Noels perspektiv
Efter det att vi köpt maten åker Hanna och jag tillbaks till klippan. Svältande är bara första bokstaven i förnamnet på vad vi är. Hon bromsar in krossen och drar av sin hjälm innan hon sträcker handen efter min hjälm. Istället ger jag henne min hand och hon ler lite lätt samtidigt som hon hoppar av krossen, utan att släppa min hand. Vi börjar gå och jag ser i ögonvrån hur hon ler lätt samtidigt som hon tar in allt hon ser, nästan som hon aldrig varit här innan. Trots att det verkligen inte är fallet här.
"är ni alltid med varandra?" Frågar jag till slut när jag känner att tystnaden blir för påtaglig. Hon kollar något oförstående på mig och fortsätter sen se sig om. Verkligen som att hon aldrig varit här. Did she hit her head eller vad?
"ja asså... vad är det ni kallar er? Golden gurlzzzz?" Klargör jag och hon skrattar åt hur jag säger det.
"asså... om du inte märkt det så är Linnea lite svår att få ut ibland, du vet när hon blivit för bekväm hemma det vill säga. Sen är det så att Julia blir tjurig om hon inte får som hon vill, men det har ni inte märkt än. Wilma blir också lite småsur när det inte blir som hon vill, och dessutom kan hon vara en handfull med alla jävla allergiattacker och shit. No offense till henne det kan hon ju inte hjälpa liksom men... att klappa en häst när man är dödligt allergisk mot hästar?" Svarar hon och jag skrattar lite. Inte jättesmart kanske.
"Natalie då?" Fortsätter jag och hon ler lite.
"natalie är nästan som Limpen, förutom att vi inte är lika nära vänner. Asså Limpen och jag sitter ju typ fast skulle jag säga. Sen femman har vi varit absolut B Ä S T A vänner. Natalie är lika enkel att vara med, för hon tar aldrig åt sig, hon blir inte sur och hon njuter av stunden hon befinner sig i nu" svarar hon och jag nickar.
"men din fråga va inte hur dom va. Din fråga va om vi alltid hänger. Svar nej. Gud hade aldrig klarat det. Tyvärr. Jag hänger rätt mycket med Evelina faktiskt... eller asså jag brukade" lägger hon till sen och jag nickar halvt förvirrad.
"du då? Hänger du alltid med hov1 familjen? Det är väl så ni säger?" Ler hon sen och jag skrattar åt hennes leende.
"inte alls. Visst att dom flesta är gemensamma så det blir att dom automatiskt hänger med hov1 men... eller asså jag hänger mycket med min lillebror för tillfället faktiskt" halvskrattar jag sen.
"Love va?" Fortsätter hon och tar ett djupt andetag när vi går på bryggan.
"precis" hon är verkligen otroligt fin i ljuset solen kastar mot oss. Damn ni skulle se henne.
"han hänger med min bror. Dom har typ blivit rätt bra vänner eller nåt" mumlar hon och biter lite på en av stenarna på hennes naglar.
"är du rädd?" Frågar jag lite lätt road och hon stannar och tittar på mig.
"märks det så tydligt?" Mumlar hon och jag rynkar panna. Jag skämtade. Men jag hade rädd?
"För vad?" Fortsätter jag lugnt och kollar ut över vattnet.
"Vattnet?" Svarar hon tyst och tar ett halvt steg närmre mig när en cykel kommer.
"ingen normal människa jag känner är rädd för vatten" svarar jag och försöker fånga hennes blick.
"så du betraktar mig som onormal?" Mumlar hon och tar ett steg bort från mig. Försiktigt tar jag tag i hennes hand och drar henne mot mig igen.
"jag betraktar dig som underbar, oavsett om det betyder normal eller onormal. Spelar sånt ens roll?" Ler jag tyst och ser, trots att hon tittar ner på sina fötter, hur hon ler lite och lutar sig sen ännu lite närmre mig. Vi kommer fram till dom andra och hon släpper långsamt min hand samtidigt som hon sjunker ner på platsen bredvid Ludwig. Själv drar jag av min hoodie innan jag sätter mig bredvid Wilma som direkt lutar sitt huvud mot min axel. Trött? Julia, Dante och Ludwig sitter i en diskussion om vår karriär, tråkigt tråkigt. Den tänker jag inte lägga mig i. Hanna och Linnea pratar om någon skräckfilm dom verkligen måste se på bio. Valter och Natalie badar.
"vart är Axel?" Frågar jag och märker hur Wilma gäspar lite.
"han drog. Något med sin bror typ" svarar hon sen och jag nickar.
"fryser du?" Fortsätter jag sen när jag märker hennes gåshud och hon försöker nicka, fortfarande med huvudet mot min axel. Jag ger henne hoodien jag precis tagit av och hon ler tacksamt när hon drar på den.
"eh jag måste hem, men vi ses. Julia ska du ha skjuts?" Mumlar Hanna och reser sig snabbt.
"måste du hem redan? Klockan är inte ens åtta ju" utbrister Julia förvirrat.
"BTL..." mumlar hon och tjejerna fattar direkt genom att bara höra tonfallet. BTL? Vad är BTL?
"jag kan skjutsa henne, det är lugnt" ler Ludde och Hanna nickar lite samtidigt som hennes mobil ringer.
"jag måste ta det här, men vi ses" suckar hon innan hon sätter mobilen mot örat och börjar gå. Ingen liten moodswing om jag får säga så. Hon va litteraly superglad nyss. Och helt plötsligt bara verkar det som att livet suger? Tjejer säger jag bara.
"BTL?" Frågar jag och Wilma reser sitt huvud från min axel.
"bianchi the label" svarar hon och drar med armarna över sina ben för att värma dom.
"hennes mammas klädmärke?" Klargör Natalie när jag inte riktigt fattar och jag nickar långsamt.
"limpen?" Halvler Julia som kollar lite frågande på Linnea.
"hon är bipolär, eller hur?" Utbrister Linnea sen och kollar efter Hanna som försvunnit för länge sen.
"... va?" Skrattar Julia vilket visar att det inte var vad hon förväntade sig.
"skit i det. Jag tror jag ska dra hem, men vi ses amigos" ler Linnea och reser sig upp. Hon vinkar åt oss och går sen samma väg Hanna precis gått.
DU LÄSER
Alla kollar på oss, låt dom kolla då || Noel Flike
Fanfiction"Noel och jag var ju inget. Varför gjorde då kommentaren så jävla ont? Håller jag verkligen på att falla för honom? Fuck att jag faller för någon!". När Hanna först flyttar tillbaka till Stockholm från Kalifornien är allt som vanligt. Hon snackar a...
