Hundratjugotvå- du lever

167 3 1
                                    

Noels perspektiv
Det ljumna vattnet droppar från mitt hår när Hanna stänger av vattnet. Hon skrattar lite åt mig innan hon vinkar lite som för att visa att jag ska böja mig ner. Jag gör som hon säger och hon börjar massera mitt hår med schampo. Man märker att hon går hantverk för hon masserar håret bättre än någon annan frisör någonsin gjort. Hon skrattar lite åt min min innan hon kysser mig mjukt för att sen schamponera sitt eget hår.

"nej sluta inte det va så skönt ju" suckar jag vilket får henne att skratta ännu mer. Samma procedur med balsamet. Sen tar hon upp vad jag antar är kroppstvål.

"det där luktar sjukt mycket usa!" Utbrister jag eftersom hon alltid luktar exakt så när hon kommit hem från usa tidigare.

"javet. Den går bara att köpa här" ler hon. Den luktar jättegott. Inte liksom stark blomdoft som typ allt annat. Den luktar typ... Hanna. Det går inte att förklara. Hon sätter på vattnet igen och ser sådär overkligt perfekt ut där hon står med stängda ögon och sköljer ur balsamet ur håret. Sen öppnar hon ögonen och ler innan hon börjar skölja ur mitt hår. Jag kan inte undgå att le. Vi kommer ut ur duschen och drar bara på oss mjukiskläder. Vi kommer ut ur hennes rum igen och hon verkar inse att jag aldrig varit här. Hon börjar gå igenom rum för rum på övervåningen. Vi står på balkongen i ett par sekunder då hon verkar fastna med blicken på någonting. Eller någon. Några faktiskt. Kylie. Med en kille. Hanna ler lite milt innan hon verkar vakna ur någon trans. Hon tar min hand och drar in mig igen. Vi går ner och hon börjar gå igenom rummen i den lilla korridoren. Mest rum jag inte behöver bry mig om. Under trappan finns källardörren men där är inte direkt något Hanna brukar hänga eftersom det alltid är så kallt enligt henne. Vi kommer till det stora rummet som knappt syntes från hallen. Det var typ en blandning av ett vardagsrum och en matsal. Sen gick vi ut på baksidan. En pool och en studsmatta fyllde majoriteten av gräsmattan där altanen inte täckte. Ett träd också. Med vad som såg ut att vara lite plankor.

"Leah, jag och Madison brukar kolla på stjärnorna där. Aldrig gjort det med Justin dock" säger hon och verkar nästan skina upp när hon säger det. Precis när vi ska gå in blir Hanna tacklad av två överlyckliga tjejer. Leah och Madison. Dom ser ut att precis ha kommit från skolan.

"du lever!!!" Skriker Madison vilket får mig att skratta till. Efter några minuter släpper dom och ger mig varsin kram.

"ska vi dra till stranden? Det var år sen vi surfade tillsammans!" Säger Madison och Leah instämmer.

"måste vi? Jag orkar verkligen inte..." börjar Hanna.

"du vill bara inte träffa någon gammal klasskompis men skit i. Vi drar till vårt ställe" ler Leah vilket Hanna efter ett tag går med på. Tjugo minuter senare är vi på stranden.

Hannas perspektiv
Noel håller mig hårt i handen när vi går ner för den branta klippväggen. Jag stannar dock tvärt när vi kommer ner. Jag hör Leah säga "ojdå". Två personer. I vattnet. En blond tjej och en brunhårig kille. Gissa vilka. Justin och Celine. Antar att denhär platsen, precis som alla "våra" andra platser inte betydde något för honom. Fuck dom asså. Jag tog ju med Noel liksom. Men han har ju gjort alla våra grejer till deras...

Alla kollar på oss, låt dom kolla då || Noel FlikeDär berättelser lever. Upptäck nu