Mitt hemliga riktiga liv

Kapitel 27

Hon vänder huvudet mot mig och tittar in i mina mörka bruna ögon. Ett stort leende sprids på hennes trötta ansikte.
- Jake, säger mamma med ett litet glädje skratt. Är det du? Tårar letar sig fram i hennes ljusa brun blåa ögon.
- Ja det är jag, säger jag med samma skratt i mig. Ett stort leende sprids på mitt ansikte och tårar gör mina kinder blöta. Hon skrattar till och tårarna väller fram. Hon räcker fram sin ena hand mot mig. Jag går fram till henne och kramar om hennes hand med min.
- Du har blivit en så stor och stilig pojke, säger hon medans hon drar sin fria hand på min kind.
Jag skrattar till av det hon säger.
- Snow? Säger pappa som än inte verkat smält allt.
Jag vrider mitt huvud bakåt och ser hans ansikte blöt och röd av tårar. Jag tar min fria hand och räcker den mot pappa. Han rullar fram till oss. Pappa tar snabbt mammas fria hand och pussar hennes hand. Jag tar pappas fria hand i min och där sitter vi hållandes varandras händer gråtandes så det bara väller fram med stora flin på våra röda ansikten. Plötsligt öppnas dörren och vi alla vänder våra blickar dit åt. I dörr öppning stor Mary och ser lite chockad ut av hennes syn av oss. Men lika snabbt som hon kom in kommer det ett litet leende fram på hennes ansikte.
- Snow du har vaknat, säger hon med glädje i rösten. Jag hämtar en doktor så kommer jag snart tillbaks.
Hon går ut och stänger dörren efter sig. Våra blickar åker tillbaks på varandra. Mammas leende försvinner och en allvarlig uttryckt hamnar på hennes ansikte.
- Tara. Vart är Tara? Frågar hon med en orolig och allvarlig röst.
Mitt leende försvinner och utbyts med en sorglig blick.
- Hon operers, svarar jag.
Mamma drar efter andan.
- V-varför? Frågar hon.
- Hon blev skjuten i magen av Markos, svarar jag.
- Hon måste klara sig hon måste, säger mamma med gråten i halsen.
- Och det kommer hon, säger pappa. Hon är en otrolig stark tjej.
- Vi måste skydda henne mot alla odds, säger mamma med läskig allvarlig röst.
- Mamma vi ska det jag lovar, säger jag.
- Ni förstår inte det är ytters viktigt att inte Markos får tag henne annars.....säger mamma.
Jag och pappa byter en snabb blick.
- Annars vad mamma? Frågar jag. Vad är det du inte har berättat?
- Det finns en anledning till varför jag gav henne till dem där människorna och spelade att hon och jag va död, svarar hon
- Vad är anledning Snow? Frågar pappa.
Mamma tar en paus.
- Hon är kristallen.

Jaha ännu ett kapitel lite kortare och förlåt för så mycket analoger ( eller hur det nu heter eller stavas). Men hoppas ni gilla det i alla fall. Kommentera gärna. Och tusen tack för 5k läsningar och för att ni röstar pussar till er alla😘 Bilden är på Kevin. Ses!
Läs
Rösta
Kommentera
And
Enjoy💋
// trollit121