Article 2 - Section 25

380 15 5
                                    

"Arci! Naku kang bata ka! Come in! Basang basa ka!" Mommy's astonished face immediately turned into a scolding one when she saw me drenched from the rain.

Agad niya akong hinatak papasok ng bahay atsaka nag-utos ng tuwalya sa katulong na agad namang bumalik na dala na ang inutos.

"Where did you came from?! Bakit ka ba nagpabasa ng ulan?" She keeps on asking as she keeps on wiping my face and my hair with the towel she was holding.

"M-mommy..." Tawag ko sa kanya sa basag na boses. Agad siyang natigilan sa pagtutuyo sakin bago bumagsak ang tingin niya sa mga mata ko.

"M-mommy..." Ulit ko at agad na sinundan na ng mga hikbi at hagulgol.

"Mommy... Niloko niya 'ko. He just used me. He just used me." Paulit ulit kong saad sa pagitan ng mga hikbi ko.

I instantly felt comforted when I felt my mom's hand rubbing my back as she hugged me.

Nababasa na rin siya but she doesn't seem to mind. She just hugged me tighter and listened to what I was saying as she rubbed my back comfortingly.

Funny. Puno yata ng kalokohan ang buhay ko. My mom's comforting me now because of the guy who used to comfort me when I cry because of them before.

"Shhh. Everything would be okay, Arci. Mommy's here." She whispered as I felt her soft kiss on my temple.

The sensation it brought in my heart was priceless. My mom and I had never been this intimate before. Ngayon lang. Ngayon lang sinabi ni Mommy na nandyan siya para sakin.

I held on her clothes tightly at mas sinubsob pa ang mukha sa may balikat niya.

"Mommy, ang sakit sakit. Ang sakit sakit po."

"Arci," Bigla ang pagtigil ng mga hagulgol ko ng marinig ang pamilyar na boses na yun. My mom let go of me and continued on drying me. Not minding my father's presence.

I missed him.

Kahit naman masama ang loob ko sakanya habang lumalaki ay mahal ko si Daddy. Siya ang laging umaattend ng mga events ko sa school since Mommy is so busy with her work. Wala namang pagkukulang si Daddy maliban nalang sa napaka taas na expectations niya.

"Arci, you're home." He said nonchalantly. But that somehow warmed my heart.

Home.

"What's wrong?" He asked as he took a few steps towards me. Agad ko na namang naramdaman ang pag-iinit ng sulok ng mga mata ko ng makita ang pag-aalala sa mukha niya.

"D-daddy..." Mahina kong usal na nakapagpatigil sa kanya sa paglapit. His eyes were bloodshot as he stares at me. Worried and confused.

"What's wrong, princess?" Sunod sunod na paghikbi ang kumawala mula sakin ng marinig ko ang pamilyar na tawag niya sakin.

He used to call me his princess ever since I was young. Isa mga bagay na kinainggitan ng husto ni Fryje.

He spread his arms widely and softly smiled at me. And just like what I always do when I was a child, I ran towards him as he enveloped me in his arms.

"Shhh. What's wrong, princess? Sabihin mo kay Daddy. Daddy would take care of it." He whispered as I cried on his chest like a child.

And that night probably was the best and worst night of my life.

My parents stayed beside me the whole night. They hugged me tightly as if saying na nandoon lang sila para sakin.

They didn't ask any questions. They just stayed there and let me brawl my eyes out.

Evicted (TLS #2 - COMPLETED)Där berättelser lever. Upptäck nu