Alla kollar på oss, låt dom kolla då || Noel Flike

Nio

Hannas perspektiv
När min bror väcker mig hade jag gärna slagit honom gul och blå, men när jag ser skridskorna i hans händer kan jag inte stå emot leendet som sprider sig på mina läppar.

"Noah och William väntar. Skynda" ler han och lutar sig mot dörrkarmen. Snabbt har jag slitit upp kartongen där det står "idrotter" på och dessutom rotat fram mina gamla hockeyskridskor.

"vafan glor du på" säger jag med ett skratt när min bror kollar förvånat på mig. Han trodde 100% att jag skulle ta mina vita skridskor.

"det känns bara så ovant att se dig med dom skridskorna duvet" säger han med ett leende. Han har inte fel. När vi flyttade från Texas och jag lämnade hockeylaget blev det inte lika kul längre typ. Dessutom flyttade vi till ett ställe varmare än Sahara själv. Efter en tunnelbanetur är vi framme i Axelsberg och har börjat gå ner mot den angivna destinationen. När vi kom ner till vattnet, förlåt isen, står, mycket riktigt, Noah och William och väntar på oss. Vi snörar på oss våra skridskor och glider ut på isen till dom. William tar tag i mitt ansikte nästan som om han tänkte kyssa mig och granskar sen mitt ansikte en lång stund.

"ditt ansikte. Det är... helt" mumlar han och vi alla skrattar. Sen ger han mig den mest oseriösa pussen jag fått någonsin på huvudet och flinar sen.

"det känns som att det borde vara fler personer här. Det är ju ett prima ställe att åka på" säger Lucas sen och Noah nickar med huvudet bakåt. Fyra killar ute på isen. En av dom åker lite närmre samtidigt som William drar ut mig längre på isen. Jag möter killens blick och allt blod fryser, förmodligen mer än isen under mig gjort. Det är Ludwig. Ludwig kronstrand. Ludwig kronstrand med resten av hov1.

Lucas perspektiv
Hannas mobil har ringt konstant och när hon äntligen svarar så hör vi alla tre att hon inte pratar med någon som håller på att dö. Så naturally åker Noah dit och lägger på.

"kom igen nu Hanna" säger han med ett flin.

"men fuck you dedär va viktigt din idiot" säger hon surt. William kommer fram till dom och kollar allvarligt på dom innan han slår till Noah på armen och skriker "datten". Så jävla omoget. Hanna reagerar direkt och åker långt ifrån honom. Han kör direkt efter Hanna som är alldeles för snabb för honom. Eller hon borde vara det. Men hon börjar sakta in drastiskt så Noah kraschar in i henne. Hon flyger fram och slår ansiktet i isen för att sen resa sig med ett leende på läpparna. Tur det. Hennes överläpp färgas röd av blodet från hennes näsa. Noah hjälper henne upp och klandrar sig själv för hennes utseende. Hennes läpp hade spruckit där hans skridsko hade kommit men hon log bara åt det. Hanna är visserligen ingen cry baby och eftersom hon spelat hockey var den smällen rätt lätt men det vet ju knappast Noah.

Valters perspektiv
Några skulle kalla mig dum som litar blint på fyra totalt främmande tjejer som drar med mig till utkanten av Stockholm men men. Tydligen var deras kompis här. Vi går förbi båtklubben och ser hur en brunett åker förbi i obeskrivlig fart över isen. Ett par meter bakom kommer en kille lite långsammare efter. Hon skrattar och lägger en stor sväng så han tappar henne något. Tippar starkt på att han jagar henne. Hon tittar upp mot oss och börjar sakta in. Hanna Bianchi. Hon ler mot oss och ska precis skrika vad jag tror är ett hej när hon får värsta tacklingen bakifrån. Hon trillar framåt så hårt att jag tror vi alla är säkra på att isen ska spricka. Tjejerna frös till innan dom började gå fortare.

"Lucas lever hon??" Ropar Wilma oroligt. Lucas som även han är en Bianchi kollar flinandes mot oss innan han sakta närmar sig. Innan han hinner fram sätter hon sig upp och allas blickar vänds mot henne. Med ett blodigt leende börjar hon gapskratta. Killen som krockat in i henne ser ut som ett frågetecken när han hjälper henne upp och hon åker mot oss.

"erkänn att ni trodde jag dog" säger hon mellan tonerna av hennes skratt. Vi alla kollar på henne på samma sätt killen på isen gjort och Lucas kommer mot oss.

"kom Hanna vi får tvätta av ditt ansikte " säger han med ett stort leende på läpparna. Jag ser nu att mina vänner har kommit hit. Dom har förmodligen hört våra oroliga röster. Alla blickar vänds mot dom och jag ser hur Noel och Ludde ryggar tillbaks när dom ser hennes blodiga ansikte. Ludde frös verkligen bokstavligen till is när han mötte Hannas blick. Hennes leende försvann något. Hon mumlar ett tyst och otroligt surt "fuck". Vad händer?

"men det är ju bara lite blod det torkar" säger Hanna som nu ler igen.

"bara lite blod?! Du har spräckt ditt ögonbryn, läpp och förmodligen något ben i näsan" säger han lite allvarligare. Hon rullar med ögonen innan Wilma tar tag i hennes arm och börjar knyta upp skridskorna.

"Bror jag har varit med om mycket värre... Och dedär lät så mycket mer pick me på riktigt än vad det gjorde i mitt huvud" säger hon. Tjejerna kollar frågande på henne och hon fortsätter.

"men titta inte på mig sådär jag trillade över en Sten och låg med dropp i dagar har ni glömt det?" säger hon surt.

"vadå trillade på en Sten du flög av din Cross det är helt annorlunda så kom nu så drar vi till femman" säger Linnea aningen irriterat med oro i rösten. Innan mina kompisar hinner fram till oss har dom börjat gå. Femman? Är det typ en affär eller nåt? En person? Jag hinner inte mer än skaka bort det när Dante kommer fram.

"vilka var dedär?" frågar han intresserat.

"Wilma, natalie, eeeh.... Juuliaa? Och Linnea. Aa och Hanna också" svarar jag och han nickar.

"Och du träffa dom hur?" undrar Axel.

"asså en av dom kände igen mig från Noels instagram. Så började vi väl typ snacka jag vet inte och deras kompis va här så vi drog typ hit" svarar jag och han nickar.

"så du menar att dom skulle hängt med oss om Hanna inte skadat sig?" säger Ludde.

"ja men hade hon fått bestämma hade dom stannat här för hon verkade inte det minsta oroad över att hon blödde från tre ställen i ansiktet. Vänta är du inte ens förvånad?!" säger jag men får inget svar. Jag sneglar över på Noel som kollar efter dom vilket får mig och le. Dom andra tre följer min blick och fattar vad jag ler åt.

"hittade prinsen något för honom eller?" frågar Ludde skämtsamt.

"nej men trots att det var Hanna Bianchi såg hon bekant ut. Som att vi... träffats" säger han med ett litet skratt.

"omöjligt att vi skulle träffat henne. Hon flyttade från USA idag" säger jag. Hennes vänner hade berättat en massa om dom på vägen hit. Noel kollar förvirrat på mig innan vi drar ut på isen. Ludde står kvar ett tag och verkar tänka på något. Han kanske hittade något för honom. Eller så vet han något vi andra inte gör.