Fjorton år, trehundrasextioen dagar och Kim

❥ tre

"Är det ledigt här?"

Det är Kim som frågar och även om det är både jag, Louise och Bella vid bordet, så känns det som om Kim ställer frågan enbart till mig. Det är något med hennes blick på mig, som om hon ser något hon tycker är intressant. Kanske är det mitt skatbo till hår, som jag fäst i den där slarviga knuten? Eller min extremt synbara sömnbrist.

Kim själv skulle kunna vara hämtad ur en modellkatalog. Det axellånga, ljusa håret ligger perfekt, ögonbrynen är oklanderligt markerade, ögonen lätt sotade och läpparna mörkt röda.

"Absolut!" säger Louise med ett leende och jag nickar stumt, petar med gaffeln i den vattniga salladen. Iakttar diskret Kim när hon ställer ner sin tallrik på bordet och  sedan vänder på klacken för att stega iväg åt mjölkautomaterna. De pryds av varsina skrikgröna kor som säger att de älskar mjölk. Okej, säger är att ta i: Det står textat i pratbubblor ovanför deras huvuden. Dessutom råmar kossor.

Kim kommer tillbaka till bordet med sitt mjölkglas och slår sig ner i stolen till höger om mig.

"Inte för att vara ohövlig eller så", börjar hon när hon har tagit en tugga av pastagratängen, vilket råkar vara dagens skollunch, "men jag har inte fått veta vad ni heter."

"Det är bara för att Ann är dum i huvudet", säger Louise med ett flin, men jag märker hur hon sneglar lite diskret runt omkring sig i matsalen, för att vara säker på att inte Ann hörde vad hon sa. Jag lägger ner gaffeln bredvid min tallrik.

"Jag heter Bianca", säger jag och sträcker fram handen.

"Angenämt", säger Kim och skakar min hand. Hennes ordval får mig att skratta till och det tycks få Kims gröna ögon att glittra till lite mer än innan. Jag vet inte vad det är, men något får mig att stanna kvar i hennes blick lite extra.

"Jag är Bella", hör jag Bella säga bakom mig och vi bryter ögonkontakten.

"Louise."

Kim nickar som svar åt dem och tar tag i sina bestick igen. "Jag såg att vi har idrott efter maten", säger hon mellan tuggorna. "Kul!"

Bella grimaserar lätt. "Jag är extra kvinnlig", säger hon kort.

"Igen?" säger Louise roat.

Kim skrattar. "Du gillar inte sport, eller?" frågar hon förstående och Bella skakar bekräftande på huvudet. Bella har mens varje idrottslektion, utom på teorin och dansen. Det är ett under att hon får godkänt.

"Jag älskar sport", säger Kim och ler.

"Tränar du något speciellt?" frågar jag och ser på hennes rödmålade läppar. Hon ser inte ut att vara en sportnörd. Fast å andra sidan ser jag själv inte direkt ut att kunna hacka en dator, vilket jag kan.

"Innebandy", svarar hon glatt. "Vet ni något om innebandyklubben här? Är den bra?" Ska jag vara helt ärlig, så visste jag inte ens att vi hade en.

"Det bör du nog fråga killarna om", svarar Louise med ett litet leende. "Calle och Robin spelar, tror jag."

Kim nickar. "Okej. Nice."

Det blir tyst en stund. En ganska så stel tystnad. Det kan knappast bli stelare. 

Men jo. Mitt i tystnaden vibrerar min mobil till och jag har tydligen ljudet på också, för det skränar rejält av min ank-signal, som jag för tillfället inte har en jäkla aning om varför jag har som meddelandesignal.

*Buzz - Kvack-Kvack-Kvack*

Jag vill bara slå till mig själv med något. Och jag vill ha den där smällen ännu mer när jag läser notisen till sms:et.