Jag har aldrig

8.

Rebecca Chambers

Fötterna värker och kroppen känns alldeles mör efter första praktikdagen på hotellet. Jag byter om till nattlinne och slänger mig på sängen. Jag borde vara trött efter alla intryck och efter att ha stått upp nästintill hela dagen, men på insidan sprudlar energin. Jag befinner mig på rosa moln. Det finns ingen annan förklaring till lyckoruset jag upplever.

Eftersom sova är uteslutet startar jag en film på tvn i rummet och hoppas att det ska få mig att koppla av och koppla bort. Efter tio minuter inser jag att det är hopplöst. Det spelar ingen roll hur bra filmen är, jag kommer inte kunna sluta tänka på Jackson, den där kyssen, och vad den kan betyda.

Jag kan inte minnas att jag någonsin känt så här, som om jag ska spricka inombords. Jag vet inte var jag ska ta vägen eller göra av mig själv. Allt jag vill är att skrika ut min glädje för hela världen. Om inte för hela världen så åtminstone för någon ...

Jag tar mobilen från nattduksbordet och ringer min någon, Arianna Morello.

"Hej älskling! Hur är det?" svarar hon.

Och jag som trodde jag nått toppen av glädjekurvan. Jag hade fel. Att höra Ariannas välbekanta röst får euforin att växa ännu mer.

"Jag har träffat honom!" tjuter jag.

"Vem? Djävulen? Kan du hälsa honom att jag vill köpa en tjänst?"

"Va?" Jag förstår att hon driver med mig, men blir så tagen att jag inte har något smart svar.

"Okej, det var uppenbarligen inte djävulen." Arianna flämtar dramatiskt. "Var det Ron Jeremy?"

"Va? Vem är det?" Jag känner igen namnet men kan inte koppla det till ett ansikte.

Ariannas klingande skratt färdas ut från högtalaren jag har mot örat.

"Gud, du är så oskyldig. Han är den största porrstjärnan genom tiderna", säger hon och gör ett smackande läte.

Jag kan föreställa mig hur hon skakar på huvudet, som om alla borde veta vem Ron ... vad han nu hette, är.

"Va? Gud, nej, jag har inte träffat honom", utbrister jag.

Arianna skrattar igen och den här gången är det smittsamt.

Ett ögonblick senare tar hon ett djupt andetag och blir allvarlig.

"Så vem har du träffat? Berätta. Nu är jag seriös."

"Aria, jag har träffat min drömkille. Han heter Jackson Stone, och är allt jag någonsin kunnat drömma om", berättar jag helt lyrisk.

"Wow", säger Aria i kombination med en utandning.

Det är svårt att avgöra om det är en positiv eller en kritisk reaktion. Att döma från tystnade som följer är hon inte lika optimistisk som jag känner mig. Aria tror inte på kärlek eller romantiska relationer, men jag hade hoppats att hon skulle vara glad för min skull.

"Jag är glad för din skull Becca, men lova mig att du är försiktig. Du vet, ha inte för bråttom ... Lär känna honom innan du ger bort ditt stora hjärta", säger hon till slut, som om hon kunnat läsa mina tankar. Fast hon verkar alltid veta vad jag tänker eller behöver oftast innan jag själv vet det, så jag är inte förvånad.

Besvikelsen över hennes reaktion suddas ut och ersätts med en känsla av tacksamhet och tillgivenhet.

"Okej", säger jag även om det redan är för sent.

"Bra, så när ska du träffa denna fantastiska Jackson Stone igen?" frågar hon.

Hennes försök till att engagera sig i mitt kärleksliv får mig att le igen.

"Jag vet inte. Snart hoppas jag ...

Efter en detaljerad uppdatering om vad som hänt i New York sedan jag flyttade, och efter att Aria lovat att komma och hälsa på så fort hon fick tillfälle, lägger vi på.

Jag bestämmer mig för att ligga kvar i sängen resten av kvällen. Arias ord spelas upp om och om igen. Ha inte för bråttom. Ha inte för bråttom. Ha inte för bråttom. Men det är meningslöst att försöka övertala hjärtat att lugna ner sig vid tanken på Jackson. Organet har redan gjort sitt val att falla för honom.

Jag längtar tills jag får introducera Jackson för Aria. Då får hon se med egna ögon hur perfekt han är.

Jag undrar vad de kommer att tycka om varandra?