Fjorton år, trehundrasextioen dagar och Kim

❥ tjugoåtta

Det är måndag. Tre dagar sedan Pizza Hut. Veckan har inte ens börjat och jag är redan helt slut.

"Redo att åka?" Kim står intill sin gröna crossmoped och räcker mig vad som numera blivit min hjälm.

Jag nickar, fast jag inte vill något hellre än att krypa ner i hennes säng igen, gömma mig under täcket och snooza till klockan elva. Eller typ tre.

"Hey", säger Kim när jag långsamt sätter på mig hjälmen och tar ett steg närmare henne. "Det kommer att lösa sig." Hon knäpper spännet under min haka och tar mjukt tag i min hand, flätar samman våra fingrar och kramar till.

Jag suckar och nickar igen. Det kommer att lösa sig, intalar jag mig själv och fäller ner visiret på hjälmen. Det börjar bli riktigt kallt nu. Det är frost ovanpå gräset och mina fingrar värker inuti mina stickade vantar fastän vi bara varit utomhus i fem minuter. November blir snart december och det märks.

Jag kramar mina armar hårt kring Kims midja när vi åker – försöker låna lite av hennes kroppsvärme. Att krama henne gör mig också lugnare. Stillar mitt övertänkande. Åtminstone litegrann.

Vi går in genom skolporten hand i hand, hämtar våra böcker och rör oss mot NO-salarna. Morgonens första lektion är biologi och naturligtvis (dagen till ära) säger Lars att vi nu ska gå in på kapitlet Sex och Samlevnad. Jaha, tänker jag. När man inte trodde att det kunde bli värre.

Det här kan ju bara gå på ett enda sätt – åt helvete. Och det bevisas ganska fort. Det dröjer nämligen bara några minuter innan Elias, givetvis utan att räcka upp handen, hojtar: "Men lebb-sex då? Hur funkar det?"

Större delen av klassens blickar förs diskret åt mitt och Kims håll. (Eller diskret, det är ju fan inte diskret när flera knycker pyttelite med huvudet åt oss exakt samtidigt).

Lars ser lite obekväm ut framför tavlan, som har könsorganen slarvigt ritade med en blå Whiteboard penna. Han ser ut som om vi bett honom att demonstrera en sexprocess genom att penetrera typ en apelsin med en banan. Jävligt smärtsamt, inser jag sekunden efter jag tänkt det eftersom en apelsin inte har något... Never mind.

Ja, alltså", börjar Lars och hans hals börjar bli rödflammig när han ser ut mot oss. "Det finns ju precis som vid normalt sex olika sorters ställningar..."

"Ursäkta, men normalt sex?" avbryter Ester aningen irriterat. "Som att allt utom hetero-sex är onormalt då eller? Snacka om 1800-tals tänk."

"Nej det är klart att det också är lika vanligt", rättar sig Lars med en nervös harkling. "Men det handlar oftast inte om penetrering..."

"Det finns faktiskt strapband för tjejer så de kan utföra det", inflikar Bella bestämt och lägger armarna i kors.

"Jahaa, typ som en fejk-kuk?!" utbrister Robin bredvid Elias som slår till honom i ryggen med ett garv. Flera i klassen himlar med ögonen.

"Snarare en slags dildo...", mumlar Filip med blicken i bordet.

"Ja, och det går ju faktiskt för killar att ha penetrering också", säger Moa.

"Analsex", nickar Simon som om han just gett svar på en A-fråga. En del i klassen fnissar till.

Lars ser hjälplös ut framme vid katedern. Han verkar helt ha tappat tråden och det är mer än bara hans hals som är röd nu.

"Men hallå, Kim, kan inte du och Bianca förklara hur det går till?" frågar Robin högt och alla blir tysta.

"Är du helt tappad eller?" fräser Bella och vänder sig om för att se på honom. "Använd Google för fan om du nu är så intresserad!"

Jag känner Kims hand söka min under bordet.

"Slappna av", viskar hon och det är först då jag märker hur mitt ben skakar under bordet. "Robin är en idiot."

"Visst förlåt", säger han och sträcker ursäktande upp händerna framför sig. "Det är inte som att jag är emot det! Tänkte bara att de har koll liksom!"

"Robin!" ryter Lars plötsligt vid katedern. Allas blickar vänds framåt. "Ett ord till och du får traska iväg till rektorn."

"Men-"

Lars håller upp sitt pekfinger och Robin tystnar med ett lågt muttrande.

"Det finns inget manus för hur sex ska gå till. Det viktigaste är att båda parter har gett sitt medgivande", säger Lars som nu verkar ha hämtat sig. "Varför en stor del av fokuset i läroplanen är om penetrering är förstås eftersom det är så en befruktning sker. Men det finns massor av olika typer av sex. Och det är självklart viktigt att prata om det också."

Bra räddning Lars.

"Det är också viktigt att prata om preventivmedel." Oh god. "Främst är de till för att för att förhindra en graviditet, men preventivmedel så som till exempel p-piller ger inte ett skydd mot könssjukdomar. Har man olika sexpartners är det bästa skyddet att använda kondom."

Robin ser ut att öppna munnen igen så Lars fortsätter: "För tjejer finns något som kallas för slicklapp."

Nu hettar mina kinder som fan. Det är i en sådan här situation jag hade behövt min bror. Jag kunde messat honom att ringa och låtsats vara dödssjuk eller något och rädda mig. Det gjorde han faktiskt en gång när jag gick i åttan och hade glömt att vi hade muntligt i engelska. Då ringde han och sa att mormor hade fallit ner för trappan och att jag måste komma på studs. Kanske lite väl tragiskt, men en vit lögn dör ingen av. Nästan vit i alla fall.

Som om några gudar eller änglar hört min bön hörs ett knack på dörren. Lars går fram till den och öppnar. Utanför står... Wincent! Han ser härjad ut.

Plötsligt undrar jag om något är galet på riktigt. Om det har hänt något allvarligt med pappa. Min brors blick möter snabbt min.

"Jag behöver låna Bianca, det är viktigt", säger han.

Bianca. Enda gången han använder mitt riktiga namn är bland andra. Jag vänjer mig aldrig vid hur konstigt det känns att höra honom säga det.

Lars ser mellan oss och verkar se en likhet för han nickar åt mig utan ett ord. Kim trycker min hand innan hon släpper den. Jag reser mig på mina ostadiga ben och banar mig fram genom klassrummets bänkar.

"Bianca", viskar Elias bredvid Robin, tillräckligt högt så att alla kan höra honom. "Du och Kim demonstrerar väl lite lebb-sex sen på rasten för oss va?"

Jag himlar med ögonen och ger honom fingret. Men när jag vänder mig åt min brors håll är hans ögon kolsvarta och han ser inte på mig. Innan jag hinner blinka har Wincent stegat fram till Elias och tagit tag i kragen på hans piké-tröja.

"Ett sådant ord till om min syrra och du kommer ångra dig jävligt hårt", väser han intill Elias ansikte. Elias ser skräckslagen ut och Robin ryggar bredvid honom.

"Förlåt, vi menade inte", piper han.

"Wincent", börjar Lars men även hans röst är svag.

Wincent ger killarna en sista vass blick och släpper taget om Elias tröja – han faller ostadigt tillbaka mot ryggstödet.

"Det är inte mig ni ska säga förlåt till", säger han och vänder sig mot katedern och nickar. "Lars."

Därefter sträcker han ut sin hand mot mig. Han griper inte tag i mig utan låter mig välja ifall jag vill följa med eller inte. Hans ögon ser något osäkra ut, försöker vara beredda på att jag inte kommer att ta handen.

Men jag förstår inte hur han kan tro att jag inte skulle göra det. Jag möter hans ögon med mina och tar hans hand. Sedan lämnar vi salen.

—————-
Vet inte ens vad som hände med detta kapitel lol. But it is something. Kramiiz