"Noel och jag var ju inget. Varför gjorde då kommentaren så jävla ont? Håller jag verkligen på att falla för honom? Fuck att jag faller för någon!".
När Hanna först flyttar tillbaka till Stockholm från Kalifornien är allt som vanligt. Hon snackar a...
Noels perspektiv Hanna stannar i någon sekund, sen drar hon på luvan lika hårt knutet som när vi träffades innan hon tog min hand och gick snabbare än innan. Vi började gå upp och jag insåg efter bara ett par trappsteg till vad problemet var. Där stog Julia med Ludde, Wilma och Axel. Julia rotade runt i sin väska och svor lite för sig själv. Hanna stampar överdrivet när hon går där bredvid mig, något jag märkt att hon gör när hon är på bra humör och går upp för trappor. Lite gulligt blandat med barnsligt. Självklart hör dom hennes stampande och allas ögon dras till oss.
"oj, det där va ju... ovanligt" säger Ludde pafft.
"vad?" Frågar Hanna. Håller väl nästan med lite där.
"er två tillsammans, ditt otroligt höga sätt att gå i trappor på, en glad Noel och en Hanna med mat" säger han och syftar på påsen med pommes i Hannas hand.
"vi två har alltid och kommer alltid vara vi två, sättet jag går upp för trappor speglar mitt humör, Noel är väl alltid glad när han inte är ledsen och jag har inte ätit middag för jag skulle gjort det med Cira och Vilmer men dom blev trötta på allt otroligt gnäll om Noel så Cira sa att ja skulle snacka med honom och nu är vi här" ler Hanna till svar. Hon drar lite i luvan vid halsen, nästan som om den sitter för hårt.
"men bara ta av den du stryps ju" säger jag oroligt och hon ger mig en ren mördarblick.
"ojojoj har prinsessan Madelene gjort något med håret?" Flinar Wilma. Hanna ignorerar det och vänder sig till Ludde och Axel istället.
"Madelene?" Säger Axel fett oförstående
"Mitt mellannamn. Hur som helst, vi ska gå. Jag svälter typ ihj..." börjar hon men tystnar när tjejerna kollar med stora oroliga ögon mot henne.
"jag är jättehungrig" rättar hon med innan hon höjer blicken och tar min hand för att dra med mig uppåt igen.
"så ni är fortfarande inte vänner märker jag?" Säger jag trots att det kommer ut mer som en fråga. Hon skakar på huvudet innan hon öppnar dörren. Tre hundar rusar direkt ut i hallen när hon stängt efter oss. Cali hoppar glatt mot mig. Likadant med Lizzy, men Texas verkar nästan vilja slita mig i stycken.
"det är lugnt gubben" säger Hanna och han kommer skeptiskt fram till mig. Överbeskyddande delux. Men det är ju bra. Jag följer efter henne ut i köket där hon snabbt slänger in paketet med pommes i frysen innan hon börjar gå mot sitt rum. Jag följer efter, något hon märker.
"du kan verkligen inte gå in dit. Det är äckligare än Elias" säger hon.
"seriöst det är typ fullt med tomma glasspaket och kläder och så är det jättestökigt för Cira och jag var ute på kvällen efter vårt bråk och efter det har jag knappt lämnat mitt rum. Mer än ett par gånger för att försöka gå mina korta dagar i skolan. Jacob blev överlycklig när mamma sa till honom att han fick rida mina hästar för att jag inte kunde" suckar hon.
"Hanna jag bryr mig inte. Du gick sönder, det hände alldeles för mycket den dagen, jag fattar. Man kan inte klandra dig för det" ler jag och hon tvekar innan hon släpper in mig. Så farligt var det faktiskt inte. Sängen var obäddad vilket inte alls var likt Hanna, det låg en hel del kläder överallt och som hon sa, en jävla massa glasspaket. Sminkbordet var laddat med smink men skrivbordet såg ut exakt som det brukar. Hennes stationära dator, några böcker, lite pennor och en liten tavla på henne och Ludde när dom var typ 5 och 7.
"är det där min tröja?" Säger jag och ler lite när jag nickar mot hennes säng.
"kanske. Den luktar fortfarande du duvet. Och du bad inte om den" säger hon och ler. Jag skrattar lite och helt plötsligt står Hanna precis framför mig. Hon virar armarna runt min midja och lutar huvudet mot mitt bröst. Jag lägger armarna runt hennes hals och lämnar mjuka kyssar på hennes förmodligen nyfärgade hårbotten.
"jag har saknat det här. Dina kramar, dina kyssar, din närhet, din härlighet, din otroliga personlighet, hela du" säger hon in i mitt bröst. Jag ler lite innan jag släpper henne så jag kan se henne i ögonen. Mina händer vilar på hennes axlar när jag möter hennes blick. Hon ler också. Det var typ det finaste jag sett. Hennes leende. Särskilt nu med nytt hår. För håret framhävde verkligen det där speciella i hennes ögon och hennes ögon log. Javet det går inte ihop typ men hela hon bara... log. Mina händer gick från axlarna till hennes randiga kinder. Hon hade seriöst gråtit så mycket att ansiktet var randigt. Hennes blick flackade mellan mina ögon och läppar. Vi stog såpass nära att vi andades samma luft nu. Hon log lite till innan jag lät mina läppar krascha mot hennes.
"dedär är det jag saknat mest med dig. Din kärlek" säger hon när vi drar ifrån. Jag måste le som ett fån för hon kysser mig igen lite snabbt innan hon kastar ett par mjukisbyxor på mig.
"vad? Halva din garderob finns hos mig typ. Dessutom tror jag inte du vill gå runt i jeans" säger hon när jag ger henne ett höjt ögonbryn.
"dudå?" Säger jag och syftar på d faktum att hon, precis som jag, har jeans på sig. Och inte bara jeans. När hon tog av sig hoodien hade hon liksom ett linne som inte alls såg bekvämt ut.
"vadå? Aha eh ja men alla mina mjukis ligger i tvätten typ. Spillt glass över alla. Men jag tror mamma har några" skrattar hon innan hon lämnar mig ensam på hennes rum. När jag bytt om plingar min mobil till. Hannabianchi har taggat dig i ett inlägg
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Gillas av axeljiggy och 894 637 andra Hannabianchi jag träffade en kille idag. Han undrade varför jag hade luvan så hårt knuten över huvudet. Jag sa att jag tyckte att mitt hår var fult. Han tyckte det var konstigt att jag gömde det jag älskar mest med mig själv. Så jag visade honom. Och han fick mig inse att det inte var så hemskt trots allt. Tack finfina Noel💖 Taggad: @noelflike Visa alla 415 251 kommentarer Dantelindhe damn du skulle sett min reaktion. Fan va vacker😍 | Hannabianchi klart jag är om ja är omringad av vackra människor😘 Cira.R 🥵😍 | Hannabianchi tack för självförtroendet😘
