Unforgettable love

Kapitel 19

Idag var det jag som öppnade caféet på måndagsmorgonen. David hade lämnat Logan på dagis eftersom det var ett tag sen, Leo hade tagit över hans roll några dagar vilket David tyckte var tråkigt.

Bara en stund innan öppning slets dörren upp. Min blick vändes på en gång till dörren för att se vem som stormat in. Hans lyckliga blåa ögon lyste upp hela cafet. Jag log åt Leo och rynkade på ögonbrynen.

"De ringde imorse och sa att jag är med." han log stort och slog ut armarna. Ett stort, stolt leende spreds på min släpper. Jag gick runt disken sprang fram till hans famn.

"Grattis!!" jublade jag. Han släpper ner mig och satte händerna på mina kinder sedan böjde han sig fram och kraschade sina läppar mot mina. Jag log under kyssen och la händerna runt hans nacke.

"Jaha och nu då? Hur kommer allt bli i laget?" frågade jag efter kyssen.

"Första matchen är redan om två veckor. Så nu är det hård träning framöver." Jag nickade förståeligt. Kommer det här betyda att han kommer vara borta mycket nu?

"Och jag ser att du funderar på hur det här kommer bli för oss. Men det enda jag har att säga är att jag kommer vara borta när du jobbar och ibland på helgerna. Men det kommer inte förändra våran relation eller familj." Jag nickade. Han lutade sig fram igen och pussade mig snabbt på munnen. Jag funderade en stund. Ska jag säga det? Men det var lika bra att köra på.

"Så." började jag och fladdrade runt med blicken.

"Nu när du spelar i det här laget kommer du behöva bo någonstans, så jag funderade på om du kanske skulle vilja flytta in hos oss. Logan skulle älska det och jag med såklart." Ett stort leende spreds på hans läppar. Han omfamnade mig i en kram och lyfte upp mig i luften.

"Ingen tvekan, det är klart jag vill." sa han i kramen. Jag log. Nu börjar det bli allvar. Gör jag rätt beslut? Släpper jag in honom i mitt liv för fort? Men något säger mig att det faktiskt är vi nu, påriktigt.

När logan fick reda på att Leo skulle börja spela för laget blev han så glad att han höll på att tappa andan. Dessutom blev han ännu gladare när jag berättade att han också skulle flytta in. Nu har det gått några veckor sen vi berättade allt och vi har äntligen fått iordning hans saker i lägenhen.

Ikväll var Leos första match med det nya laget. De här veckorna har varit hektiska för honom. Han har tränat något enormt samtidigt som han har försökt få ihop livet här hemma. Det är som han sa. Han tränar mest när jag jobbar förutom någon gång på helgen. Men det blev så mycket bättre när han flyttade in hos oss. Då får jag se honom på morgonen och på kvällen.

Leo hade sagt att han skulle vänta på oss vid vip ingången och det var där jag och Logan stod nu. Det hade äntligen blivit vår tur i kön och jag märkte på Logan att han började bli otålig.

"Vi är familj med. Leo Miller." Sa jag till den kostym klädda säkerhetsvakten. Han kollade på mig med en blick som inte gick att tyda.

"Och jag är släkt med Barack Obama." sa han tillbaka. Jag rykte till.

"Jag tror inte du fattar, Leo Miller är min pojkvän och det här är hans son." Sa jag och pekade ner mot Logan. Han kollade ner mot honom sedan upp med blicken på mig igen.

"Jag tror det är du som inte..."

"Ni är här." Hörde jag en bekant röst säga bakom mannen. Han vände sig om och jag fick syn på Leo. Jag pustade ut när jag fick syn på honom.

"Det är okej, de är med mig." Sa Leo till vakten och la en hand på hans axel. Han flyttade på sig så vi kom förbi. Jag gav honom en sista blick innan jag la fokus på Leo. Jag log och han med.

"Jag måste sticka ner till killarna nu men du har biljetterna jag gav dig va?"Jag nickade instämmande. Leo gav Logan en kram. Logan ville också visa hans tröja han hade på sig. Den var täckt med Leos nummer och över numret stod det 'pappa'. Leo log stor när han fick syn på tröjan och pussade sin son igen. Han reste sig upp och kysste mig på kinden innan han gav sig iväg till omklädningsrummet.

Det var super häftigt att sitta och kolla på matchen där vi satt. Det var en läktare för familj och vänner. Vi var väldigt nära planen och såg Leo jättebra. Logan hojtade och skrek när det gjorde poäng. Logan var supertrött de sista minuterna av matchen och det är förståeligt eftersom matchen höll på gick så sent.

"Pappa vann." gäspade Logan fram när matchen var slut. Jag log och nickade.

"Ja gubben det gjorde han." Jag lyfte upp honom i min famn och han lutade sitt trötta och tunga huvud mot min axel. Vi gick ner mot planen och hoppades på att få möta Leo.

Vi fick vänta en stund eftersom laget pratade om matchen vid sitt bås. Men efter en stund kom de gåendes mot oss vilket snappade upp några minnen från skolan. Jag fick ögonkontakt med Leo som log mot mig. Jag log tillbaka och försökte klappa mina händer så gått som möjligt eftersom att Logan var i min famn. När Leo var framme vid oss sträckte sig Logan över till hans famn och grattade honom för vinsten.

Vi pratade om matchen och lite hur det kändes att spela med det nya laget. Sedan skulle laget dra vidare.

"Laget ska åka till en bar för att fira första vinsten. Men om du vill kan jag skippa." Jag skakade på huvudet.

"Åk och festa du, det är ni värda." Han nickade okej. Leo sträkte över Logan till mig och jag tog emot honom. Vi pussade varandra hejdå och sedan begav jag och Logan oss hem.

•••••

Hoppas ni gillade det. <33