Fjorton år, trehundrasextioen dagar och Kim

❥ trettio

Efter en mysig brunch på ett fik i stan sitter vi åter i min brors vinröda Jaguar och cruisar på måfå med öppna rutor och varsin cigarett i handen.

Ja, jag vet. Vi röker. Men bara den här dagen. Det är min och Wincents deal. Idag får vi bryta mot reglerna. Inget kriminellt förstås, men det som en femtonåring egentligen inte får göra.

"Jag fattar varför du pratade med Måns", säger Wincent efter en stund. Jag hummar.

"Inte bara för att han är gay, utan för att..." Han tystnar och jag vrider på huvudet åt hans håll. Ser honom dra in ett djupt bloss. "Jag vet att han är lättare att prata med."

"Nej", säger jag bestämt och skakar på huvudet. "Det är han inte. När det gällde detta, ja, men du vet att jag inte har svårt att prata med dig. Jag kan säga allt till dig. Jag skulle berätta om Kim också. Men jag hann inte."

Wincent skrattar glädjelöst.

"Inte Måns heller, alltså herregud." Han stryker sig över pannan med handryggen – den handen han håller ciggen i. Jag blir nästan orolig för att han ska sätta eld på sitt hår. Hans lugg har blivit lång det senaste.

Jag fattar att han syftar på att Måns inte heller hann berätta själv, men inget av det var ju Wincents fel. Allt var bara ödet, eller vad man nu ska säga.

"Det viktigaste är ju att allt har blivit bra i slutändan", säger jag och han ler mot mig. "Och tack för att du räddade mig från lektionen förut, förresten", tillägger jag.

"Jag fattar inte varför Lars inte kastat ut dem", fnyser Wincent irriterat. "De borde ut genom fönstret med huvudet före."

"Smid inga mordplaner, Bull. Du vet att klassrummet ligger på andra våningen."

"Det hade varit värt det", muttrar han. Jag kan inte hålla mig ifrån att skratta.

"Jag kom ut inför pappa häromdagen", berättar jag istället. "Eller berättade om mig och Kim då."

Wincent skiner upp.

Min mobil vibrerar till och jag ger skärmen ett ögonkast.

Kim - 11:52
Allt ok? ♡

Jag ler och knappar in ett svar.

Bianca - 11:53
Bättre än bäst ♡

"Någon speciell?" flinar Wincent och vickar på ögonbrynen, såklart redan medveten om vem det är. Jag räcker ut tungan åt honom.

"Kan du inte visa en bild på er?"

Jag nickar, lyser upp min mobilskärm och håller mobilen framför honom. Min bakgrundsbild är den på mig och Kim med lila skyddsglasögon när vi spelade innebandy.

Eller när hon spelade, rättare sagt. Jag sprang ju mer hjälplöst efter bollen och blev sedan brutalt manglad mot golvet och drog axeln ur led.

"Aww, så himla söta", säger Wincent. "Är hon bra på att kyssas?"

Jag rodnar och slår till honom på armen. "Jag tar det som ett ja", skrattar han. Jag vänder mig mot vägen och för min cigarett till läpparna.

"Bull, får jag köra din Jaguar lite?" frågar jag för att byta ämne. Wincent hostar till och hans hand hårdnar runt ratten.

"Tänk inte ens tanken!" säger han med en skarp stämma.

"Jag lovar att vara försiktig", försäkrar jag och för min cigarett till läpparna. Försöker se extra mogen ut.

"Du är femton Bill."

"Vilken glädjedödare du är!" fnyser jag och blåser ut röken. Wincent skakar på huvudet.

"Jag är bara rationell", säger han och lutar armen med ciggen ut genom den öppna bilrutan.

"Sen när använder du ordet rationell?" utbrister jag och skrattar till.

"Vadå? Sen alltid", svarar han oberört.

"Eh, nej. Sen aldrig!" flinar jag och han flinar tillbaka.

"Jag bryr mig inte ett skit om Jaguaren", säger han och blir sedan allvarlig igen, drar in ett djupt bloss som för att lugna sig. "Men du, Bill... jag skulle aldrig förlåta mig själv om något hände dig."

Vi sitter tysta i någon minut. Musiken vi haft i bakgrunden hörs nu tydligt. Det är en låt med Newkid.

"Okej, jag har en annan idé", säger jag och lägger en hand på hans arm. Han sneglar vaksamt på mig och nickar åt mig att fortsätta. "Kan vi åka till din tatuerare?"

Wincents ögonbryn skjuter i höjden och jag höjer min hand innan han hinner säga något.

"Jag vet, jag är inte sexton. Men nästan. Och jag vill att du ska göra en tattoo också. Tillsammans med mig."

Wincent ler med blicken på vägen och skakar på huvudet för sig själv.

"Du är verkligen min syrra alltså", skrockar han. "Visst, jag ska se vad jag kan göra. Josh är schyst."

Jag ler och suger in ännu ett bloss från min cigarett. Jag älskar att bryta mot reglerna med min bror.