Jag har aldrig

6.

Aiden Ossler

Svettpärlorna tränger fram i pannan. Jag skulle torka bort dem om jag kunde, men jag vägrar att släppa ner backarna. Bara en liten bit till. Det klirrar i backarna för varje steg jag tar. Det bränns i armarna och svider i händerna efter järngreppet jag har i handtagen. Bara en liten bit till...

Utomhus baren kommer inom synhåll. Jag nästintill springer sista biten och slänger upp de staplade backarna på bänken så att de landar med en duns. Flaskorna klirrar högljutt när det slår mot varandra och flera hotellgäster som svärmar runt poolområdet tittar upp. Jag pustar ut, lättad över att ha klarat att bära backarna hela vägen.

Mason och Nico tittar på mig.

"Varför använder du inte pirran till sånt där?" Mason pekar på de spritfyllda backarna.

"Var är det roliga i det?" frågar jag andfått.

"Du har rätt. Låt bli, och bli svettig och äcklig innan skiftet ens börjat. Glöm att jag sa något."

Jag vrider huvudet, vinklar det ned mot armhålan och drar in luft med näsan som fylls med den fräna lukten efter kraftansträngningen. Han har rätt, jag kommer att behöva duscha innan skiftet i baren börjar på riktigt.

Nico fortsätter torka av ytorna i baren. Jag lyfter ned en av backarna och börjar stapla upp flaskorna på barens hyllor. Mason lutar sig mot barbänken och stirrar ut över poolområdet.

"Vad tänker du på?" frågar jag när han stirrat ett tag och zoomat ut från verkligheten.

"Jag föreställer mig snygga brudar i små sexiga bikinis som ligger i solstolarna alldeles våta efter doppet i poolen ..." Hans röst är monoton som om han delvis fortfarande befinner sig i sin fantasi.

Nico klappar till honom i bakhuvudet med en öppen hand. Mason beklagar sig och stryker sig på bakhuvudet, inte för att det gjorde ont. Nej, det är fåfängan i honom som säkerhetsställer att håret ligger som det ska.

Jag skakar roat på huvudet åt hans oro över håret. Det ser kammat ut, precis som resten av honom. Jag skrattar när jag lägger märke till Masons tillstånd. Han ser på mig och förstår genast varför jag skrattat. Han skiftar på sig och rätar till någonting i byxorna.

"Fan, jag blir hård bara av att tänka på tjejer vid poolen ..."

"Vi ser det, din kåta jävel", muttrar Nico med en road underton.

Jag ser ut över poolområdet och försöker föreställa mig Masons fantasi men misslyckas på grund av de nervösa barnflickorna som springer längst med poolkanten och skäller på de plaskande barnen i vattnet.

"Ledsen brorsan, men det enda du kommer att se här ikväll är papporna som behöver lugna sina nerver eftersom de måste umgås med sin familj. Eller de äldre damerna som kommer för att beställa cocktails och spana in de här." Nico spänner sina muskulösa armar och flinar.

Någonting rött i periferin fångar min uppmärksamhet. Jag vänder mig om och ser den präktiga Melissa komma gående i sin extremt tighta receptionistklänning. I vanliga fall brukar jag ignorera henne, men idag är det omöjligt. Jag kan inte slita blicken från henne, eller rättare sagt hennes sällskap. Tjejen bredvid Melissa är vrålsnygg. Allt med henne är ljust; hennes hår, hud och klänning. Allt förutom hennes svarta höga skor som drar uppmärksamheten till hennes sjukt sexiga ben.

"Vem är det?" frågar jag Mason och nickar mot blondinen.

Mason sätter en cigarett i munnen. Nico tar giftpinnen och slänger den.

"Rökning dödar", säger Nico som tagit den beskyddande storebrorrollen i vår trio.

Mason himlar med ögonen men accepterar det.

"Jag tror det är Rebecca." Masons ögon glider över nykomlingen, upp och ned, flera gånger. Hans eviga stirrande är irriterande.

"Tror? Brukar du inte ha koll på sådant?" frågar jag misstroget.

Mason brukar ha koll på allt. Och att döma av Masons skämtar-du-med-mig-blick har jag rätt men har varit för snabb med att ifrågasätta honom. Klart han vet mer. Kunskap är makt, det är hans motto.

"Det är Rebecca Chambers. Hon är nitton år. Arvtagerska till hotellkedjan vi jobbar på. Hon är rik som ett troll, eller hennes familj är. Hon växte upp i New York, och flyttade hit för ett par veckor sedan", säger han och ser självbelåten ut.

"Hon är snygg", påpekar jag, och hoppas att det räcker för att "paxa" henne.

Mason skrattar humorlöst.

"Hon är redan tagen", svarar han som att han precis kunnat läst mina tankar.

En explosion av besvikelse sprider sig i kroppen och lägger sig över mitt humör.

"Av vem då?" morrar jag.

"Jackson Stone. De började nyss dejta." Mason låter lika bitter som jag plötsligt känner mig.

Jag knyter mina nävar. Självklart har Jackson Stone redan lagt händerna på den nya skönheten på ön. Vad har den tönten gjort för att förtjäna en sådan snygg tjej? Men och andra sidan ... vad behöver han göra för att få tjejer? Ge dem sitt miljonleende och vifta med sina pengar.

"Tjura inte. Han gör dig en tjänst genom att dejta henne. Hon är en av de rika, bortskämda och uppstoppade bitcharna. Tro mig, du vill inte ha något med henne att göra." Nicos blick går från mig till Rebecca. "Dessutom kan jag inte tänka mig att hon är typen som ligger med någon och sen nöjer sig med det. Hon är förhållande typen, och det är inte du", tillägger han och ger mig en menande blick. Han syftar på min historik av ständiga engångsligg.

"Även fast hon inte dejtade Jackson Stone skulle hon nog inte se åt vårt håll ändå ..." Mason påpekar det mest uppenbara. Hon tillhör eliten medan vi är fotfolk. Vi är så olika på alla sätt och vis.

En frätande frustration sprider sig i bröstet. Varför skulle hon inte se mig? För att samhället säger att vi är för olika och inte bör ses tillsammans? Om det är något som gör mig motsträvig är det när jag blir tillsagd vad jag inte kan eller får göra. Precis som ett barn gör det mig bara mer motiverad att bryta reglerna, eller vad det än kan handla om.

"Ni tror inte att jag skulle ha någon chans på Rebecca?" frågar jag Mason och Nico efter en stunds tystnad.

Båda lyfter på ögonbrynen. Det är precis vad de tror, och det eldar bara på min nya beslutsamhet.

"Jag ska bevisa att jag har lika mycket chans som den där jävla rikemansknösen."