Unforgettable love

Kapitel 25

Alice perspektiv

De senaste dagarna hade varit långtråkiga. Jag har bara bråkat med mina egna tankar. Jag tycker synd om Logan. Han är inte glad om jag är inte glad, och det är svårt att bete sig normal, för det enda jag har i huvudet att en kvinna är gravid hela tiden. Och Leo kanske är pappan. Vilket jag hoppas och tror att han inte är.

Jag satt och veck tvätt i vardagsrummet. Logans kläder blir bara större och större. Min lilla plutt har blivit så stor nu. Jag kommer ihåg när han han hade lärt sig att gå. Det var det finaste jag sätt, han va så söt när han traskade fram i sina Adidas skor och va nära på att ramla när som helst.

Leo kom och satte sig bredvid mig i soffan.

"Jag är så ledsen" sa han med en medlidande blick. Förlåt har han sagt varenda dag. Han känner sånna skuldkänslor för att jag blev gripen och allt jag behövt höra. Att jag överhuvudtaget blivit indragen i allt. Jag kollade upp mot honom och log.

"Jag vet." Jag tog en paus och pustade ut, sedan la jag fokus på tvätten jag igen.

"Jag önskar bara det fanns ett sätt så allt det här kunde försvinna." han var tyst.

"Det finns ett sätt." Jag kollade upp mot honom och rynkade på ögonbrynen.

"Hon vill ha 500 000 kronor för barnet uppväxt och då lämnar hon oss ifred." Jag fnös till nervöst, höjde på ögonbrynen och kollade med stirriga ögon på honom. Det var mycket pengar.

"Och? Du tänker göra det?" Frågade jag chockat över vad han precis sagt. Det är mycket pengar.

"Jag ser hur du mår och Logan, jag vill inte att ni ska vara olyckliga. Fastän det inte är jag som är pappan så vill jag bara slippa henne."

"Men om du betalt henne så ser det ju ut som att du är pappan." Jag började bli arg.

"Jag vet, och jag är inte pappan men om pengar får henne att lämna oss ifred är det kanske lika bra." Jag skakade på huvudet.

"Att ge henne pengar så hon låter oss vara kommer inte få mig att sluta tänka på henne." Jag mötte hans ögon, han kollade plågsamt på mig.

"Vi har inte ens de pengarna" sa jag och ryckte på axlarna.

"Jag har" sa han. Jag kollade på honom, det har han. Ibland glömmer jag bort att han faktiskt är känd och har en del pengar. Jag funderade ett tag

"Gör inget förhastat beslut bara" Jag gav honom en sista blick innan jag tog tvätt korgen och gick vidare till Logans rum där kläderna skulle.

Leos perspektiv:

Jag hade precis hämtat Logan på dagis och vi var nu hemma. Jag såg på honom att han inte var glad eller lika sprallig som han var förut. Allt är pågrund av kvinnan, jag börjar ångra mig så mycket att jag ens gick på den där festen.

"Har det hänt något på dagis? Vill du prata om det?" Frågade jag. Han vände sig om och kollade in i mina ögon. Mitt hjärta drog ihop sig så mycket när jag såg hans bekymrade ögon.

"Livia säger att jag kommer få ett syskon." Jag tog ett djupt andetag. Jag satte mig ner på huk så vi blev jämn långa.

"Jag lovar dig. Om du någon gång får ett syskon är det från din mamma och mig." Han fortsatte bara kolla på mig men nickade sedan. Jag omfamnade honom i en kram.

"Kan jag fråga en sak pappa." Jag nickade och reste mig upp.

"Ska ni gifta er?" Frågade han därpå.

"Jag vet inte, jag älskar din mamma väldigt mycket."

"Du kan inte fria till henne utan att fråga om lov av mig först." Jag nickade. Okej, det var skumt.

Alice persektiv

Att inte ge henne pengarna var den enda lösningen enligt mig. För om vi hade gett henne pengarna hade han för det första förlorat en hög summa pengar och det hade sett ut som att han var pappan till barnet. Jag börjar lita på Leo mer och mer för varje dag som går. Att någon lämnat en är en helt annan sak än att vara otrogen. Nu framöver kommer vi gå tillbaka till det normala och skita i vad hon säger eller gör. Det viktigaste är att vi har varandra.

"Vad gjorde du på dagis idag?" frågade jag Logan vid middagsbordet. Han ryckte på axlarna.

"Det vanliga. Jag och Livia har lekt och byggt i sandlådan." Jag nickade på huvudet. Livia pratar Logan mycket om, de är bästisar och hänger med varandra på dagis hela tiden. En sprallig tjej tror jag men framför mig är hon blyg. Hon har blont hår och oftast uppsatt i två hästsvansar med rosetter i.

"Du kanske vill bjuda hem henne hit någon dag?" Han ögon blev stora som klot och han började klappa händerna.

"Jaaa, det vill jag. Jag ska fråga imorogn på dagis." Han kunde knappt sitta still på stolen. Jag gav Leo en blick och han log tillbaka till mig.

•••••

Hoppas ni gillade det. ❤️