Unforgettable love

Kapitel 31

Två vecka senare hade jag återställt mig. Polisen har haft många frågor hur hela övergreppet med Simon gick till väga. Det har varit väldigt jobbigt att återberätta händelsen gång på gång. Något som fått mig må dåligt de senaste dagarna men äntligen känner jag mig återställd.

Leo har ännu inte fått veta om min graviditet, helt ärligt har jag glömt bort att jag är gravid. Det har varit så mycket annat i huvudet jag har behövt bearbeta. Men jag måste berätta någon gång, jag vet bara inte hur.

Just nu gick Leo, Logan och jag på en gata längst massa stora flådiga villor. Egentligen fattar jag inte varit Leo vill ta oss hit, men det återstår väll bara att se. Logan gick några meter framför oss och letade efter pinnar. En efter en plockade han upp. Undra hur många han får med sig egentligen.

Leo stannade upp framför en stor vit villa. Han vände sig om till mig och tog tag i mina händer. Jag rynkade ögonbrynen och väntade på vad han skulle säga. Han tog ett djupt andetag och började.

"Jag har köpt den här villan. Jag vill att vi tre ska få en ny start, ett nytt hem där vi kan känna oss säkra och leva som en stor lycklig familj. I och för sig behöver jag inte en stor flådiga villa för att bli lycklig men ett tryggt hem där du och Logan kan känna er säkra är vad jag vill ge er." Han kollade upp mot villan. Mitt huvud stod stilla. Jag visste inte vad jag skulle säga. Ett sånt här hus har jag bara drömt om att få bo i.

"Snälla—Fan också. Du måste vänta här en liten stund." Trots min stillhet fick jag fram en nickning. Han gick bort till Logan som stod en bit bort.

Leos perspektiv

Jag lämnade en stund Alice och gick fram till Logan. Jag måste fråga honom om lov först det har jag lovat.

"Logan jag har ju lovat dig något, att fråga om lov av dig först när jag bad din mamma att gifta sig med mig. Du måste du tala om för mig om det är okej nu." Logan stod med frågande ögon och en trasig pinne i handen.

"Varför vill du det?" Fick han ur sig.

"För att jag älskar henne. Och jag vill att vi ska vara en enda stor familj." Han kollade på mig.

"Kommer du sova i hennes säng?" vet han inte om att jag redan gör det?

"Ja det vill jag."

"Men ibland vill jag sova i henne säng. Om det åskar eller om jag har mardrömmar" Jag nickade.

"Då köper vi en stor säng. Så vi alla får plats" Han kollade på mig länge.

"Okej, om hon vill det" Jag fick ett stort leende på läpparna.

"Tack, önska mig lycka till" sa jag och gav honom en kram.

När jag kom tillbaka stod Alice och betraktade huset. Hon vände sig till mig.

"Vad var det där om?" Frågade hon förvirrat.

"Grabbsnack" sa jag, hon rynkade ögonbrynen.

"Helt ärligt Leo vad är det som pågår. Du snackar om att du köpt hus sen går du och har Grabbsnack?" Jag andades ut.

"Jag var tvungen att ha Logans tillåtelse först. Jag berättade att jag höll vad jag lovade" Hon kollade på mig med en ännu förvirrande blick.
"Okej kul för dig. Men—"

"Jag behövde ha hans tillåtelse att fria till dig " sa jag rätt ut. Hennes blick förändrades helt. Jag kunde inte tyda om den var lycklig, glad eller ledsen.

"Snälla det vill du va? Jag ville inte se ut som en tönt framför vår son" Hennes min förändrades inte. Jag kände paniken stiga hon kanske inte vill gifta sig med mig.

"Jag vill bara säga att jag älskar dig och ja vill vara med dig i resten av mitt liv och—" Mer hann jag inte säga då hon tryckte sina läppar mot mina.

"Jaa. Det vill jag." Sa hon när våra läppar bara var en centimeter ifrån varandra. Jag drog fram asken ur min framficka och öppnade den. Hon satte genast händerna över munnen. Jag tog hennes hand och satte ringen på det rätta fingret.

"Det var din mors. Gracie gav mig den. Hon sa att den ska sitta på ditt finger i framtiden. " en enstaka tår rann ner från hennes kind. Hon kollade extra nog på den och sedan på mig. Hon kysste mig passionerat en gång till. I bakgrunden kunde man höra Logans göra kräk ljud. Vilket fick oss båda i skratt. Vi gick bort till Logan som stod med ett leende på läpparna. Vi tog varsin hand och gick sedan vidare längs gatan.

"Jag ska också fria till Livia på dagis imorgon. Så vi är bästisar hela livet." sa Logan. Jag log för mig själv.

"Det låter fint"

"Vi är som de tre musketörerna" hojtade Logan ut. Jag nickade instämmande och kom sedan på barnet i magen.

"Snart fyra." fick jag plötsligt ur mig. Leo kollade fort upp med höjda ögonbryn. Jag kunde inte beskriva hans blick. Han blev överlycklig och lyfte genast upp mig i en stor kram och snurrade runt. Kan man bli lyckligare? Jag är iallfall den lyckligaste människan i världen och kommer vara resten utav mitt liv. Det vet jag.

•••••

Slut!