"Noel och jag var ju inget. Varför gjorde då kommentaren så jävla ont? Håller jag verkligen på att falla för honom? Fuck att jag faller för någon!".
När Hanna först flyttar tillbaka till Stockholm från Kalifornien är allt som vanligt. Hon snackar a...
Noels perspektiv Ludde hade rätt. Tjejen på bilden är definitivt den från klippan. Äldre? Ja men definitivt henne. Det blonda håret med ansiktet stämmer alldeles för bra för att det inte skulle vara henne. Han frågade Julia vad dom gjorde och hon svarade svarat att dom varit i stan men skulle till klippan. Därför är vi just nu på väg mot klippan för att överraska dom. Hon taggade ingen under bilden vilket sög men bara the fact att det är hon räcker. Nästan en kopia av Hanna om man tänker efter, men Hanna är brunett. Det kanske är typ en kusin eller något. Vi kommer till klippan där Wilma Linnea och Natalie sitter och väntar. Dom frågar nästan direkt om vi hade sett Julia eller Hanna vilket vi inte har. Blondinen kan väl inte vara Hanna bianchi eller?
Hannas perspektiv Jag är klar hos frisören nu och Julia tittar upp från sin telefon när hon hör mig komma.
"woooow ja måste få ta en bild" säger hon och tar en utan att jag hinner reagera. Vanligtvis hatar jag när mina vänner leker paparazzis men för en gångs skull blev bilden okej.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Typiskt Julia att lägga upp den på Instagram. Och inte ens taggat mig dessutom. Vi går mot min Cross och hon kollade osäkert mot mig.
"Vill du verkligen ha hjälmfrilla nu?" Frågar hon och kollar på mig.
"bara hoppa på" suckar jag och drar på hjälmen. Det är inte mitt hår hon oroar sig över, men det är så jävla töntigt att hon oroar sig överhuvud taget.
"jag ska jag bara tänkte på att ditt hår är så fint" mumlar hon och jag suckar. Hon hoppar upp bakom mig och sätter händerna runt min midja samtidigt som jag kickar igång crossen. Hennes grepp hårdnar i takt med att jag gasar och när jag till sist stannar crossen vid båtbryggorna nästan vägrar hon släppa. Jag tar av min hjälm och vänder mig om mot henne.
"Julia... vi har stannat nu. Du kan släppa mig" skrattar jag och hon drar av sin hjälm.
"förlåt" mumlar hon och vi skrattar till innan jag låser crossen och vi går mot platsen vi alltid sitter på.
Dantes perspektiv Längre bort hörs en cross sakta in på gruset och Linnea skrattar till lite.
"hur lång tid tror ni det tog för henne att övertyga Julia om crossen?" Ler hon och dom andra två skrattar till lite.
"10 minuter minst" svarar Wilma innan dom tystnar för att höra på rösterna som kommer hitåt.
"nej men asså helt ärligt Julia det där är bara skevt. Varför trodde hon att hon kunde göra så ens?" Skrattar Hanna samtidigt som dom kommer hitåt.
"men inte fan vet jag. Hon är sån" svarar Julia och dom skrattar. Egentligen borde dom kunna klättra upp på bergshällen men istället stannar dom framför oss nere på bryggan.
"jag har saknat det här" mumlar Hanna och kollar ut över vattnet.
"är du inte rädd?" Frågar Julia och Hanna skakar på huvudet.
"livrädd" flinar hon sen och Julia skrattar innan hon vänder sig mot oss och kommer och sätter sig. Hanna står kvar, helt oberörd. Tills hennes telefon ringer och hon går iväg en bit.
"vad tror ni hon tänker på?" Frågar Julia och tjejerna tänker efter ett tag.
"hajar"
"den där frivolten"
"men nej hon tänker hundra procent på strandvaskare"
"strandvaskare?"
"men asså känner inte ni Hanna?"
"jo men asså... vad fan är en strandvaskare?"
"dränkta människor eller något. Hon fick psykbryt och blev livrädd för skärgården när hon började läsa svensk mytologi"
"hon är lite udda"
"menar du det? Hallå vart ska du?!"
"be back in a minute"
"skojar hon?"
"ni har hängt här ganska länge va? Asså... flera år" börjar Noel och kollar mot Hanna som går härifrån.
"Ja asså Hanna bodde ju i Axelsberg så vi hängde väl här ett tag men slutade typ när Hanna flyttade hurså?" Frågar Julia.
"ni har sett oss här, eller hur?" Flinar Linnea och Ludwig nickar.
"får jag gissa på att det va när hon kanske, eller kanske inte, gjorde en volt från den där kanten?" Fortsätter hon och återigen nickar Ludwig.
"Hon dödar dig om du säger mer" mumlar Julia men limpen bryr sig inte.
"Det var kvällen innan hon flyttade till USA" fortsätter hon sen och försöker kväva sitt skratt.
"Jag fattar nog inte det roliga" Halvler Noel till slut och talar helt ärligt för oss alla.
"Hon gjorde bara den där volten för att någon av er va supersöt och hon ville få er uppmärksamhet" skrattar hon och både Noel och jag spärrar upp våra ögon.
"hon har aldrig gjort det innan dess och aldrig efter heller" avslutar hon med och lägger sig sen ner för att sola lite till innan solen går ner helt.
