otto; Vid Ett Nymålat Staket

178 14 2
                                    

Sjunde juli - kväll

Kvällssolen stekte mot mitt skinn
Våran dag tillsammans hade varit helt underbar. Efter bouletävlingen mot åldringarna köpte vi glass som vi åt och vi passade även på att bada vid den allmänna badplatsen. Pensionärerna var roliga, glassen var god och vattnet var varmt. Livet kunde inte bli så mycket bättre.

Beto stannade sin cykel som vi hade hämtat nere vid restaurangen utanför min mosters hus och jag hoppade ner från styret.

"Thank you for today," sa jag tacksamt och fick ett varmt leende tillbaka som svar av Beto.

Leendet försvann dock ganska fort och plötsligt kunde jag ana med tanke på hans ångestfyllda blick att något illa skulle tas upp. Kanske ville han aldrig se mig igen. Kanske hade han insett att han egentligen har en flickvän. Kanske har hans mormor dött. Eller kanske hade Cilla rätt och han samlade mod för att berätta om det där satanistiska altaret.

    "I'm going away for a while."

Kanske hade jag föredragit att han dyrkade djävulska krafter. Vadå åka iväg?

"For how long?", frågade jag och kände hur en stenhård klump la sig i min mage.

"Ten days. I leave at thursday." svarade Beto och jag tog stöd mot staketet bakom min rygg för att inte falla ihop av utmattning. Varför var detta tvunget att ske nu när allt var så bra?

"Me and my family are going to Sant'Agata del Bianco in southern Italy to visit my grandparents."

Klumpen blev bara ännu större. Jag såg framför mig hur resan från Rom till Sant'Agata del Bianco tog minst sex timmar med bil och det var inget som man gjorde tur och retur över en dag.

Men hur mycket jag än önskade att Beto inte skulle åka visste jag att det vore själviskt av mig att försöka hindra honom. Han hade trotts allt också sommarlov och precis som jag hade åkt för att träffa familj ville såklart Beto också göra det.

    Beto la sina händer på mina överarmar och smekte dem varsamt. "I think that you should take the chance to see the rest of Rome. You have been here for more than two weeks, Bella, and you still haven't seen the Colosseum! Don't forget that you are a tourist after all!"

Jag gav ifrån mig ett ångestfullt skratt och föll in i Betos varma famn. Han kramade om mig med sin haka lutandes mot min hjässa och jag drog in doften av hans söndertvättade t-tröja eftersom jag visste att mina chanser att få se honom under resterande två dagar som återstod innan han skulle åka skulle bli väldigt små. Han behövde packa och jag hade redan lovat min moster att hjälpa henne att skörda frukten från apelsinträdet i trädgården - som jag hade lämnat henne ensam med sist gång.

    "I'll text you every day," mumlade jag trött ner i Betos tröja och kunde höra hur han skrattade till över mitt huvud.

"You do that."

Han drog ifrån och kupade mina kinder mellan hans händer medans han såg in i mina blåa ögon med det där betryggande och varma leendet som hans läppar alltid var klädda i. De rockade den looken.

Hans läppar rockade alla lookar och speciellt fick blotta åsynen av dem mitt huvud att börja snurra. Då och då fastnade jag i dem som om de hade en hypnotiserande kraft över mitt sinne och nu var en sådan gång då jag inte kunde förmå att dra undan min blick. Vi hade varit så nära den där perfekta första kyssen så många gånger nu, men aldrig blev den av. Om kvällarna innan jag somnade slöt jag mina ögon och drömde om hur det skulle vara. Hett, ångande och romantiskt, precis som i de där erotiska kärleksfilmerna. Eller kanske skulle det bli mer åt det gulliga hållet. Ett försiktigt första möte som sakta blev till något större och vackrare. Som en blomma mitt i sin blomstrande process.

Amore i Rom Where stories live. Discover now