kapitel 7

600 37 1
                                    

Jag bara står och tittar på dem full med ilska.
Innan jag hinner tänka mig för så skriker jag bara ut det.
- Nej det är du inte! Du är inte min far! skriker jag, och du är inte min mor.
Dem bara står och tittar på mig med öppna munnar. De är helt paffa. Inte ett ord kommer från dem, de bara står och tittar.
- Så är det sant eller inte?! Frågar jag argt.
- Ja. Ja det är sant, du är adopterad, säger pappa.
- Jag kan inte tro att det är sant, säger jag. I sexton, sexton, år har ni ljugit för mig.
Jag vänder mig om och springer upp på mitt rum.
- Tara... Tara snälla kan du lyssna? frågar mamma.
- Nej jag ville inte höra några fler av era lögner!! skriker jag tillbaks medans jag smäller igen dörren.
Jag kan inte tro att de inte har berättat för mig, de har ljugit i alla dessa år. De är inte mina riktiga föräldrar, men vilka är det? Jag måste ta reda på det och hitta dem, lärar känna dem.
Jag har bestämt mig, jag ska göra det. Jag ska rymma, nu ikväll.

Så kapitel 7. Vad tycker ni? Kommentera gärna. Allvarligt snälla kommentera vad ni tycker och rösta. Puss på er😘
// trollit121

Mitt hemliga riktiga liv Där berättelser lever. Upptäck nu