Unforgettable love

Kapitel 20

Det knackade på dörren och klockan var inte mer än tio på morgonen. Logan låg fortfarande och sov vilket är ganska förstående eftersom att vi kom hem senare igår. Jag trodde Leo skulle komma hem sent på natten men jag hörde inte ett ord från honom. Han kunde väll iallafall skickat ett sms, så jag vetat vart han var.

Jag öppnade dörren. Leo fick ett leende när han fick syn på mig. Jag såg på hans ögon att han var trött och en aning bakis. Hade han druckit så mycket?

"Oj någon ser bakis ut." han fnös till och nickade. Han gick in i lägenheten och kraschade sedan i soffan. Jag satte mig lite på kanten och kollade på honom.

"Blev det sent igår eller?" Frågade jag lugnt. Han öppnade ögonen och kollade mot mig.

"Aa." han gnuggade sig i ögonen och fortsatte. "Det var därför jag inte kom hem för att jag ville inte väcka dig." Jag nickade förstående.

"Du kunde ha smsat iallafall." sa jag och kollade ner i soffan. Han satte sig upp, jag kollade upp och mötte hans ögon.

"Det kunde jag gjort, förlåt." Han lutade sig fram och kysste mig på kinden.

"Vart sov du?" Frågade jag igen, han insåg nog att jag började bli nyfiken. Han log stort.

"Jag kraschade över hos en i laget ." Svarade han. Jag nickade.

"Du har inget att oroa dig för, jag lovar." jag log och han med. Efter en stund reste jag mig upp för att gå och väcka Logan. Om han sover längre kommer han aldrig somna ikväll.

***

Som varje måndag var det jag som öppnade idag. Det var bara några minuter kvar tills öppning och just nu rengjorde jag kaffemaskinen. Det var det sista som stod på listan.

Dörren öppnades och den lila klockan plingade till. Jag vände mig om och fick syn på ett ansikte jag aldrig trodde jag skulle behöva se igen. Simon. Han såg besvärad ut och en aning skamsen. Jag gav honom en känslolös blick tillbaka.

"Vi har inte öppnat än." Sa jag när han var framme vid disken. Han kollade in i mina ögon vilket gjorde mig obekväm.

"Jag vet, jag kom bara över för att be om ursäkt." Jag höjde på ögonbrynen. De orden trodde jag inte skulle komma från hans mun. Han kollade ner i marken.

"Jag hoppas du kan förlåta mig." fortsatte han och mötte min blick igen. Jag funderade ett tag, vad skulle jag svara? Jag vill inte ha något med honom att göra. Han är ingen bra människa.

"Jag kan förlåta dig men jag kommer aldrig glömma vad du gjort mot mig." sa jag lugnt tillbaka. Han nickade sakta.

"Kan jag få bjuda dig på middag?" Frågade han helt plötsligt. Först blev jag lite chockad men sen skakade jag på huvudet. Han började göra mig nervös. Jag kollade ner i disken.

"Jag vill inte ha något med dig att göra." sa jag ärligt. Jag möttes hans blick ingen. Det såg ut som ilska började växa inom honom. Innan han hann säga något plingade det på dörren och den första kunden kom in. Jag gav honom en sista blick innan han vände sig om och gick ut ur cafét. Jag andades ut och tog vänligt emot den första kunden.

***

"Så—" Började Leo när vi plockade undan efter middagen. Jag kollade upp mot honom.

"Vad vill du göra på din födelsedag?" Jag pustade ut.

"Typ inget, vill inte bli påmind om att jag faktiskt fyller 25." Han skrattade till.

"Okej så det är absolut inget du vill göra?" Jag skakade på huvudet. Jag satte in tallrikarna i diskmaskinen och sedan glasen.

"Är det något du önskar dig då?" Jag flinade och kollade upp mot honom.

"Att du finns i mitt liv gör mig glad." Jag log och vände mig tillbaka till diskhon. Han ställde sig bakom mig, slingrade sina armar runt min midja och kysste mig vid halsen.

"Mamma." ropade Logan när han kom in i köket. Både jag jag Leo hoppade till av hans plötsliga uppkomst. Gud vad han smyger runt. Han traskade fram till oss och frågade.

"Vad önskar du dig?" Jag suckade.

"Ett snällt barn." Han spände blicken sedan sa han.

"Så elak är jag väll inte." Han gjorde ett ledset ansikte. Jag log och plockade upp honom i min famn.

"Jag skoja bara. Jag älskar dig mest av allt i hela världen." Han fick ett leende på läpparna.

"Men vad önskar du dig då?" Jag funderade ett tag. Vad man ska önska sig har alltid varit svårt att komma på. Just nu har jag allt jag kan önska mig.

"Att ha dig som min son är allt jag kan önska mig."

•••••

Hoppas ni gillade de.