Jag har aldrig

10

Rebecca Chambers

En våg av lättnad sköljer över mig när jag inser att konkurrensen -Rosalie- är Jacksons båt. Jag borde kunnat räkna ut det, och nu känner jag mig dum för att ha blivit svartsjuk. Det är Jacksons fel; hans närvaro påverkar mig på de märkligaste sätten. Han gör mig helt enkelt förblindad och oförnuftig. Men det är väl så det blir när man är så attraherad av en annan människa som jag är av Jackson.

"Ska vi åka båt?" Tanken på oss, ute på havet, ensamma, får hjärtat att börja klappa hårdare igen.

"Nej, vi stannar i hamnen idag, men jag önskar att ta med dig ut någon gång." Jackson hjälper mig ombord på den stora båten. "Jag tänkte bjuda på lunch. Ett par kompisar till mig kommer också. Jag vill presentera dig för dem."

Det framträdande panget av besvikelse ersätts snabbt av glädje. Han vill presentera mig för sina vänner, det måste betyda att vi på något sätt rör oss framåt i vår nya relation.

Några minuter senare hörs röster som bordar båten. När de kommer inom synhåll ser jag att det är en iögonfallande kille i sällskap av två lika vackra tjejer. Jag känner hur nervositeten kryper under skinnet och stryker händerna över min pennkjol. Med tanke på gästernas polerade utseende är jag nöjd över mitt eget val av klädsel. Jackson hälsar dem välkomna ombord med handslag och tjejerna ger honom en varsin kindpuss.

En av tjejerna låter sina händer ligga kvar på hans bröst och blinkar förföriskt med sina långa svarta ögonfransar mot honom. Jackson verkar inte misstycka, men inte heller besvara hennes flirtande.

Jag försöker resonera förnuftigt denna gång, innan jag låter känslorna ta över. Kanske är de bara vänner? Eller kanske har de ett förflutet ihop?

Som att Jackson känner av att jag studerar dem, tittar han på mig, griper om tjejens handleder och tar bort dem från sin kropp. Han ger killen en anklagande blick, går sedan fram till mig och lägger en arm om min midja.

"Rick, Talia och Sarah, det här är Rebecca Chambers, min tjej." Överraskad ser jag upp på Jackson som är ett huvud längre än vad jag är. Han ler mot mig. Min mage gör volter av glädje.

Vi har inte diskuterat vår status. Jösses, vi känner inte ens varandra, men det spelar ingen roll för det var väl precis det här jag ville? Han är trots allt min drömkille.

Om jag ser överraskad ut är det inget i jämförelse med vad hans vänner ser ut att vara. Det övergår dock snabbt till glädje, hos nästan alla. Sarah som tidigare flirtat med Jackson ser ut att vilja radera min existens med sin mörka, mordiska blick. Jag viker undan ögonen från henne för att undvika att provocera henne mer än min existens redan gör.

Under lunchen får jag veta att Rick och Sarah är syskon, och att Talia är Ricks flickvän sedan ett år tillbaka. Rick jobbar i musikbranschen, Sara är influenser och modell, och Talia är även hon modell. Tjejernas yrken borde inte förvånat mig eftersom de båda är väldigt vackra.

"Vad gör du Rebecca?" Frågar Rick när de berättat sina imponerande framgångshistorier.

"Jag ska börja studera, ekonomi." Plötsligt känner jag mig blyg, liten och obekväm.

"Jaha. Kul. Vad gör du till dess?"

Ehm.

Snabbt överväger jag vad jag ska säga. Sanningen är inte speciellt imponerande, eftersom jag spenderar större delen av mina dagar åt ingenting. Inget viktigt åtminstone. Jag vill så väldigt gärna att de ska tycka om mig. Jag bestämmer mig för att söka deras godkännande baserat på en vit lögn.

Just när jag tänker ljuga ihop en lögn om att jag ska börja arbeta för mina föräldrar på Chambers Charm resort harklar sig Jackson.

"Rick." Han ger sin vän en nick mot aktern. Båda killarna ursäktar sig och lämnar oss. Till min lättnad reser sig även Sarah och lämnar oss för att ta ett par selfies med havet som bakgrund.

"Grattis. Du har vunnit guld lotten, Lill tjejen. Jackson Stone är ett riktigt bra kap. Jag är glad för din skull." Jag får känslan av att hon antyder att jag är med Jackson för hans pengar, men hennes genuina leende gör hennes ord svåra att tolka. Är det vad hon är? Rick är minst lika förmögen som Jackson. Jag väljer att ignorera det dolda budskapet.

"Alla verkar inte lika glada över det som du." Säger jag och slänger en blick mot Sarah som vinklar ansiktet in mot kameran.

"Äh. Bry dig inte om henne. Hon är tjurig för att Jackson inte valde henne och hon får nöja sig med det näst bästa." Jag höjer på ögonbrynen åt hur hon pratar om Sarah.

Jackson dyker upp vid bordet.

"Jag måste köra hem dig. Jag fick ett samtal och måste åka till jobbet en stund." Jackson ser ursäktande på mig.

Jag nickar och är faktiskt mer än redo för att åka, men inte hem som han föreslår.

Efter att nästan ha yttrat min vita lögn så har det fått mig att inse att jag vill arbeta. Jag vill också kunna berätta om mina framgångar på ett stoltserande sätt, precis som Jackson, Rick, Talia och Sarah pratat om sina.

"Kan du köra mig till Chamber charm resort?" Lusten att börja arbeta har aldrig varit större.

Jackson ser lite tagen ut men ifrågasätter inte varför jag vill dit, vilket jag är tacksam för.

Vi säger hejdå till hans vänner som fått tillåtelse att stanna och fortsätta njuta av det fina vädret på båten.

Utanför hotellet håller jag på att flyga ur bilen av entusiasm. Innan jag hunnit ut ur bilen griper Jackson tag om min arm och drar mig tillbaka i sätet.

"Du glömde något." Säger han med en allvarlig röst men med lekfulla ögon.

"Vad?" Frågar jag förvånat och kan inte komma på vad. Jag ser mig om i bilen för att se om jag glömt något men hittar inget som är mitt.

Jackson flinar åt min naivitet och utan ett ord placerar han en hand bakom min nacke och trycker mig mot honom så att våra läppar kolliderar.

Överraskad lyckas jag snabbt ta mig samman och följa Jacksons rytmiska läppar som masserar mina. Den här kyssen är annorlunda, den är hårdare och mer krävande.

Lika snabbt som den började är den över.

"Du glömde det." Jackson ser ned på mina läppar som gissningsvis är röda från hans dominerande läppar.

Jacksons hand som fortfarande är placerad på min nacke glider runt halsen och upp till mitt käkben. Han stryker ömt sin tumme över min underläpp.

"Jag hör av mig imorgon." Lovar han innan han drar tillbaka handen som att han bränt sig och lägger den på ratten.

Jag nickar, kliver ut ur bilen och går in på hotellet. Jag går förbi receptionen där Melissa står och pratar med en gäst, vidare in mot mina föräldrars kontor.

Jag stannar abrupt när någon ropar mitt namn.

"Rebecca?" Jag känner genast igen rösten som tillhör den fräcka och djärva killen från gårdagen.
Ingen har någonsin pratat till mig som han, och det gör mig nyfiken på vad han har att säga den här gången.