Unforgettable love

Kapitel 30

Jag öppnade ytterdörren och snabbt slank Logan in.

"Okej lille vän, det är säng dags nu" Jag förväntade mig ''men mamma" Men han sa inget, det är en trött kille ikväll.

Med trötta steg gick vi in i badrummet. Han satte sig på toalocket med en trött kropp. Jag sköljde hans tandborste under vattnet och satte på tandkräm. Han gapade och sedan började jag borsta hans små tänder.

Vi gick vidare in i hans rum. Han slog sig ner i sängen medan jag rotade fram en ny pyjamas.

"Armar upp" sa jag och satte mig på kanten av sängen. Han sträckte upp sina armar så gått han kunde. Jag drog av hans tröja och satte på den nytvättade pyjamas tröjan. Sedan samma sak med byxorna.

"Skruttig." Sa jag när han gäspade. Jag drog bort täcket och han kröp ner under. Jag pussade honom på kinden och sa godnatt. Det kändes som han redan hade somnat.

Inne i badrummet borstade jag mina egna tänder, drog hårborste några gånger igenom håret och tvättade bort sminket. Innan jag själv kröp ner i sängen kollade jag till Logan en sista gång. Man kunde höra små luftpuffar från sängen. Jag stängde dörren och gick vidare till mitt sovrum. Jag drog fram ett nattlinne och la det på sängen. Jag drog min blommiga klänning över huvudet och knäppte sedan av mig min bh. Jag satte på mig nattlinnet och satte upp håret i en knut. Mitt hjärta gick i hundra när jag såg Simon kliva ur bakom garderoben.

"Det är bäst att du är jävligt tyst " sa han lättsamt och tyst.

"Du vill ju inte störa din unge. Han kan komma till skada." Jag svalde.

"Du gav mig inget annat val, det är på tiden att du och jag har ett enskilt snack, på tiden att du inset hur saker och ting kommer bli. Du kanske vill sätta dig ner." Föreslog han och pekade mot sängen.

"Jag vill inte sätta mig" sa jag emot honom.

"Sätt dig" skrek han förbannat.

"En ska måste du förstå är att du gör som jag säger" Jag satte mig försiktigt på sängen. Jag kände att jag satte mig på telefonen. När han kollade bak drog jag snabbt fram den. Gick in på meddelade och skickade snabbt ett sms till Leo.

"Vad gör du?" Röt han ut. Han rykte telefonen ur handen på mig och suckade. Jag ber till gudarna att jag hann skicka iväg det.

"Du ska lyda mig" sa han förbannat.

"Det var ett misstag av dig att bryta dig in i min lägenhet. Simon. Ett stort misstag" sa jag med en lugnt röst. Fastän jag var livrädd.

"Nej det var ett misstag att du ringde snuten." sa han och satte händerna i luften. "Du har retat mig så länge nu."

"Hur då retas?" Frågade jag lugnt.

"Du avvisade mig" skrek han fram. Mitt hjärta klappade snabbare. Nu var jag livrädd.

"Snälla du behöver inte skrika" sa jag med en skakig röst. Hoppas inte Logan vaknar jag vet inte vad jag gör om han får se det här.

"Men lyssna då. Jag vill att du slutar med dina lekar. Du har använt Miller för att göra mig svartsjuk. Du får inte mer än prata med honom igen. Förstått" Han var rastade nu.

"Ja" pep jag fram.

"Jag kan ringa honom nu och göra slut" sa jag och reste mig upp. Han drog tag i min arm och slet tillbaka mig.

"Jag sa att du inte du inte fick prata med honom. Sitt tills jag säger till dig att resa dig." Jag satte mig lydigt igen.

"Duktig, nu gör vi såhär. Packa en väska, du behöver inte ta med dig så mycket jag ska ändå köpa nytt till dig. Vi ska resa bort. Bara du och jag." Jag äcklade av hans flin och blick han gav mig.

Jag nickade nervös. "Jag vill tacka dig. Jag har varit blind innan. Du har fått mig att öppna mina ögon och inse vad som är viktigt" Jag kollade in i hans ögon som redan såg lyckliga ut. När han minst anade det tog jag satts och gav honom en knytnäve in ansiktet. När han började blöda i ansiktet tog jag sats och sprang mot dörren. Det enda som var i min tanke var att beskydda Logan. När jag var så nära hans dörr slets jag bakåt och hamnade med en duns på golvet. Jag sparkade och försökte klösa honom i ansiktet men han slog till mig så hårt i ansiktet så jag kunde se stjärnor.

"Bitch" Jag såg två av han och mitt huvud bara snurrade. När han började dra av mig min tröja gjorde jag allt jag kunde för att få bort honom från mig. Smällen i mitt ansikte sved och hans blod i ansiktet rann. Han flög av mig och plötsligt försvann hans tyngd från mig. Utan att veta varför började jag kravla mig till Logans rum, mina tårar rann ner längst kinderna. Jag reste mig upp för att springa till Logan. Några armar slog sig om mig. Och min första tanke var Simon.

"Alice, Alice" jag slutade slå omkring mig när jag hörde att det vara David.

"Allt är bra" sa han.

"Logan" Brast jag ut.

"Så så så. Kate är inne hos honom nu." Jag kunde inte känna mig tryggare. Jag kollade mig runt. Simon låg utslagen på marken med Leo över sig. Han slog honom i det blodiga ansiktet gång på gång. Kate kom ut ur Logans rum. Innan jag ens han fråga något sa hon.

"Det är lugnt, han mår bra. Han sover som en stock." Jag svalde. Kate fick syn på den blodiga simon. David sprang fram till honom och på något sätt lyckades lyfta bort Leo från Simon. En enda blick från mig fick honom att klarna. Han gick fram till mig och strök med fingertopparna på mina blåmärken.

"Är du okej?" fick han plågsamt ur sig. Jag mötte hans blick. Hela jag skakade. Jag klarande mig vid honom och kände tryggheten stiga. Jag nickade sakta.

"Polisen" sa Kate när man kunde höra sirenerna tjuta utanför.

"Jag går ner och berättar för dem." Vi nickade.

•••••

Hoppas nu gillade det kramar.