Amore i Rom

sei; Tåflört Under Bordet

Femte juli - middagstid

När Annelie såg den mörkblåa Toyotan rulla upp och parkera halvägs upp på trottoarkanten släppte hon genast sina tre spelkort på köksbordets bänkskiva - täckt av den blommiga vaxduken - och jag tog för givet att vårat parti av skitgubbe var över. Jag började samla ihop korten och såg ut genom köksfönstret hur en lång och mörkhårig man klev ur bilens förarsäte och hur Annelie slängde sig runt mannens nacke. Han tvingades luta sig ner för att kunna omfamna min korta moster och trotts att det var min egna kusin som hade parkerat utanför huset kände jag hur en lätt nervositet började att bubbla inom mig. Jag hade trotts allt inte sett eller pratat med Fredrik på flera års tid och trotts att han stod och kramade om sin mamma borta vid grinden medans jag satt vid köksbordet inne i huset kunde jag mycket väl se hur olik sig han var. Jag hade för mig att han var lång, men att han var en halvmeter längre än Annelie hade jag inget minne av. När de båda sedan gick genom trädgården och upp mot huset kom jag även till insikten om att Fredrik såg mycket, mycket äldre ut när hans haka och käkar pryddes av kort men välvårdat skägg.

Ytterdörren stod som vanligt vidöppen för att släppa in den lilla mängd av frisk luft som fortfarande cirkulerade och när ljudet av deras fötter mot hallens trägolv nådde mina öron började flera olika tankar att dra förbi i mitt huvud. Vad skulle jag säga? Skulle jag krama honom? Eller vore det bättre att skaka hand?

    Men jag hann aldrig bestämma mig, för innan jag visste ordet av hade Fredrik slagit sina armar runtom mig och med ett hårt grepp runtom min kropp hade han rätat på sig så att utrymmet mellan mina fötter och golvet blev allt större. Trotts att nervositeten låg kvar i min mage kände jag mig en aning mer avslappnad när jag insåg att Fredrik fortfarande luktade på samma sätt som för cirka fem år sedan och jag kramade min väldigt vuxna kusin tillbaka.

    "Hjälp, vad stor du har blivit Bella!", utbrast Fredrik med ett glatt leende när han åter hade satt ner mig på golvet och det enda jag kunde tänka var detsamma.

"Hur var det i Amerika?", frågade jag för att inte verka stel eller nervig och som svar fick jag ett tandbrett leende som glittrade av glädje.

"Det har varit bra, men det är väldigt skönt att vara hemma!", sa Fredrik och jag försökte att inte stirra allt för mycket på hans smala ansikte som såg minst tio år äldre ut på grund av det mörka skägget.

"Så du spenderar sommaren i Italien av alla ställen på jorden?"

Jag nickade och öppnade munnen för att tilläga att jag inte hade någon annan stans att vara (inte för att jag ville vara någon annan stans), men hann aldrig eftersom Annelie tog till ord först.

    "Hörni troll-ungar, skulle ni tycka det vore trevligt att grilla ikväll? I såna fall kan jag ta en snabbtur till affären och köpa lite fläskfillé. Har de tillräckligt med kött till salu kan vi bjuda över Cynthia och Aldina! Ermanno skulle säkert vilja komma också, han har det ju så ensamt där borta efter begravningen. Du kan ju såklart bjuda hit Beto också, plus hans familj! Jag skulle gärna vilja träffa hans pappa. Vi kanske inte har tillräckligt med stolar, men vi kan ju alltid ta ut dem från köket. Enligt vädernyheterna ska det bli en fin kväll!"

    Jag sneglade upp mot Fredrik som suckade åt sin mammas plötsliga energi och iver. Tydligen hade hon redan planerat hela kvällen så vad mer kunde vi göra än att lyda? Därför gick jag raka vägen till källaren för att ringa Beto. Resten överlät jag till dem andra två.