Amore i Rom

un; Ett Hårt Första Möte

Tjugonde juni - förmiddag

"Il temperatura in futuro rimarrá costante e caldo, con una forte pressione di Italia. Ricordati di usare la protezione solare nelle prossime settimane. La pioggila non arriva fino all'inizio di luglio."

Trotts att taxins AC gick på högvarv kunde jag känna hur det blev klibbigt mellan mina lår och baksätets läder.  De varma solstrålarna som strålade in genom taxins neddragna ruta gjorde mina kinder rosigt röda och eftersom jag satt med armen vilandes ut genom rutan kunde jag känna den extrema sommarvärmen när de studsade mot mitt skinn.

Längst dem smala gatorna som kantades av höga, gamla stenhus såg jag hur turister och invånare svettades och hur de försökte skydda sig från den olidliga värmen med hjälp av solhattar, extra lager av solkräm och parasoller vid de många resturangernas uteserveringar. Inte ett moln täckte den klarblåa förmiddagshimlen, men solstinget hade ännu inte bitit sig fast i mig - trotts att jag var mycket ovan vid sjugofem grader celcius i skuggan. Kanske berodde det på att jag ännu inte hade fått chansen att smaka på den extrema värmen eftersom den varma vinden smekte skinnet på min utsträckta arm och hand som hängde ut utanför taxins kaross genom den neddragna rutan bredvid mig.

Då och då tittade den mörkhyade taxichauffören bak på mig genom spegeln i taket och varje gång log mannen någonstans i mitten av medelåren så brett att den snigelformade mustaschen på hans överläpp ändrade form. Svett hade trängt fram och bildat mörkare fläckar vid chaufförens ljusblåa skjortkrage, men även under hans armhålor. Det fick den lätt överviktiga mannen att se en aning sunkigare ut, men eftersom den citrongula doftgranen som hängde i takspegeln döljde svettdoften klagade jag inte.

    "What are they talking about?", frågade jag och mötte för säkert tionde gången under resan chaufförens blick. Jag nickade mot den surrande radion som det strömmade italienska ord och röster från och mannen log så brett att en rad av gulnande och rökskadade tänder visades.

"The weather! Il tempo!", utbrast han med en grov italiensk brytning och hans blick växlade mellan mig och vägen. "Very hot, very hot!"

Jag log och nickade och det blev åter igen tyst mellan mig och min chaufför. Det var min moster som hade ordnat allting med taxiresan eftersom hon inte litade på att jag skulle hitta hem till henne på egen hand efter flygresan. Det var enligt mig en mycket klok tanke eftersom jag nu hade kommit till insikten att utkanten av Rom - där husen stod så tätt att ögat lurades tro att de växte uppepå varandra - var svårt för en oerfaren sextonåring på sommaräventyr att orientera sig i.

    Jag rörde sakta på mina fingrar och kände hur vinden smekte runt och mellan dem som om luften kysste skinnet. Jag var glad över att vara i Italien istället för att sitta hemma med alla min mammas bekymmer i mitt knä och jag längtade efter att få träffa min moster - som jag inte hade sett på flera år eftersom hon plötsligt fick för sig att flytta till södra europa. Men jag klandrade henne inte för vem skulle välja Sverige framför detta?

Jag hade aldrig tidigare besökt min mosters hus i Rom, därför visste jag inte vad jag skulle förvänta mig, men när taxin saktade ner och efterhand stannade utanför ett robust enplanshus i lantstil kunde jag inte annat än att le med hängande haka. Jag öppnade bildörren och en doft av nyklippt gräs och gödsel slog emot mig.

Huset - med dem ljusgula fönsterluckorna som skapade otroliga kontraster mot dem gråa stenväggarna och med dem två dussintal färgglada lyktor som hängde på långa linor mellan husväggarna och ett högt och praktfullt appelsinträd - var som taget ur en familje-romcom. Upp över husväggarna växte höga vindruvsplantor och vid den inmurade kullerstensuteplatsen fanns allt som kunde göra en sen sommarkväll till något värt att minnas.