Fjorton år, trehundrasextioen dagar och Kim

❥ arton

Mitt grepp om kragen på hennes skinnjacka är hårt mellan mina fingrar – som om hon skulle försvinna ifall jag släppte taget; ifall jag lättade yttepyttelite på greppet. Som om detta vore en dröm och hon är det jag måste hålla fast vid för att inte vakna. För att inte sömnen ska skingras.

Men det är ingen dröm. Och när min hjärna har insett det och till slut, på riktigt, har registrerat vad jag faktiskt har gjort; så är det för sent för att dra ifrån. För att få det ogjort.

Jag kysser henne, och hennes läppar känns varma mot mina. Varma och alldeles mjuka.

Kim står stilla först. Rör sig inte. Det bränner till i bröstet på mig när jag inser det uppenbara: Hon vill inte. Hon gillar mig inte. Jag är utskämd. För resten av livet.

Men när jag generat och aningen skamset börjar dra ifrån, hörs en hög duns i marken intill oss, och sekunden efter känner jag hennes händer emot min svank och nacke, när hon tydligt drar mig tillbaka. När hon drar mig ännu närmre sig.

Jag flämtar till när mina läppar återigen kraschar emot hennes. Och den här gången är kyssen djupare. Hennes hand intill min svank letar sig in innanför min jacka. Fingrar på tyget till min tröja. Söker sig in under den, rör sig smekande över min hud.

Jag hettar. Jag brinner. Jag fullkomligt exploderar inuti.

Hennes mun mot min. Min mun mot hennes.

Efter vad som känns som en alldeles för kort stund senare, drar vi slutligen läpparna ifrån varandra. Kim fäster en hårslinga bakom mitt öra och placerar sin panna mot min.

"Det tog ett jävla tag för dig att göra det där", säger hon andfått och ler snett, så att det pirrar till alldeles hysteriskt i maggropen på mig. Hjärtat bultar kraftigt innanför revbenen och mina kinder hettar när jag ler blygt tillbaka mot henne. 

"Mm", mumlar jag och biter mig själv i läppen. Min hand ligger kvar mot hennes bröstkorg och fingrar på skinnjackans krage, där hon avslappnat står lutad med ryggen mot crossmopeden. De rödmålade läpparna något mer ojämna i kanterna än innan.

En ljudlig vissling hörs plötsligt och bryter den lilla bubblan vi befinner oss i. När jag vrider på huvudet upptäcker jag att det är ett gäng killar som står vid sina mopeder, några meter ifrån oss och flinar stort. De har förstås bevittnat hela min och Kims hångelsession och verkar inte vara särskilt dystra över det heller.

"Pornhub nästa!" ropar en av dem gillandes.
Jag rodnar ytterligare och halsen är torr när jag sväljer.

"Bry dig inte om dem", viskar Kim och fattar tag om min fria hand. "De är bara avundsjuka." Hon ser på mig med ett sådant lugn att det smittar av sig. Jag blir alldeles varm.

"Jag ska på innebandyträning", säger hon till slut. "Vill du att jag ska skjutsa hem dig på vägen?"

Jag nickar. Att åka med Kim på moppen är inget jag tackar nej till.

Vi släpper taget om varandra och hon böjer sig ner för att ta upp hjälmen som ligger nedanför på marken. Den hon släppte när hon kysste mig, inser jag nu.

"Är den sönder?" frågar jag försiktigt.

"Nejdå", svarar Kim och polerar visiret lite med skinnjackans ärm. "Lite repor dör den inte av." Hon räcker över den till mig. "Inte för att den har ett liv och kommer att dö, men du fattar."