Amore i Rom

quattro; Extra Språklektioner

Tjugosjunde juni - eftermiddag

Mina chanser att få träffa Beto hade minskat under dagarna som passerade efter morgonen vi spenderade tillsammans i min mosters hammock och jag saknade att få vara i hans närvaro. Jag saknade doften av honom och hans hår och jag saknade att känna känslan av att lätta från backen varje gång jag sjönk in i hans chokladbruna ögon. De två irisarna var verkligen som två chokladfontäner och varje gång jag tittade in i dem var det som om jag ville doppa söta jordgubbar och banan i deras varma, bruna färg.

Eftersom jag inte längre mötte Beto fick jag mer tid över till att prata med Cilla och jag fick även fler tillfällen i akt att inse hur mycket jag saknade henne. Hon saknade mig också, det hade hon varit noggrann med att påpeka, men jag visste att hon hade det bra i Spanien med Pontus - hennes pojkvän. När vi FaceTime:ade pratade hon ofta på om alla de roliga saker som de två gjorde tillsammans och jag kunde inte rå för att känna avundsjuka. Jag ville göra samma saker med Beto, men eftersom jag dumt nog inte hade hans telefonnummer visste jag inte hur jag skulle få tag på honom. Två gånger under de fem dagar som hade passerat hade jag cyklat ner till resturangen för att se ifall han befann sig där, men inte en enda gång hade jag mött på honom där inne eller sett honom spela fotboll med Miguel i gränden mellan husen. Jag skulle självklart kunna fråga hans bröder vart Beto höll hus, men vågade inte knacka på dörren till familjens lägenhet. Det kändes som en desperat sak att göra och riktigt där var jag inte ännu.

Men det visade sig även att jag efter sex oroliga och rastlösa dagar inte skulle behöva sjunka till den lägsta nivån, för plötsligt - när jag hjälpte min moster att plocka ner de mognaste apelsinerna från det stora apelsinträdet - kom Beto cyklande utanför stenmuren. Jag var så glad över att se honom igen att jag genast släppte ner korgen full av eldorangea apelsiner på backen och sprang till grinden där han nu stod efter att ha stannat sin cykel. Jag öppnade grinden och utan att Beto hade hunnit kliva av cykeln kastade jag mig i hans famn och slog mina armar runtom hans hals. Min plötsliga kroppsvikt mot hans fick honom att nästan trilla omkull med cykeln under sig, men han höll balansen och kramade mig tillbaka. Jag kände hur det pirrade till i min mage när han smekte med sin hand över mitt hår och jag nästan tryckte ner min näsa i hans ljusblåa jeans-skjorta med uppkavlade ärmar för att äntligen få känna doften av min Beto igen.

"Ciao," sa Beto med ett halvt vänligt, halvt romantiskt leende när våran intensiva kram var bruten och jag kunde inte sluta le fånigt som en liten skolflicka över glädjen av att få återse Beto.

"Ciao Beto!", ropade min moster från stegen som stod lutad mot apelsinträdet och Beto vinkade vänligt åt henne innan han åter igen vände sig mot mig.

"I'm sorry for not seeing you Bella, but I've been working for my dad the past days. I'ts been hard to get out of his grip, but I'm done now and want to ask you if you would like to come with me to the resturang," berättade Beto medans han försiktigt och varsamt smekte mina fingertoppar med sina fingrar. "I want you to meet my papà."

Nervositeten rann längst min ryggrad som vattendroppar mot en fönsterruta under en regnig dag och jag undrade över ifall Beto kunde känna med sina fingrar hur min handflata blev fuktig. Jag hade aldrig träffat hans pappa, aldrig ens sett honom, och trotts att Beto hade pratat väldigt lite om honom hade jag fått känslan av att han var svår att ha och göra med. Den misstanken grundade jag inte på något speciellt, men kanske hade det att göra med att han tvingade sin son att arbeta för honom trotts att han hade sommarlov. Jag såg honom även som lite av en slusk med tanke på att deras kök både hade varit dammigt och fullt av smutsig disk när Beto tog med mig in genom köksfönstret efter att ha klättrat uppför brandstegen, men jag ville inte dra några slutsatser eftersom jag visste att Betos mamma inte längre fanns hos dem. Jag kunde mycket väl förstå om det var svårt för en hårt arbetande man att ta hand om tre söner, en resturang och en lägenhet på en och samma gång.