Fjorton år, trehundrasextioen dagar och Kim

❥ nitton

Det är lördag eftermiddag och Kim har varit hos mig i tre timmar. Det var egentligen tänkt att vi skulle förhöra varandra inför det stora historieprovet om andra världskriget på måndag. Det som ger 50% av slutbetyget. Men vi fastnar hela tiden... i varandra.

"Vad håller vi på med? Vi skulle ju faktiskt plugga!" mumlar jag emellan kyssarna.

"Jag vet", känner jag hur Kim ler mot mina läppar. "Jag måste verkligen ... höja mitt betyg."

"Jag också", säger jag.

Men slutar inte att kyssa henne. Det går liksom inte. Inte när hon smakar såhär gott och får mitt hjärta att rusa på det här underbara sättet.

"Okej, nu måste vi verkligen sluta!" utbrister jag andfått och pressar motvilligt bort hennes läppar ifrån mig, genom att sätta händerna mot hennes axlar.

"Håll dina läppar borta från mina!" varnar jag och håller upp pekfingret i luften.

Kim flinar ner mot mig, med ena handen tryckt i madrassen precis intill mitt huvud. Hon använder den fria handen för att stryka undan mitt hår ifrån ansiktet, sedan böjer hon sig fram och börjar kyssa mig på halsen.

"Kim!" flämtar jag och hon fnittrar till.

"Du sa aldrig att mina läppar inte fick nudda din hals", svarar hon och fortsätter kyssa mig uppåt och runt mot nacken, allt närmre mitt öra.

"Åh gud..." mumlar jag och fattar tag om hennes nacke, drar henne närmre.

"Inte så illa va?" andas hon mot mitt öra. Jag ryser av välbehag och kan inte hålla tillbaka stönet som lämnar min mun.

Mitt hjärta klappar så hårt att jag tror att det ska sprängas, när jag vrider henne runt. Hennes gröna, gnistrande ögon möter mina, strax innan jag återigen låter våra läppar mötas. Kims fingrar rör sig i mitt hår.

"Var inte jag ... bannlyst?" frågar hon andfått mot mina läppar.

"Jo", svarar jag och stannar upp för att andas. "Men jag ångrade mig."

Kim ler snett och drar mig hårt intill sina läppar igen.

"Så bra", mumlar hon och fördjupar kyssen.

Jag ska precis svara något om att hon borde vara tyst innan jag ångrar mig igen, då det knackar hårt tre gånger på dörren.

"Bill!" hörs Wincent röst.

Jag stelnar till och hoppar ifrån Kim så fort att hon börjar att skratta.

Nåväl, han knackade för en gångs skull. Vilket är bra ovanligt för någon som heter Wincent. I vanliga fall brukar han mer än gärna klampa in oinbjuden.

"Ja?" ropar jag tillbaka och gnider lätt med handen över mina svullna läppar.

Dörren öppnas och min storebror uppenbarar sig i öppningen, med en stor bricka saft och kakor. You have to be kidding me.

"Tänkte att ni förtjänade lite fika när ni pluggat i så många timmar", säger Wincent och sätter ner brickan framför oss på sängen. "Ni verkar ha roligt ändå, jag har bara hört en massa fniss. Är det säkert att ni bara har pluggat?"

Mina kinder bränner till och jag ser i ögonvrån hur Kim kväver sitt skratt med handen. Han skulle nog inte belöna oss med kakor om han vetat att vi inte ens har öppnat historieböckerna, utan bara har legat och hånglat i flera timmar.

Jag harklar mig.

"Vad skulle vi annars göra?" frågar jag och försöker låta obrydd.

Wincent sträcker ut med armarna.

"Inte vet jag", säger han och skrattar. "Sitta och dregla över snygga killar på Pinterest."

Jag ger honom en blick och kastar iväg en av mina kuddar på honom.

"UT!" ropar jag.

Han skrattar högt och stänger (förvånansvärt nog) dörren efter sig.

"Wow", hör jag Kim säga bredvid mig och när jag vänder på huvudet ler hon snett åt mig.

"Vadå?" frågar jag.

Kim nickar mot dörren.

"Din brorsa har ingen aning om att du gillar tjejer, eller hur?"

Jag rycker på axlarna. Häller upp ett glas med saft. Om man inte blir törstig av att plugga, så blir man det definitivt av att kyssas.

"Antingen var han bara sarkastisk med den där dregla-över-pinterestkillar-kommentaren", fortsätter Kim, "eller så trodde han verkligen att det var det vi sysslade med."

"Jag skulle tippa på det sista", säger jag och dricker upp saften i tre stora klunkar. Han tror liksom att jag och Måns har något på g. Och Måns vet han redan är gay...

Kim flyttar sig närmre mig och greppar tag om min hand.

"Skulle han acceptera det?" frågar hon försiktigt. "Om du berättade det, menar jag."

Jag suckar.

"Ja", svarar jag utan att tveka. "Det skulle nog ta ett tag. Och en seriös flickvän, men sedan så..."

"Du ser inte mig som en seriös flickvän?" frågar Kim.

Jag möter hennes gröna irisar och rodnar djupt.

"Jo", svarar jag och flackar med blicken. "Eller ... jag vet liksom inte vad vi är, eller vad du vill så... men jo."

Kim lägger fingrarna under min haka och vinklar upp min blick.

"Du är så söt när du rodnar", viskar hon, vilket bara får mig att rodna ännu mer, men det verkar hon inte bry sig om, för hon kysser mig mjukt, rakt på munnen. "Om du vill så är jag gärna din flickvän. Men bara på ett villkor."

Jag drar ifrån hennes läppar och ser spänt in i hennes vackra, gröna ögon.

"Vadå för villkor?" frågar jag andlöst.

"Att du är min."