Unforgettable love

Kapitel 12

"10 minuter tidig. Det är bra för att vara en tidsoptimist. " Sa jag när jag och Logan kom gåendes fram till Leo. Han flinade belåtet.

"Jag är inte en tidsoptimist." Sa han och höjde ögonbrynen.

"Ska vi leka nu? Jag tog med mig bollen." Sa Logan och hoppade upp och ner från stället.

"Okej." Leo snodde bollen ur händerna på Logan och sprang i förväg till fotbollsplanen.

Logan började skratta högt och rusade efter honom. Jag nöjt över synen jag hade framför mig, jag hade aldrig trott att få se Logan med Leo. Det kändes både bra och sorgligt.

"Mamma kom!" Ropade Logan. Jag skrattade och sprang efter dem mot planen.

Efter en halvtimme var vi alla trötta över allt jagande och kastade. Vi låg alla tre på rad med blicken upp på himlen och letade efter figurer i molnen.

"Det där ser ut som en fotboll." Hojtade Logan och pekade uppåt. "och det där ser ut som en krona. Jag vill bli kung när jag blir stor." Jag log. Det är aldrig fel att drömma stort.

"Mamma och jag framröstades som skolans kung och drottning för många år sedan." Leo väckte minnet. Det var en fantastisk kväll som jag aldrig kommer glömma, men att tänka på den fick mig bara att minnas vad vi hade varit en gång i tiden.

"Va? Skojar du?" Leo skrattade och skakade på huvudet.

"Då är jag en prins." Jag pussade Logan på kinden.

"Du kommer alltid vara min prins." Logan reste sig upp och kollade ner på oss.

"Nu vill inte vara kvar här längre." Jag satte mig upp och kikade på klockan.

"Okej, då åker vi hemåt. Men vi måste nog stanna och handla några saker på mataffären."

"Jaa, då kan vi köpa minimorötter." Utbrast Logan. Jag skrattade åt hur ivrig han blev över att få köpa grönsaker. Han är roligt han.

***

Det visade sig att Leo också skulle handla, men ärligt tror jag han bara vill följa med i vårt sällskap. I butiken tog jag en korg och gick runt och plockade ihop det som jag behövde handla. Det är farligt att gå med Logan genom leksaksavdelningen. Han vill kolla på allt och köpa det värsta sakerna.

"Mamma kolla." hojtade han när vi gick förbi en fyrhjuling. Leksaksfyrhjuling. Inte en äkta såklart.

"Väldigt cool gubben." Han rusade fram till den och börja spana in den från alla håll.

"Vill du ha den?" Frågade Leo och satte sig på huk bredvid Logan.

"Jaa, snälla." bad han.

"Kan du inte hitta något annat som inte är lika dyrt?" bad jag snällt. Att köpa en dyr fyrhjulig är inget jag bara kan göra sådär.

Han såg förtvivlad ut. Jag vet hur han funkar. Han gör sina söta hundvalps ögon tills jag ger mig. Men helt härligt, måste jag säga nej den här gången. Den är väldigt dyr.

"Jag kan köpa den till dig." sa Leo och började gå fram till en av de stora kartongerna. Logan såg överlycklig ut. Leo tog tag i en av dem stora kartongerna och började gå vidare med Logan bredvid sig. Jag kom upp vid hans sida. Och tillsammans fortsatte vi mot kassan. Logan sprang i förväg en bit framför oss för att visa vägen.

"Jag kunde hanterat den där situationen bra. Och han hade accepterat ett nej efter ett tag."

"Jag tror dig. Men han ville verkligen ha den och det är det minsta jag kan göra."

"Så det är din teknik? Att köpa allt han pekar på?" sa jag och Leo skrattade.

"Nej, men jag kan iallafall bidra till familjen på något sätt." Jag förstod inte vad han menade men la det bakom mig.

När vi kom till kassan skannade jag i genom tidningarna lite snabbt. Jag stannade på en. Man kunde inte missa den eftersom att hela rubriken täckte framsidan. "Är det här Leo Millers nya flickvänn?" Det var hjärtan lite här och där och en stor bild på Leo och en blond tjej. Det smärtade till i hjärtat bara att tänka att han kan ha haft andra flickvänner under åren. Tanken gjorde mig illamående.

Min blick avbröts när Leo snabbt vände på tidningen. Jag kom på mig själv att jag nog kollat på den ett tag.

Leo släppte av mig och Logan hos mormor eftersom att vi skulle dit en stund. Han fick loss bilbarnstolen fortare än det gick att sätta dit den. Jag plockade ut matkassen och tog emot bilbarnstolen.

"Jag kan hjälpa dig upp med sakerna om du vill?" Frågade han artigt.

"Tack men jag tror det är bäst om du inte gör det." Han förstod att jag syftade på mormor.

"Hejdå Logan." ropade han. Dd kramade om varandra och sedan körde han vidare. Tillsammans fortsatte vi upp till mormors lägenhet. Logan knackade på och efter en kort stund öppnade hon. Logan slängde sig i hennes famn och jag kramade om henne med.

Vi hade varit här en stund nu och Logan lekte med hennes rullator som vanligt. Jag och mormor fikade fortfarande i köket.

"Jag har märkt att en bekant har kommit tillbaka till stan." sa hon helt plötsligt.

"Mm." Var det enda jag sa.

"Hur känns det för dig?" Jag ryckte på axlarna.

"Jag vet inte. Alla känslor kommer tillbaka och jag vet inte hur jag ska bete mig framför honom."

"Jag förstår. Låt han inte såra dig igen bara."

"Jag vet. Men det är det. Hur kan jag vara så säker på att han inte tänker sticka igen? Gör jag fel i att låta honom träffa Logan?"

"Det vet du inte, förens du finner tillit till honom igen."

"Det enda jag tänker på är att en dag kommer jag falla för honom igen och då är det kört. Jag känner det redan nu."

"Jag förstår dig. Men när den dagen kommer måste du ta ett beslut. Bli ihop igen eller låta honom gå." Det var ett beslut jag inte alls ville tänka på.

•••••

Hoppas ni gillade det. Kommentera och gilla om ni gillade det.

Ha det bra.<33