Mitt hemliga riktiga liv

Kapitel 21

- Jakes perspektiv-
Dörren öppnas och in kommer Samuel och Philip. De tittar på mig med en blick som visar allt kommer gå bra. De sätter sig på två stolar framför mig.
- Hört något? Frågar Philip.
Jag skakar huvudet.
- Nej, svara jag.
Dörren öppnas igen och in kommer pappa på sin rullstol. Jag bara stirrar på han. Han tittar runt i rummet lite snabbt innan hans blick stannar på mig. Vi tittar varandra i ögonen. Pappa ger ifrån sig en suck. Han rullar fram till. Jag kramar om han och han tillbaks. Då kommer tårarna. Inte av sorg utan av glädje och rädsla. Jag hör att pappa också gråter.

- Taras perspektiv-
Jag känner hur Nadia rycker till.
- Nadia? Frågar jag.
Hon sätter sig upp och kollar på mig.
- Hur fick du bort han? Frågar Nadia.
- Jag sa det han ville höra, svara jag.
- Och det är? Frågar Nadia.
- Ja han ville ju ha den dära kristallen som jag inte ens vet vad det är så jag lurade honom, svara jag.
- Du lurade Han? Hur? Frågar Nadia.
- Minns du den dära silver kotten vi hitta i skogen när vi små? Frågar jag.
- Ja, svara Nadia.
- Jag ledde han dit men la till en liten tvist med magiska lås och nycklar, säger jag.
- Och han gick på det? Nästan skrattar Nadia fram.
Jag nickar till svar och känner hur det bubblar i magen av skratt. Jag och Nadia tittar på varandra och då bryter det ut. Vi böjer oss av skratt.
- Okej okej. Och nu? Frågar Nadia.
- Vi måste komma på ett sätt att ta oss ut, svarar jag.
Jag tittar snabbt runt i rummet och min blick stannar på fönstret. Jag tittar på Nadia, på fönstret och tillbaks på Nadia. Jag tittar på henne och ler.
- Vad? Frågar Nadia.
- Jag har en idé, svara jag. Visst funkar dina krafter än?

Hallå alla underbara personer. Ännu ett kapitel lite kortare än förra, lite vad säger jag MYCKET kortare. Men jag hoppas ni kan gå med på det och att ni gillar det. Jag kommer ändra några ändra några av karaktärernas "skådespelare". Aja ses snart igen. Bilden är på Bill. Bye puss på er.
// trollit121