Hon funderade ett tag men sa helt plötsligt sen.

"Du kanske är gravid?" hela jag blev stel när orden kom ut. En enstaka tår rann ner från min kind men jag torkade bort den snabbt. Jag kunde inte tänka. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag öppnade badrumsskåpet och tog fram en sticka. Den har jag alltid haft ifall en situation som den här skulle hända.

"Det är inte säkert men det skadat aldrig att ta ett test, då kan vi utesluta den tanken på en gång." sa hon. Jag nickade. Hon gick ut och stängde dörren. Jag öppnade förpackningen och andades ut.

"Vad står det?" Frågade mormor när jag kom ut 5 minuter senare. 

"Jag vågar inte kolla" sa jag och kollade på mormor.

"Gumman, vi gör det här tillsammans." sa hon och la sin hand över min. Jag tog tag i stickan och vände på den fort. Den visade två streck. Innan jag hann gråta eller ens säga något sa mormor på en gång.

"Hjärtat, vad ditt beslut än bli, om du vill behålla eller inte, vet du att jag stöttar dig till hundra procent och jag kommer alltid finnas här för dig." Mormor omfamnade mig i en trygg varm kram. Vad hade jag gjort utan henne?

Några dagar senare tog jag mod till att ringa till Leo och som jag förväntat mig kom jag direkt till telefonsvararen. Jag var tyst i flera sekunder, visste inte vad jag skulle säga. Till slut vräkte jag ur mig de tre orden och slängde snabbt på luren innan jag sprang till toan för att kräkas igen. 

"Jag är gravid!" 

•••••

Vad tycker ni? Kommentera gärna. <333