Alla kollar på oss, låt dom kolla då || Noel Flike

Hundrasexton-okej what's up, vad händer?

Förlåt för att jag varit seg på att skriva. Det har varit sjukt jävla kämpigt senaste veckan. Hoppas ni gillar boken iaf:)
_________________________________
Lucas perspektiv
Julia och jag satt ute på balkongen när vi båda rycker till av att dörren öppnas. Julia ser för en sekund nervös ut men verkar skaka av det. Ljudet av Hanna som irriterat sparkar av sina skor hörs innan hon antagligen sjunker ner på golvet med tanke på det raspande ljudet. Jag kollar lite mot Julia som nickar sammanbitet. Jag går in och märker hur hon kommer efter.

"jag börjar ångra att jag är jag. Fan va ja är trött på den här jävla rättegångsskiten" suckar Hanna som mycket riktigt sjunkit ner mot dörren. Jag hade faktiskt helt glömt rättegången mot Elias. Julia sträcker osäkert fram handen som för att hjälpa Hanna upp. Hon kollar nästan lite chockat på den innan hon tar den och snabbt står upp på fötter. Dom båda ler lite stelt och det märks att ingen riktigt vet vad dom ska säga eller göra.

"men kom igen bara lös vafan det nu än är ni två har emot varandra!" Suckar jag. Hanna ger mig en såndär typisk sjundeklass bitch blick innan hon tar Julias arm och typ släpar henne genom lägenheten in på hennes rum.

Hannas perspektiv
Okej whats up? Vad händer? Är det första jag säger när jag stängt dörren.

"ursäkta?" Skrattar hon och jag kollar oförstående på henne.

"vi har inte snackat på typ 6 veckor och det första du säger är Dantes första ord i hornstullstrand?!" Fortsätter hon med tårar i ögonen av skrattattacken.

"men svara dårå" skrattar jag. Vi pratar ett tag och det känns faktiskt sjukt skönt att veta att jag har henne igen.

"det är mat" skriker min bror utifrån och en svag suck lämnar mina läppar.

"jag är verkligen inte ens hungrig" suckar jag och slänger mig bakåt på sängen. Julia släpar ändå ut mig till bordet där middagen går långsam.

"kan du hämta din bror om du ändå ska ut med hundarna?" Ler pappa när Julia och jag skulle ut.

"är han hos Olivia?" Flinar jag. Okej jag har inte fått retas alls. Lite måste jag väl ändå få iallafall teasa.

"ja. Jag skickar adressen" ler han innan han kysser mig på huvudet och går tillbaka till dom andra. Vi rör oss utåt. Vi går förbi någon liten affär och Julia köper varsin monster lite snabbt.

"men hallå berätta nu, hur blev du och Noel sams egentligen? Jag vill ha detaljer!" Säger hon när hon kommer ut. Jag skrattar lite åt henne innan jag börjar berätta.

Flashback
"men fråga om ni kan snacka bara!" Suckar Cira när jag ännu en gång fällt tårar över min fina Noel. Eller juste, han är ju inte min längre.

"han vill säkert inte ens snacka med mig Cira det fattar du väl själv?!" Suckar jag och känner hur en flod av känslor kommer. Hon tar min telefon och börjar skriva något.

"om du inte tänker göra det så gör jag det!" Suckar hon.

"nej! Nej nej nej. Jag gör det" suckar jag irriterat. Det känns bäst.

Noel
Noel kan vi snacka?

Läst

Snälla Noel låt mig fixa
det enda fina i mitt liv

Läst

Noel jag ber dig. Du behöver
inte ta tillbaks mig för din kärlek
är inget jag förtjänar men låt mig
åtminstone förklara

Tid och plats?

Grönans entré om tio?

Ok

"nöjd nu?!" Suckar jag och känner ångesten komma. Kommer jag klara det här?

"ja. Kom vi följer dig till grönan" sa hon och tog tag i min arm. Vilmer kom snabbt upp bredvid mig på andra sidan. När Cira såg Noel gav hon mig en kram, puttade mig lite framåt innan hon sa hejdå och gick. Snällt. Lämna mig här. Tänk om han blir arg vad gör jag då? Mer han jag inte tänka innan en lång blond kille stog bredvid mig. Noel Flike. Synonym till finast i världen. Utan att kolla upp från mobilen kunde jag märka det. Det går liksom inte att missa.

"jag trodde inte du skulle komma" säger jag alldeles för säkert. Han kollar lite mot mig innan han sänker blicken.

"Jag var osäker. Sen insåg jag att du gett mig en andra chans så varsågod, förklara" svarar han lugnt. Det lät inte ens drygt eller något. Mer längtande. Efter svar kanske. Jag lägger skakigt ner telefonen i fickan på jackan innan jag drar lite i Noel för att visa att vi ska gå. Okej. Here we go.

"Bara ge mig en bra förklaring jag ber dig Hanna. Säg att Cira inte alls är som tjejerna fick henne att låta. Säg att hon är bra för dig utan att ljuga. Så jag slipper ha en anledning att vara ifrån dig" säger Noel skakigt. Jag ler lite mot honom som för att visa att det är lugnt innan jag berättar. När jag är klar drar han in mig i en kram och där brister det. Tårarna rinner okontrollerat och jag hulkar nog högre än någonsin och mitt på öppen gata också. Han stryker långsamt över mitt hår med ena handen medans den andra ligger tryckt om mig.

"snälla ta tillbaks mig. Snälla Noel. Jag klarar inte av att leva utan dig. Snälla bli min igen. Snälla bli killen jag spenderar resten av mitt liv med. Jag klarar mig inte utan dig" viskar jag tillräckligt högt för att han ska höra. Han släpper kramen och kollar ner lite på mig. Han säger inget vilket gör att jag tror att han ska gå. Paniken om det skulle hända börjar växa i mig och min andning blir häftigare. Han flyttar sina händer till mina kinder för att torka mina tårar innan han lämnar en mjuk kyss på mina läppar.

Nutid
"lägg av! Så fint ju!" Utbrister hon. Fattar inte riktigt vad som var så fint dock.

"vad va så fint med det?" Undrar jag frågandes.

"du öppnade upp dig för Noel. DU! Duvet dom flesta som inte känner dig tror att du är känslokall" svarar hon. Hon har rätt. Jag berättar aldrig om mina känslor för någon typ. Är det fint att jag berättade för honom?