Amore i Rom

venticinque; Tre Ord På Svenska

Fjärde augusti - kväll

"Bella, wait!"

Betos röst fick mina fötter att frysa fast i sanden. Jag vände mig om för att möta honom och insåg då att jag hade gått så långt att lägerelden inte syntes som mer än ett svagt ljussken i fjärran.

Beto joggade upp till mig och flåsade lätt efter att ha sprungit i den lösa sanden. Han log samtidigt som hans ögon avslöjade att han försökte förstå varför jag hade lämnat. För kanske första gången under hela sommaren besvarade jag inte hans varma leende med ett liknande, utan istället bet jag ihop mina käkar för att hålla tillbaka känslorna i fållan.

    "Are you okay?", frågade Beto med oron spridandes över ansiktet. "Aren't you having fun? We can leave if you want to."

Än en gång stod jag och vajade fram och tillbaka på dilemmat över ifall jag skulle behaga mig själv eller Beto. Han ville stanna, det var det ingen fråga om, men själv kände jag mig mätt på festen.

"I just ...", började jag, men hade svårt att få fram de rätta orden. "Do you still have feelings for Elena?"

Orden lät ofattbart amatörmässiga när de lämnade mina läppar, men ändå var det en fråga som jag trånade efter att få svaret på. Kanske hade hennes huvud mot hans axel varit en väldigt oskyldig sak och en dum grej att bli osäker över, men ändå kunde jag inte låta bli att känna avunden. Elena hade varit nära Beto på ett sätt som jag aldrig hade och om det var så att Beto hade den minsta lilla gnista av känslor för sitt ex, vad gjorde då jag här? Att klamra mig fast vid Beto då vore dumdristigt och helt lönlöst.

    Betos ögon blev stora av förvåning efter mina osäkra ord. "What?! Are you kidding me, Bella?" Skratt började rinna som floden själv ur honom. "Of course I don't have feelings left for Elena. I have feelings for you, you stupid twat! I... I love you Bella. I... ja... jag älskar dig."

Min haka föll. Mitt huvud snurrade. Mina ben skakade. Det kändes som att hela världen sprängdes. Vad sa han precis? Pratade han precis svenska? Debatterna i mitt huvud blev allt högljuddare och bråkigare ju klarare bild av Betos leende jag fick framför mig. Jag visste vad det var meningen att jag skulle svara, men orden kom inte ur mig. Hela min kropp stängde av och någon backup fanns inte tillgänglig eftersom det var den jag hade levt på sedan dagen då jag först mötte killen framför mig; han som precis sa att han älskade mig.

Beto la sina händer mot mina kinder och trotts att jag inte sa något visste han att jag kände samma sak. Hade jag inte älskat honom hade jag aldrig lagt hans hand mot mitt bröst. Hade jag inte älskat honom hade jag aldrig lagt hans hand över min troslinning. Hade jag inte älskat Beto hade jag aldrig rest mig upp och gått iväg vid synen av honom och hans exflickvän tillsammans.
Jag älskade Beto. Jag äskade honom av hela mitt jävla hjärta.

    "I... I love you to," svarade jag med instabil och skakig röst, osäker över vad som faktiskt skedde på riktigt. "But Elena-"

"Elena is gay, Bella!", utbrast Beto och sakta föll många av de saknade pusselbitarna på plats. "She's a lesbian and I promise you that she won't stand in the way of me loving you. Nothing will!"

Beto borde ha känt värmen som spred sig över mina kinder genom sina händer, för där och då brann jag upp. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Att det inte hade känts rätt under deras första och enda gång fick nu plötsligt en helt annan mening.

Hur jag skulle rädda upp situationen visste jag inte. Fan, jag tror inte ens att Gud visste hur denna situationen skulle räddas upp. Antagligen satt han där uppe bland stjärnorna, lika paff som mig, och tänkte: What the actual fuck?

Vad skulle de ha gjort på film, tänkte jag medans Betos kärleksfullt brinnande blick brände hål rätt igenom mig. Antagligen skulle tjejen ha greppat tag om killens ansikte, tryckt sina läppar mot hans och så hade eftertexterna börjat att rulla, men detta var inte slutet. Jag kände på mig att detta bara var början.

Därför bestämde jag mig för att ta tag i mig själv, få upp mina fastfrusna fötter ur sanden och göra något tillräckligt galet för att min inre svensk skulle bli generad, men för att Beto skulle börja skratta.

Jag tog ett steg tillbaka, sträckte mig efter min klännings dragkedja bakom min rygg och drog ner den. Sedan lät jag min nya klänning falla till backen och att den blev täckt av sand brydde jag mig för tillfället inte om.

Jag gjorde något som Gabriella hemma i Sverige aldrig hade fått för sig, sträckte mig efter mitt bh-spänne och sa med så självsäker röst jag kunde: "It's so hot here in Italy."

För att slippa möta Betos blick när jag klädde av mig spritt språngande naken började jag gå ner mot vattnet som glittrade när stjärnorna speglade sig där i. Halvvägs ner till vattnet föll även min svarta spets-bh ner i sanden och likaså mina matchande trosor.

Detta var för galet, för jävla galet. Vad höll jag på med egentligen? Låtsades att jag var någon sorts sexig puma? Well, eftersom det inte direkt fanns någon återvändo längre stegade jag ut i det svalkande vattnet och dök ner under ytan. Oron sköljde av mig när vattnet omslöt mitt bara skinn och till min stora förvåning kände jag hur adrenalin började pumpa ut i min kropp tillsammans med mitt blod.

    "What are you waiting for mi amore," ropade jag retligt till Beto efter att åter igen ha dykt upp över ytan. Han stod kvar på stranden, förmodligen väldigt mållös, och med ett brett leende över läpparna.

"I'm waiting for God telling me that this is a stupid idea," ropade Beto tillbaka och vi båda började skratta.

"I thought you didn't belive in God."

Jag flinade flörtigt och utan skam i kroppen rätade jag på mig i vattnet så att delar av mina bröst blev synliga för Betos hungrande blick. Han ville hoppa i, det såg jag på långt håll trotts att det var både mörkt och att jag hade vatten i ögonen, men Beto ängslades över avståndet mellan oss och hans vänner. Det gjorde mitt undermedvetna också, men för tillfället orkade jag inte bry mig. Jag hade tio dagar kvar i Rom och med Beto. Jag ville ha allt jag kunde få innan det var dags för mig att åka hem och att jag var girig struntade jag fullständigt i. Jag var trotts allt kär.

    Med ett brett flin över läpparna skakade Beto på huvudet innan han började klä av sig. Mitt hjärta slog hårt som ett slagverk när han knäppte upp sina byxor och trotts att mina kinder blev rosiga och alldeles varma kunde jag inte rå för att titta bort när han drog av sig sina boxerkalsonger. Allt var så nytt för mig, men jag var nyfiken och kände mig redo för att gå längre. Vi hade redan gått väldigt fort fram, men jag var allt annat än mätt.

Innan jag visste ordet av stod Beto bara några få decimeter ifrån mig och som om någon hade pillat på strömbrytaren försvann min höga självkänsla. Vi var helt nakna med ingenting annat än lite vatten mellan oss.

Trotts att jag inte såg mer av Beto än vad som var över vattenytan kunde jag inte hejda rodnaden som spred sig över mitt ansikte. Jag visste trotts allt vad som befann sig under ytan.

"Are you nervous?", frågade Beto betryggande och smekte varsamt mina överarmar med sina varma händer.

Innan jag svarade var jag tvungen att tänka på saken. Var jag nervös över att vara naken i närheten av Beto, eller var det bara den extrema åtrån som bubblade och sprängdes i hela min kropp?

Tillslut bestämde jag mig dock och skakade på huvudet. Jag hade varit nervös många, många gånger i Betos närvaro, men inte nu. Jag kände mig trygg. Jag kände mig trygg i min egen kropp och jag kände mig trygg med Beto.