Hundratjugoett- hur känns det?

179 4 0
                                    

1:a på hov1?! Hur sjukt. Hade aldrig trott att jag skulle komma dit faktiskt. För övrigt på top 10 på allt utom drama och kärlek. Otroligt tacksam hörni. Tack för att just du läser min otroligt långa bok❤️
_________________________________

Två dagar senare
Noels perspektiv
Vi hade precis landat i LA och var nu på väg från flygplatsen. Efter ett tag märker jag hur alla Hannas syskon spänner till något och sneglar mot Hanna lite titt som tätt. Kylie kollar lite snett på mig och jag höjer ett ögonbryn. Hon vinkar lite med handen för att visa att jag ska komma närmare. Hon kupar händerna och sätter dom mot mitt öra.

"kan du fråga Hanna något? Bara se så allt är bra?" Viskar hon.

"varför skulle det inte vara det?" Viskar jag tillbaka. Hon kollar bara på mig med en blick blandad av oro och allvar. Jag kollar skeptiskt på henne innan jag vänder mig till Hanna. Kylie hade insisterat på att jag skulle sitta mellan dom. Jag drar ur en av hennes airpods och sätter den i örat. Benjamin ingrossos röst fyller huvudet när han sjunger om Stockholm.

"hur känns det?" Viskar jag och hon ryser lite när orden träffar henne med tanke på att jag viskar precis vid hennes öra.

"vad menar du?" Frågar hon istället för att svara.

"dina syskon verkar lite... oroliga" viskar jag lugnt och kramar hennes hand lite hårdare. Hon kollar ner på våra sammanflätade händer innan hon tar upp mobilen.

"kolla ut" säger hon och jag gör som hon säger. En lång väg utan särskilt mycket som händer runt omkring. När jag kollar tillbaka på henne håller hon upp telefonen.

"hur vågar du ens?" Säger jag förbryllat

Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.

"hur vågar du ens?" Säger jag förbryllat. Hon suckar lite men ler.

"bakgrunden" säger hon och det är då jag märker att vi är på samma väg. Jag ger henne en frågande blick och hon suckar tyst en gång till.

"bilden togs den 3:e december förra året klockan 13:07. Klockan 13:18 samma dag låg jag på marken" säger hon tyst. Hennes olycka. Var den här? Det förklarar hennes syskons reaktion. Jag ler lite medlidande innan jag kysser henne mjukt på huvudet. Hon ler och kysser mig mjukt.

"hur känns det för dig då?" Säger hon sen. Nu är det min tur att fråga.

"vad menar du?" Ler jag vilket får henne att le större.

"ja duvet. LA. Vi kommer springa in i Justin. Det finns inget kul att göra här. Varför följde vi ens med?" Säger hon lite försiktigt.

"jag skiter i om vi springer in i Justin han är en idiot. Det finns väl något kul att göra? Vi följde med för att du vill åka hit men inte just hit" svarar jag och hon ler.

Fem minuter senare kliver vi in i deras enorma villa. Ett par meter framför hallen fanns en trappa. Till höger om trappan låg köket och till vänster vardagsrummet. Precis mellan trappan och ingången till köket fanns vad som såg ut som en korridor. Ett stort rum syntes lite från bakre väggen i vardagsrummet och även genom den lilla korridoren. Det var alltså bara en vägg mellan trappan och sen ett rum bakom om man kan förklara det så. Hanna sparkar av sina skor innan hon tar min hand och drar mig upp för trappan. Hon öppnar första dörren direkt framför trappan och lägger försiktigt ner sin ryggsäck precis innanför dörren. Jag går in efter henne och hon stänger snabbt dörren.

Rummet är stort och vitt och påminner om alla bilder hon sparat på Pinterest. På dörren sitter en massa bilder. En bokhylla står precis bredvid dörren så om man öppnar den skulle inte bokhyllan synas. På hyllan stog en vas med tre vissna rosor.

"rosor Dante kastat ut på konserter som jag fångat" skrattar Hanna nästan som hon skäms. Jag ler innan jag låter ögonen vandra över resten av grejerna på hyllan. En bild på en liten mörkbrun ponny med en blomkrans som håller på att trilla av står bredvid blommorna. Hanna som ställt sig bredvid skrattar lite.

"det där Noel, är den andra kärleken i mitt liv. Juno. Duvet shettisen som bor i Kalmar för tillfället" ler hon.

"va söt han var" ler jag. Hon besvarar mitt leende innan hon går bort till dörren bredvid sängen och går in. Jag fortsätter kollar lite till på hyllan. Mest böcker eller pokaler och medaljer. Bredvid hyllan fanns ett sminkbord i glas med en typisk sminkspegel över. Stolen var nog i plast eftersom den var genomskinlig. Bredvid, inklämd i hörnet, fanns en liten byrå som såg överfull ut av smink. På andra väggen fanns ett fönster. Bredvid fönstret fanns några bilder. Därefter kom en tv och sen ytterligare ett fönster. Framför tvn fanns en soffa som stog med ryggen tryckt mot den enorma sängen i hörnet av rummet. Bredvid sängen fanns ett nattduksbord med vad som såg ut att vara rosor i plast. Jag log lite för mig själv eftersom jag antar att det är för att vi gjort en låt som heter just det. Hanna kommer ut ur rummet som jag inser är hennes garderob. Bredvid finns ännu en dörr. Med tanke på min vetskap om amerikanska hem antar jag att det är ett badrum.

"jag ska duscha. Ska du med?" Ler hon och öppnar dörren. Först nu märker jag handdukarna i hennes händer. Jag ler och nickar innan jag följer med henne in på badrummet.

Alla kollar på oss, låt dom kolla då || Noel FlikeDär berättelser lever. Upptäck nu