Alla kollar på oss, låt dom kolla då || Noel Flike

Fyrtio

Hannas perspektiv
Lugnet hos Ludwig störs nog väldigt snabbt när jag är millimetrar från att slå ner dörren.

"din fucking råtta!" Utbrister jag och Julia suckar diskret.

"vad har jag "gjort" nu?" Frågar hon samtidigt som jag märker hur Valter, Elias och Ludwig ryggar tillbaka en aning.

"vattela a pigliare in culo. Sei Uno stronzo, porca troia...." muttrar jag för att behålla lugnet och i ögonvrån ser jag hur Valter spärrar upp ögonen när han hör vad jag säger.

"svenska tack" suckar hon och jag möter hennes blick igen.

"du har alltså ett så jävla tråkigt liv att du måste förstöra andras också? Du kan liksom inte vara stolt över folk i din närhet när det går bra för dom eller hur?" Ler jag trots att det är allt annat än ett leende egentligen.

"men asså vad är du så jävla förbannad över?" Utbrister hon och jag pressar ihop käkarna samtidigt som jag tar ett djupt andetag för att försöka samla mig.

"det är slut. Och allt är ditt fel" svarar jag uttryckslöst och Julia höjer ögonbrynen.

"Hur är det mitt fel?" Suckar hon och lägger armarna korsade över bröstet.

"jag vet inte, du kanske vill berätta för mig vad Fuck du sa till Noel så att jag kan få svar på VARFÖR HAN GJORDE SLUT MED MIG!" Utbrister jag och hon verkar tänka efter en stund innan hon himlar med ögonen åt mig.

"men snälla fortsätt rulla dina jävla ögon så kanske du hittar en hjärna där inne någon gång" muttrar jag och hon kollar kränkt på mig.

"Jag har inte gjort någonting! Jag kan inte hjälpa att du sov hos ditt ex efter en fest, det ligger på dig" utbrister hon och jag fnyser till. Vi gjorde alltså slut på grund av nåt så löjligt?

"Där är ju problemet. Det där är inte ens en tredjedel av sanningen och det vet du också! Du har liksom... IQ fiskmås eller nåt!" Utbrister jag och känner tårarna på väg.

"du kanske borde tänkt på det..." börjar hon och jag flinar till.

"jaja skyll din idioti på mig istället för att ta upp det med dina föräldrar... helt ärligt Julia. Pezzo di merda" suckar jag innan jag vänder och går hem igen. Jävla råtta. Skaffa ett liv istället för att bry dig om andras.

"är du hemma? Mamma sa att det bara va vi två" ler Lucas så fort han ser att jag sitter i köket och jag nickar långsamt.

"mamma sa att du skulle till Ludwig" fortsätter han samtidigt som han sätter sig bredvid mig.

"jag va hos Ludwig" svarar jag och drar händerna över ansiktet.

"och nu är du här?" Fortsätter han samtidigt som han möter min blick.

"nu är jag här" ler jag och han skrattar till.

"Filip har fest. Vi är bjudna om vi vill" mumlar han sen och jag rynkar pannan.

"Filip? Är dom hemma igen?" Frågar jag och han nickar.

"jag kände knappt igen Filippa. Hon är numera blondin" skrattar han och jag fnyser till.

"fest sa du?" Mumlar jag och han nickar.

"något tema?" Ler jag och han skrattar till.

"hur visste du?" Skrattar han och jag höjer ögonbrynen åt honom.

"för att det är Filip vi pratar om" brorsan alla vet att Filip alltid har ett tema.

"filmtema" svarar han tyst och jag suckar. Så jävla basic.