"Noel och jag var ju inget. Varför gjorde då kommentaren så jävla ont? Håller jag verkligen på att falla för honom? Fuck att jag faller för någon!".
När Hanna först flyttar tillbaka till Stockholm från Kalifornien är allt som vanligt. Hon snackar a...
Hannas perspektiv Det är med trötta steg jag tar mig upp på mitt rum. Jag i stort sett trillar ihop på sängen och rör mig inte förens pappa öppnar dörren.
"hur va det mija?" Ler han försiktigt och sätter sig på sängkanten.
"Det va... det va jättemysigt" ler jag halvt ansträngt.
"har du haft ont?" Frågar han sen och jag rycker på axlarna.
"Du vet att du fortfarande får ta smärtstillande va?" Ler han och jag nickar lite.
"du måste inte gå på matchen heller. Jag vet att du vill men går det inte så går det inte mija"ler han försiktigt och kysser mig på huvudet. Sen går han och kommer tillbaka med två tabletter och ett glas vatten.
"kan du hämta kryckorna pappa? Dom ligger typ i hallen" mumlar jag sen och han nickar. Två minuter senare kommer Lucas in med kryckorna. Han har nog ganska bråttom för han säger inget, bara ställer dom innanför dörren. Långsamt tar jag mig till mitt sminkbord för att sätta upp mitt hår. När det inte går ger jag upp direkt istället för att göra det ännu värre och går sen för att hitta en cheer uniform som täcker alla skrapsår och blåmärken hela jag är täckt i. När jag kommer fram till skolans fotbollsplan blir jag nästan påhoppad av hela cheer laget eftersom Leah och Madison är dom enda som träffat mig efter min olycka. Även om jag bara skulle sitta på bänken tänkte jag inte missa en sista gång med dehär gänget, that's for sure. Familjer och vänner från båda skolorna fyller läktarna och klockan rör sig närmre och närmre 18 då matchen ska börja. Laget kommer in på plan och dom alla verkar något förvånade över att se mig. Efter en otroligt jämn match får grabbarna fira segern och tjejerna springer snabbt ut till laget med mig i väldigt långsamt släptåg.
"jag va säker på att jag aldrig skulle se dig på benen igen" ler Robin som kommer mot mig tillsammans med min bror och Justin.
"du känner väl mig? Jag ger inte upp, speciellt inte mina gångskills" flinar jag och han skrattar.
"skönt att ha dig tillbaka" ler han och ger mig en halv kram. Efter honom kommer min bror och sist Justin.
"jag måste hem, men vi ses hemma" ler jag och dom båda nickar innan dom springer tillbaka till resten av laget.
"tesoro pappa kör fram bilen så du slipper gå så långt" ler mamma som kommit ut på planen för att gratta sin son. Efter en biltur på cirka 10 minuter är vi hemma och jag hoppar in i duschen innan mamma tvingar mig byta förband på min höft.
"Hanna... mamma sa att du skulle komma ner så du kan byta förband" gäspar Jacob. Told you. Jag suckar trött innan jag drar på mig mina mjukis och långsamt går ner.
"satan!" Utbrister jag och mamma suckar.
"ja vet det är jättejobbigt men jag är snart klar tesoro" mumlar hon koncentrerat. Två sekunder senare ger hon mig ett leende innan hon hjälper mig upp på fötter igen. Min mobil plingar till och jag kollar direkt vad det handlar om.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Gillas av ethan.H03 och 11 392 andra Leahofc hade älskat att se dehär oftare Taggade: @hannabianchi @justinsmith Visa alla 5 463 och kommentarer Ethan.h03 dom är för fina för att man ska säga emot😍 | leahofc instämmer. Suger att hon åker🥺 Hannabianchi hallå privatliv kanske😂
Jag lägger ner mobilen och går långsamt ut från mammas badrum. Livet leker. Märk ironin.
"bambini! Vi har gäster"ropar mamma och jag suckar innan jag återigen tar mig an uppdraget att ta mig till köket.
"Hanna så kul att se dig!" Ler Justins föräldrar och jag ler tillbaka och svarar med ett detsamma.
"hur mår du?" Ler hans bror Xander försiktigt sen.
"jag vill dö men det går" ler jag och han nickar.
"senast jag såg dig behövde du dock inte dom där" fortsätter han sen.
"senast du såg mig låg jag i en koma så" halvler jag och han skrattar lite.
"du har ju... inte fel" ler han sen. Han ska precis fortsätta när ytterdörren öppnas och Jacob tillsammans med Justin kommer in.
"hej" ler han tyst när han ställer sig bakom mig och jag lutar huvudet bakåt så jag kan få en kyss.
"hej" ler jag tillbaka.
"middagen är klar hörni" ler mamma sen och vi alla sätter oss vid köksbordet. Dom andra är mitt uppe i att diskutera matchen som jag för övrigt inte bryr mig om för tillfället.
"det va galet jämt" ler Lucas och jag gäspar vilket drar allas ögon till mig.
"vi alla va där Lucas. Tro mig, vi vet" mumlar jag innan jag reser mig och tar kryckorna i en hand samtidigt som jag börjar gå mot mitt rum.
"nu gjorde jag väl inget?" Hör jag hur han säger och jag suckar. Nej det gjorde du inte Lucas, jag orkar bara inte med mänskligheten just nu. Försiktigt lägger jag mig på min säng med mina air pods i öronen. Med ögonen stängda märker jag inte när dörren öppnas och någon lägger sig bredvid mig. Inte förens min ena hörlur försvinner ur mitt öra öppnar jag ögonen.
"obey your master. Master. Master of puppets I'm pulling your strings. Twisting your mind and smashing your dreams" ler Jacob överdrivet och slår huvudet fram och tillbaka vilket gör att jag skrattar lite.
"vad händer?" Frågar han sen. Lite intressant är det ju alltid när min 13-åriga bror får leka psykolog. Det är inte ofta han är den första som reagerar liksom.
"den som kan svara på det Jacob, den kan svara på mycket" suckar jag och när jag kollar på honom verkar han redan tappat allt fokus på mig. Takmålningen pappa och jag gjorde har slukat hela hans intresse av att prata med mig.
"oj shit förlåt" suckar han sen och jag kollar på honom innan jag brister ut i ett asgarv.
