Chapter 31: Surgery

230 18 17
                                    

Ken's POV

Malayo pa lang nakikita ko na si Ella na tarantang pumasok sa airport. I laughed a little kasi agaw eksena ang isang babaeng naka university uniform sa loob ng NAIA. People are staring at her.

I do not know how to properly explain what I felt upon seeing her. It was a combination of a bit emotional and funny for me. I guess we had the same gut. Maybe she knows I will somehow stay after contemplating a lot.

I was holding my ticket but I threw it. Mom, dad and Denise went off. They respected my decision to stay.

I hid myself from afar para hindi ako makita ni Ella. Kasama na niya si ate Michelle. Ang saya ng eksena. Ang saya sana pag na video ko haha kaso it was too overwhelming for me-like a cliché scene straight out from a romcom movie. But its true and its happening right before my very eyes that is why hindi rin ako mapakali. Mahal nga talaga ako ni Ella.

Nung nakaharap na siya sa gate terminal at nalamang nakalipad na ang eroplano, she looked so devastated. Konti na lang iiyak na siya. Kaya unti unti na akong lumapit at pumunta sa likod niya.

"Who are you looking for? I'm here."

She froze a little and turned back to see me

"Ken?!"

"Ken!!!!!"
Sigaw niya at lumundag para yakapin ako. Binuhat ko naman ito.

"Hala akala ko talaga iiwan mo na ako"
Paiyak niyang sabi.

"Hindi ko pala kaya Ella. Hindi ko kayang iwan ka."

"Ok lang kina tita Veron at tito Allan?"

"I'm a grown man Ella. I can handle myself. At nandito ka naman diba?Anywhere I am with you...is home."

"Yeeee hala hindi ako makapaniwala grabe! Mahal! Salamat ha."
She kept on hugging me habang buhat buhat ko pa rin siya.

"No, ako dapat ang nagpapasalamat sayo mahal. Thank you for making me realize what really matters right now. I love you, Daniela."

"I love you too, Ken."

I gently kissed her lips. Natutuwa naman si ate Michelle at panay video sa amin. We created a little scene and some people are staring at us already.

"Huy tama na nga yan nakakaloka kayong dalawa talaga! Nakatingin na lahat sa inyo oh! Oy Ken hatid mo na sa yan sa school nila ha. O iwan ko na kayo at may trabaho pa ako dito."
Sabi ni ate Michelle.

Hindi ko maipaliwanag ang nararamdaman ko ngayon. Yeah this is such a crazy decision but I am sure of it.


Steven's POV

I need to work fast if I want to see Rita every lunch time sa school niya. Kaso ayaw niya akong pumunta doon baka daw makaka storbo sa trabaho ko.

Hindi pa ako kilala ng mga kaklase niya. Maybe they will all be shock. But hindi na talaga nag ma matter sa akin yan ngayon. What matters most is time. Time to be with her. Before her surgery, even after her surgery, I want to be there beside her. Parang gusto ko na nga i give up ang trabaho ko. Pero paano ko bubuhayin si Rita if pakakasalan ko siya? Hindi pa sapat ang ipon ko hangga't kaya ko pang isabay, gagawin ko.

The CrossoverWhere stories live. Discover now