Unforgettable love

Kapitel 13

Det var nog första morgonen på länge det inte var en enda människan inne på cafét. Jag stod själv i kassan och väntade på att alla stressade kunder skulle komma in och beställa kaffe. Men nej, inte en enda kund. Det fanns heller inte så mycket att göra i butiken. Allt hade jag stressat och gjort på morgonen innan vi öppnade. I och för sig var det en kartong på hyllan jag behövde få ner. Jag gick bort från disken och lånade en av stolarna från ett bord. Jag ställde mig på den och sträckte mig efter kartongen som låg på hyllan. Att man är för kort ska alltid vara ett problem.

"Behöver du hjälp?" Frågade någon helt plötsligt bakom mig. Jag blev så rädd att jag ryckte till och tappade balansen när jag stod på stolen. Jag vevade med armarna vilket inte hjälpte men innan jag skulle träffa det hårda golvet fångade någon mig. Leo. Jag andades ut och kollade på honom med en mördarblick.

"Gud du skrämde livet ur mig. Jag kunde slagit ihjäl mig." sa jag i panik. Han skrattade.

"Tur att ja fångade dig då." När han rörde mig blev det gnistor i hela kroppen men det försvann i samma sekund som han släppte ner mig på marken. Det känns så bra fast samtidigt inte. Jag får tillbaka minnen och känslor jag hade förut som bara fick mig att tänka på allt som hänt.

"Gör inte om det där." sa jag och smällde till honom på armen.

"Behöver du en stol för att nå den där?" Sa han med ett leende. Jag rynkade ögonbrynen.

"Ja, alla är inte 1,9 m." Han gick förbi mig och sträckte upp armarna för att ta ner kartongen. När han sträckte sig följde tröjan med en bit. Vilket gjorde att man såg hans enorm vältränade mage. Hans muskler hade verkligen utvecklast på fem år. När tröjan åkte ner igen svalde jag och vaknade upp ur min värld.

"Här har du. Kortis." sa han och flinade.

"Tack. " sa jag och tog kartongen och gick tillbaka bakom disken. Han följde efter.

"Var det något särskilt?" Frågade jag medan jag packa upp sakerna ur kartongen.

"Ja, jag skulle vilja ha en kaffe." Jag nickade och vänd mig till kaffemaskinen.

"Logans leksak är kvar i min bil. Vill ni ha den i lägenheten?" Jag vände mig om och kollade på honom.

"Du menar att min son ska köra med en fyrhjuling i min lägenheten?"

"Mm precis. Det låter kul." sa han med ironi i rösten. Kaffet blev klart och jag sträckte över muggen till honom. Våra händer rördes vid igen. Jag drog ifrån handen och bröt ögonkontakten.

"Hur mycket är jag skyldig?"

"Jaha, nej vi bjuder." Sa jag nervöst och log.

"Är du säker."

"Jadå, det är inte varje dag en kändis är här." Han fnös och skakade på huvudet.

"Åh herregud tjejer. Det är Leo fucking Miller." Skrek en tjej bakom oss. Leo vänd sig om i panik och när han gjorde det började alla skrika. Jag tog mig för öronen för att inte få tinnitus. De sprang fram och slängde sig över honom. Jag stod där och kollade på med stora ögon. Vad fan är det som händer? När de fått autografer och tagit några bilder hade de lugnat ner sig lite. De kom fram till kassan och jag såg att Leo var påväg ut.

"Vet ni tjejer vad jag vet?" Började jag tyst. De lutade sig nyfiket närmare för att höra vad jag skulle säga.

"Leo är—singel." sa jag och nickade instämmade. Deras ögon blev stora som klot och därefter brast de ut och började skrika igen. Jag kollade upp mot Leo.

Han gav mig en oslagbar blick vilket jag svarade med ett flin. När de va påväg mot honom igen. Spärrade han upp ögonen och sprang fort ut ur cafét.

Efter några timmar kom det fler kunder men idag slog nog rekord på minst kunder. Ingen aning varför. Eric hade tagit några dagar ledigt så jag var tvungen att stänga idag fastän jag öppnade. Vilket gjorde att Logan fick vara på dagiset lite längre. Närmare stängning hade jag lagt märke till några män som rörde sig utanför. Som om de väntade på något. Men vad fattade jag inte.

Jag vände på skylten så det stod stängt och kollade ut en sista gång. Männen stod kvar. Det var inte förens nu jag märkte att alla hade varsin stor kamera med sig. Är det Leos paparazzi? Men varför är de här? Han är ju inte här. Jag öppnade dörren och sekunden där efter kom de fram och började fota. Varför mig? Blixtarna gjorde att jag kisade. Trots att de var på mig så stängde jag dörren, låste och gick därifrån med handen för ansiktet. Men självklart följde de efter mig, jag kände ett obehag när de hojtade, ropade frågor eller fotade mig. Fastän jag tog snabbare steg hjälpte det inte.

"Är du och Leo Miller tillsammans?" ropade en av dem. Jag ignorerade honom och fortsatte gå med snabba steg. En bil kom framrullande bredvid mig. Det var Leos bil. Han stannade längst vägen och jag öppnade snabbt dörren och hoppade in. Sedan körde han snabbt iväg. Jag andades ut och slappnade av.

"Varför är de efter mig?" Frågade jag. Han rykte på axlarna.

"Ingen aning. De måste antagligen sett oss tillsammans någonstans. Fan." Utbrast han. Jag hade blicken fäst fram.

"Kan du stanna vid Logans dagis? Jag måste hämta honom."

"Självklart"

***

Hela Paparazzi insidenten igår gjorde mig lite rädd. Kommer det vara så här nu framöver. Att jag kommer ha paparazzis efter mig?

Det var morgon och jag skulle strax lämna Logan på dagis. "Mamma varför står det människor där ute?" Ropade Logan från köket. Jag lämnade badrummet och gick in i köket för att se vad han menade. Logan stod på en stol och höll händerna på bordet för att få balans. Jag kollade ner och mycket riktigt stod det några Paparazzis där ute. Precis utanför porten. Jag fick nog. Ska jag aldrig ha ett privatliv längre? Jag tog telefonen och ringde till Leo som svarade efter några sekunder.

"Det är fan paparazzis överallt. De står utanför min lägenhet nu. Jag ska lämna Logan på dagis och jag måste till jobbet och vi kommer ingenstans. Ska en sån här sak förstöra min fredag? Kommer det vara såhär hela tiden nu?" sa jag arg och med panik i rösten. Först var han tyst.

"Mamma du sa fan."

"Förlåt älskling det ska inte hända igen."

"Vad bra för det finns barn i huset." Sa han gulligt och kollade ut i fönstret igen. Jag log för mig själv. Knäppis.

"Förhoppningsvis kommer de lägga av och förfölja någon annan kändis snart." Sa Leo.

"Som vem, du är den enda kändisen den här stan har haft." Han förblev tyst.

"Jag vet en stuga vi kan hyra under helgen där de inte hittar oss. Det kanske får dem att lugna sig lite. Om du och Logan vill det såklart." Föreslog han. Det är inte en sån dum idé faktiskt. Det kanske är skönt att komma bort från stan ett tag. Och alla Paparazzi. När vi kommer tillbaka sen kanske de tappat intresset.

"Varför inte. Jag kollar om Kate och David vill hänga med."

"Okej, hör av dig igen så vet jag." svarade han och sedan la vi på. En helg i en stuga? Är det en så bra idé egentligen?

•••••

Hoppas ni gillade det. <3