Trettioåtta

167 6 1
                                    

Hannas perspektiv
"har vi sovit eller vad?" Skrattar Jonna samtidigt som hon öppnar dörren och jag nickar trött.

"bror vad är det med dig?" Skrattar hon och jag skrattar till.

"jag sov Hedda" gäspar jag och hon höjer ögonbrynen. Hon följer mig helt med blicken när jag tar av mig mina Adidas sneakers och går sen före mig ut i köket.

"hos Hannes?" Får hon tveksamt ur sig och jag suckar till.

"neeej. Asså jag sov hos hans syster för att det va närmre från Embla än att åka hem" svarar jag och hon skrattar till.

"vill du ha typ kaffe eller något?"  Flinar hon och jag slår huvudet i bordet. Fucking släck solen tack.

"redbull" mumlar jag och hon suckar, förmodligen med ett leende på läpparna.

"tyvärr har jag inga hemma" svarar hon och jag lyfter huvudet.

"håll käften" muttrar jag och hon skrattar innan hon öppnar kylen och tar ut varsin.

"hur tror du Noel reagerar när han får veta att du sov hos Hannes?" Frågar hon sen och jag suckar. Jag sov inte hos Hannes. Jag sov i samma hus som honom.

"jag sov hos Hedda. Jonna det är en skillnad" muttrar jag och hon lägger huvudet på sned.

"men det vet inte dina vänner" svarar hon innan hon tar en klunk till.

"men vem av dom skulle gå till Noel och säga att jag sov med fucking Hannes?" Skrattar jag och hon rycker lite på axlarna.

"ingen så länge dom inte blir arga på dig" svarar hon och jag ler lite lätt.

"precis" svarar jag och tar min sista klunk innan jag återigen lägger huvudet på bordet.

"va försiktig bara" mumlar hon sen och jag ler lite.

"såklart jag är. Tror du verkligen att Noel någonsin kommer bli av med mig?" Svarar jag och hon skrattar till samtidigt som min telefon plingar till.

"snarare tror du att du någonsin kommer bli av med honom?" Flinar hon och nickar ner mot min telefon där ett sms från självaste Noel pryder skärmen.

"han vill ses senare" svarar jag och hon skrattar.

"han kan ju komma och möta dig som en äkta gentleman och ta sista tåget hem med dig" ler hon och jag skrattar innan jag svarar nästan precis det hon precis sa.

Noels perspektiv
"vad hittade du och Jonna på?" Frågar jag när vi börjar gå från Jonna och Hanna rycker lite på axlarna samtidigt som hon skriver till sin mamma att hon är på väg hem.

"inte mycket. Pratade mest typ" svarar hon och jag nickar långsamt.

"vad har du gjort idag då prinsen?" Ler hon och jag tänker efter. Det hugger till i magen när jag börjar tänka på det Julia sa tidigare.

"inget direkt. Jag hörde att du va på fest igår" fortsätter jag sen och hon fnyser till.

"mer ett krök. Men ja det va jag väl" svarar hon och jag nickar långsamt. Jag kollar klockan och inser att tåget verkligen går om två minuter och vi är fem minuter från stationen. Jag skulle ha tagit bilen.

"ta det lugnt vi hinner" skrattar hon samtidigt som hon sölar som fan. Asså jag vill verkligen bara hem.

"ja men va bra. Vi missa det" suckar jag när vi ser det åka förbi oss och hon himlar på ögonen.

"herregud vad är det med dig? Det är bara ett tåg" muttrar hon och jag stannar för att titta på henne.

"ja det sista jävla tåget härifrån" utbrister jag samtidigt som jag smsar Felix. Aldrig att jag väntar på att nästa tåg kommer.

"är det verkligen hela världen?" Frågar hon tyst och jag suckar igen.

"ja. Det är hela världen" muttrar jag samtidigt som Felix svarar att han är på väg.

"men på riktigt Noel vad är fel?" Frågar hon oroligt och tar ett steg närmre.

"har du och Hannes varit tillsammans?" Mumlar jag och hon blir ställd av frågan.

"va? Vafan har Hannes med något att göra?" Utbrister hon och jag suckar.

"helt otroligt... Så vadå tycker du om honom fortfarande eller?" muttrar jag och hon biter sig i kinden av frustration.

"lämna Hannes utanför han har fan inget med vår relation att göra" utbrister hon och jag skakar frustrerat på huvudet.

"vadå så jag får inte ens nämna honom då eller?" Suckar jag och hon höjer ögonbrynen.

"nej. Nu när du säger det så tycker jag inte att du behöver göra det. För du har inget med vår relation och vår historia att göra" svarar hon och jag hostar till.

"är du borta eller?" Utbrister jag och hon suckar.

"ja. Jag kanske är det" suckar hon och får även mig att sucka.

"då kanske det här inte funkar" muttrar jag och hon kollar tomt på mig.

"det är så du får det låta ja" mumlar hon och jag fnyser till.

"fine. Då är vi över då" utbrister jag och ser hur hon blir helt ställd innan jag vänder och går. Och hon går inte efter.

Alla kollar på oss, låt dom kolla då || Noel FlikeDär berättelser lever. Upptäck nu