Hundraelva- dum i huvudet

179 4 0
                                    

Wilmas perspektiv
"hallå är inte det där Hanna?!" Utbrister Axel helt plötsligt när vi precis ska gå in i trapphuset. Vi alla riktar blickarna dit han kollar.

"är hon dum i huvudet eller!" Nästan skriker Ludde. Hon har ingen hjälm på sig. Det är först nu jag ser Lucas lite längre bak. Låter han henne åka sådär?!

"hon kanske faktiskt vill dö" säger Julia något nonchalant. Förstår henne. Det är först nu jag inser att dom kör otroligt långsamt. Och att det sitter någon bakom Hanna. Med Hannas hjälm på huvudet. Det förklarar ju en del, särskilt eftersom hon ser otroligt mycket yngre ut. Dom stannar så tjejen och vem jag tror är Jacob kan hoppa av innan dom båda kör in i garaget. Min teori var rätt. Det var Jacob. Vem tjejen är har jag ingen aning om. Han vinkar diskret till oss och både jag och Julia ler. Hanna och Lucas kommer ut och tjejen räcker henne hjälmen.

"är det någon hemma?" Hörs Jacobs osäkra fråga.

"Molly bara. Och två av hundarna, Kylie och Lizzy sover hos moster inatt. Sen kommer ju mamma och pappa hem imorgon" svarar hanna och han nickar svagt.

"du måste ju vara dum i huvudet" suckar Ludde när hon kommer mot oss.

"vadå? Jag riskerar hellre mitt liv än Olivias. Hon har ju hela livet kvar att leva. Jag är bara 17 och har redan varit på typ alla platser jag vill åka till och gjort nästan allt jag velat göra" suckar hon skrattandes. Han ger henne en seriös min och hon ler övertygande innan hon öppnar dörren och dom två yngre går in. Lucas stannar dock.

"kan ni snälla bara snacka? Jag älskar Hannas andra kompisar men snällaaaaaa. Det händer så mycket shit när hon inte är med er" suckar han.

"vadå? Hon färgar håret? Det gjorde hon ju med oss också" säger Julia oförstående.

"det är inte det jag syftar på. En massa andra grejer för hon är borta mer, asså med kompisar, och nivet, i sin egen värld" säger han. Han får nog oförstående blickar för han suckar igen.

"det händer otroligt mycket mer grejer nu okej?" Säger han innan han vänder och går vilket lämnar oss alla med frågande miner.

Hannas perspektiv
"vad ska vi äta ikväll? Molly och Lucas ska ut och äta så bestäm du" ler jag mot min bror. Han kollar på Olivia som rycker lätt på axlarna. Jag suckar skrattandes innan jag börjar gå mot vardagsrummet.

"äntligen! Kom du måste hjälpa mig!" Utbrister Molly direkt när hon ser mig. Hon tar min hand och drar in mig på mitt rum. Jag inser att jag glömt lägga in kläderna på Lucas rum och jag tror inte Molly riktigt vill gå in på mitt rum utan att jag vet om det.

"här. Prova dehär" säger jag och sträcker fram ett par vita kostymbyxor och en vit långärmad one shoulder tröja. Hon ler innan hon går in på mitt badrum för att byta om. Kan ju säga att luften försvann när hon kom ut.

"woooooooow!" Säger jag otroligt tagen av hur fint det satt på henne. Hon ler lite innan jag klappar på pallen till mitt sminkbord. Det får henne att skrattandes sätt sig där. Mina gymnasiekunskaper kommer ju till perfekt användning nu ju. Stylistlinjen liksom. Jag lockar hennes hår lite lätt och ger henne bara en lätt ögonlook med rött läppstift.

"voilà!" Säger jag när jag är klar. Hon kollar sig förälskat i spegeln innan hon kramar om mig överlyckligt.

"är ni klara snart? Jag saknar min uppmärksamhet" skrattar min bror.

"gubben, jag har skapat ett mästerverk av ett mästerverk!" Skrattar jag när jag öppnar dörren. Min bror verkar faktiskt ha ansträngt sig för en gångs skull. Med det menar jag att det syns att han fixat håret. Han har en vit skjorta med mörkblå kostymbyxor och sin älskade rolex. Han får syn på Molly bakom mig och ser helt tagen ut.

"jag sa ju det" viskar jag innan jag lämnar dom ensamma där. Jag kommer ut i köket där min bror rotar runt medans Olivia sitter och skrattar åt honom.

"vad gör du?" Skrattar jag. Han ser liksom ut som ekorren i ice age när han gräver i lådorna.

"jag letar efter något att äta vad ser det ut som?" Suckar han med glimten av ett leende på läpparna.

"det ser ut som att du försöker imitera ekorren i ice age" skrattar jag. Bara tanken på den ekorren får mig att gapskratta. Olivia skrattar ännu mer och han slår till mig lite.

"chilla. Vi får väl dra förbi Ica eller nåt när vi fixar mat för fan heller att jag ställer mig och lagar nåt nu"  säger jag när jag lugnat mig.

"kan vi köpa pizza?" Säger han bedjandes.

"av allt som finns? Pizza? Det är ju värre än donken. Men ni kan få pizza så fixar jag sushi till mig" ler jag.

"sushi?!" Säger båda två i kör och jag skrattar.

"är det bättre?" Skrattar jag åt deras reaktioner och dom nickar.

"Då beställer jag väl sushi då" ler jag. Precis när jag lagt på säger min bror att dom två ska dra och inte långt efter har dom lämnat lägenheten.

"ska vi dra?" Frågar jag och dom båda nickar innan vi går mot hallen.

"hallå Hanna, Olivia har ingen jacka. Kan hon låna en av dina fem tusen?" Säger min bror och jag skrattar. Mitt beroende av jackor är sjukt. Värre än mitt hov1 beroende.

"jag har typ vad, femtiotre jackor typ, inte fem tusen. Men ja det är väl klart" säger jag och börjar kolla efter något som skulle passa hennes outfit. Jag hittar en jeansjacka som passar med färgen på hennes jeanskjol. Det är först när jag ger henne jackan jag inser att det är min brors tröja hon har på sig. Gulligt. Det måste jag ju fråga honom om. Hon drar på sig jackan innan vi börjar gå mot stan för att hämta vår mat och köpa snacks och sån skit.

Alla kollar på oss, låt dom kolla då || Noel FlikeDär berättelser lever. Upptäck nu