Fjorton år, trehundrasextioen dagar och Kim

❥ elva

Några steg närmare Stockholm. 

Eller om man ska vara petig: några kilometer räls närmare Stockholm, för det är ju inte som att vi har gått något. Vi har bara suttit nersjunkna i två säten med huvudena lutade mot Kims kudde i någon timme eller två.

Fast för tillfället är det bara jag som lutar huvudet mot den, för Kim sitter inte kvar i sätet bredvid. Hon har gått för att kolla om man kan köpa en Cola eller något innan vi är framme. 

Jag vrider på mitt huvud så att jag har kinden tryckt mot örngottet och drar lite diskret in doften. Kims doft. Jag blundar och ler för mig själv. Hur kan någon lukta så gott? Hon luktar liksom inte parfym eller så, nej, hon luktar Kim. Bara Kim. 

Jag öppnar ögonen och vrider mig tillbaka, så att jag har bakhuvudet mot kudden igen. Undrar om ena kuddhalvan kommer lukta som jag nu? Hur luktar ens jag? Jag lyfter på ena armen och sätter handleden intill näsan.

Jag känner ingenting. Absolut ingenting. 

Jag suckar och låter armen falla ner i mitt knä igen. Det verkar helt omöjligt att känna sin egen doft. Jag har hört att vi alla ska ha en alldeles egen nämligen och att våra personliga dofter omedvetet styr vilka vi attraheras av och trivs med, men jag vet inte. 

Jag funderar på att fråga Kim om hon tycker att jag luktar gott, men så kommer jag på att jag med det skulle avslöja att jag suttit och luktat på hennes kudde, och det skulle vara ganska pinsamt. 

Efter ytterligare någon minut kommer Kim tillbaka. Hon har två stycken pappersmuggar i händerna. 

"De hade ingen Cola", säger hon när hon räcker mig den ena muggen och sätter sig i sätet bredvid mig igen. "Det fick bli kaffe istället. Det är okej va?" 

Jag ler och nickar. 

"Spelar roll om det är socker eller koffein, bara jag blir pigg", svarar jag. Kim skrattar och smuttar lite från sin mugg. 

"Bra", säger hon. Hon fäller ner det lilla grå plastbordet från sätet framför sig och placerar sin mugg. Hon för händerna till det vitblonda håret och drar i hårsnodden för att släppa ut den slarvigt uppsatta knuten.

"Elin sms:ade", säger hon. "Min kusin alltså."

Jag nickar åt henne att fortsätta. Hon drar kammande fingrarna genom sitt nu aningen rufsiga hår, innan hon lutar sig mot kudden och vänder blicken åt mig. De gröna ögonen är om ens ännu grönare på såhär nära håll.

"Hon tycker att vi ska ha filmkväll ikväll. Jag ville kolla med dig först, du hade väl inte varit i Stockholm förut, så jag tänkte visa dig Gamla Stan och så."

"Vi hinner väl med både och?" frågar jag. Kim sänker blicken i några sekunder och tittar sedan upp mot mig igen. 

"Jo, men jag tänkte om du ville-" Hon avbryter sig själv. "Äsch, vi hinner säkert det dagen efter konserten."

Kim drar fram telefonen ur fickan på sin skinnjacka för att skicka iväg ett svar till sin kusin.

Jag undrar vad det är hon vill ta med mig på, men av någon anledning frågar jag inte. Jag lär nog få reda på det. 

<><><><><><><><>

Tåget anländer till centralstationen strax efter tio och Elin och hennes mamma möter upp oss på perrongen. Vi beger oss direkt hem till dem för att lämna vårt bagage, och för att byta om och piffa till oss lite ifrån resekläderna. Jag väljer ett par svarta byxor och en stickad röd tröja, och Kim tar på sig en grå tröja och blå jeans. Och så det röda läppstiftet förstås.